Reseskildring Liverpool - Chelsea
Mikael Hermansson bjuder på sina upplevelser kring bortamatchen mot Liverpool i denna reseskildring.
Dag 1. 31 december 2004
Resan till Liverpool bör ju inte ta lång tid kan tyckas. Men jag och min kompanjon lyckades ta oss dit på den mindre imponerande tiden 24 timmar!! Flyg från Skavsta till Stanstead, sedan buss hela vägen till Pool. Vi anlände till vårat hotell kl 6 på morgonen, incheckning kl 14, bra planering av oss. Vi gjorde det bästa av situationen och gick till närmaste matställe, Mcdonalds. Inte enda gången under vår resa som vi hamnade där. Man kan nästan säga att vi gjorde en Supersize-me i miniversion. Nåväl, efter en uppiggande frukost beslöt vi oss för att leta upp Anfield, av receptionisten fick vi veta att det låg ca. 7 km bort. Nära och bra tänkte vi och började traska, passade även på att kolla in vad staden Liverpool annars hade att erbjuda. Efter en stund insåg vi att vi ju inte hade en aning om vilket håll vi skulle åt, istället tog vi bussen och var snart framme. Eftersom kompisen jag reste med är Liverpoolfan hamnade han lite i extas när vi anlände. Även jag var imponerad, mycket fotbollshistoria finns innanför Anfields grindar.
Efter en titt på megastoren köpte vi oss biljetter till stadiumtouren. Den var rätt intressant, mäktigt att vandra runt på The Kop samt att röra vid "This is Anfield"-skylten. Efter detta utspelar sig inte mycket spännande, ett par barstopp under kvällen, det var ju trots allt nyårsafton.
Dag 2. 1 januari 2005
Så var det då dags för match, äntligen! Efter år av snack var vi äntligen på plats när våra respektive lag skulle mötas. Matchen började 12.45, och trots bakfylla var det med lätta steg man närmade sig arenan. Väl på plats hördes ett gäng Chelseasupportrar som gick loss på klassiker som Carefree och Celery. Det ryste härligt inombords och nu visste man att matchen var nära tillhands! Vi hamnade på Anfield Stand, samma kortsida som Chelseas klack var belagd, skönt att vara nära dom iaf!
Jag måste säga att bland det häftigaste jag upplevt är att höra Pool-fansen sjung "You'll never walk alone". Varenda en sjöng med, bortsett vår blåa klack och jag såklart. Detta bidrog till en oerhörd stämning. Endast Chelseafansens farväl till Ranieri som jag upplevde på plats klingar högre.
Själva matchen tänker jag inte gå in närmare på. Det var ingen höjdarmatch av Chelsea, men vårat försvar är ramstarkt och John Terry skulle jag inte byta bort mot någon annan back inom fotbollsvärlden. Coles förlösande mål var oerhört skönt, men då jag satt mitt i fiendeland blev det inget riktigt glädjevrål. Knöt nävarna och log för mig själv, top of the league, were having a laugh. Ramsan ekade långt efter att Liverpool-fansen gått hem...
Att uppleva en engelsk fotbollsmatch live är något jag rekommenderar alla, även icke fotbollsfrälsta. Det är så mycket mer än själva matchen som gör upplevelsen värd. Att gå omkring runt Anfield var häftigt i sig. Vilken skillnad mot trygga lilla Sverige. Utdömda byggnader och en skabbig inramning, så där härligt engelsk rått! Det är enkelt att förstå att man i denna stad inte har mycket annat än sina fotbollslag att roa sig med. Men fotbollkulturen håller högsta klass!
Dag 3 spenderades mer eller mindre på bussen tillbaka till London. Det var nu dags att besöka Stamford Bridge igen...
Dag 4. 3 januari 2005
Tidigt på morgonen begav vi oss till Chelsea för att inte missa stadiumtouren. Tanken hade slagit mig redan i Liverpool, vilken skillnad det kan vara på två lag i samma serie. Stamford Bridge är så mycket fräschare på alla sätt och ger ett trevligare intryck. Att jämföra omklädningsrummen går nästan inte. Liverpools påminner om mitt pojklagsomklädningsrum hemma i Umeå. Enkla träbänkar och lite duschar, inget speciellt alls. Chelseas däremot, man tror man hamnat på ett lyxhotell. Allt är fräscht, stort och inget har lämnats åt slumpen. Stolt konstaterar jag, 1-0 Chelsea även i denna match.
Det här var min fjärde match live, den första på bortaplan. En upplevelse i sig att ha fansen emot sig istället. Har man väl varit på Chelsea live är det något man vill uppleva om och om igen. Jag har redan bokat resa i mars, Crystal Palace hemma låter som en trevlig munsbit! Carefree
Mikael Hermansson
