Varför blir man en Leeds-supporter?
Varför håller man fast vid detta lag när det finns lag som man utd, arsenal och liverpool?
Livet har inte varit lätt som supporter för det enda helvita laget i England.
Som 9-årig grabb hade man inte speciellt mycket pengar i plånboken, undertecknad var dock lite driftig och började sälja Dagens Nyheter på söndagar. Pappan var entusiastisk eftersom en son som sålde DN på söndagar innebar gratis prenumeration på tidningen. Som alla nyfikna så gjorde man allt för att få ett litet tillskott på veckopengen. Jag upptäckte stryktipset ungefär 1969, undertecknad tog gladlynt hem en stryktipskupong, tittade på den och såg bara ett lag som man kände igen, det laget var Manchester United, alla kompisar hade precis som jag hört talas om det laget. De måste vara det bästa, även den första cupfinalen jag såg innehöll ett lag som hette Manchester. Att de hette City också brydde jag mig inte speciellt mycket om. När det gällde fotboll så var Manchester det som gällde. Dock föddes ett litet frö den dagen jag såg Manchester City vinna cupfinalen 1969 mot Leicester. Alla mina vänner höll stenhårt på laget som hette Manchester. Jag låtsades hålla på Manchester i den finalen. Blev faktiskt ledsen när manchesterlaget vann med 1-0.
Men fröet var sått, och jag tog hem ännu en stryktipskupong, fortfarande fanns det bara ett lag, Manchester, min pappa som alltid varit en smart man, tittade på kupongen och sa att "inte ska du tro att Manchester är det bästa laget". Han tipsade mig om att det fanns ett annat lag som var mycket bättre, han nämnde att det laget hette Leeds. Jag snappade upp hans tips och lyckades med att få ett rätt på stryktipset. Gissa vilket lag som vann?
Sen fortsatte man kolla upp hur det gick för Leeds. För det mesta så vann de ju, på den tiden så fanns ingen internet, ingen text-teve. Var matchen utanför stryktipset så fick man vänta till söndagen innan man fick veta hur det gick för Leeds.
Som jag skrev tidigare så sålde jag DN på söndagarna, och då Leeds aldrig var med på stryktipset om de spelade hemma så blev det mer och mer angeläget att kolla DN hur det hade gått för det lag som mer och mer blev mitt lag. För det mesta så vann vi. Den säsong som jag just nu pratar om är 1969/70, Leeds var ruggigt bra, vann nästan allt, satsade på en trippel, vinst i ligan, vinst i FA-Cupen och vinst i Europa-cupen. Everton ledde ligan, men vi var hack i häl och hade matcher i hand på dom, i FA-Cupen blev det omspel i semifinalen mot Man Utd, och i Europacupen var vi semifinal mot Celtic. Det var på den tiden, våren 1970 som mitt engagemang började bli större, jag försökte få veta allt om denna klubb, som verkade vara den bästa. FA-Cup semifinalen gick bra, vi slog Manchester United med 1-0, europacupen gick sämre, mycket på grund av ett flitigt matchande så förlorade vi semifinalen mot Celtic, i ligan gick allt åt skogen mycket på grund av att Everton hade ett betydligt mindre matchande än oss, men också på grund av att vi förlorade en match hemma mot West Brom med 2-1, då domaren hade glömt ögonen hemma och godkände ett av de mest solklara offside-mål genom tiderna. Hetlevrade som Yorkshire-bor alltid varit så stormade de planen. Men vi hade ju FA-Cup finalen kvar. Leeds mot Chelsea kunde ju bara sluta på ett sätt? Ett totalt underlägset Chelsea lyckades doch mycket på grund av en grov målvakts-miss klara 2-2 på Wembley. Omspelet på Old Trafford vanns av Chelsea med 2-1 trots att Leeds var helt överlägsna. Man var helt däckad. Hur kunde det bästa laget förlora allt?
Nästa säsong började, och Leeds var igen laget som alla skulle slå för att vinna. Denna säsong handlade det bara om två lag. Leeds självklart, det andra laget var Arsenal. The Gunners hade en säsong där allt klaffade, trots att Leeds vann med 1-0 mot Arsenal i slutet av säsongen efter ett segermål av Jackie Charlton i 90:e minuten så lyckades Gunners med ett sent mål av Ray kennedy i den sista matchen mot Tottenham gå förbi Leeds. Bittert var bara förnamnet. En seger mot Juventus i Fairs Cup (UEFA-Cupen) lindrade dock såren lite.
Arsenal var inte samma lag nästa säsong, de blev totalt avklädda i en tipsextra-match på Elland Road den 25:e mars som kommenterades av Lennart Hyland. Den matchen gav undertecknad den första revanschen på london-laget. I ligan borde vi ha vunnit, men vi lät Derby vinna efter en medioker insats där vi föll med 2-1 mot Wolverhampton måndagen efter FA-Cupfinalen. I FA-Cupen fick jag min revansch på alla kaxiga Arsenal-fans. När Allan Clarke nickade in 1-0 i den 6:e minuten av andra halvlek blev jag världens gladaste människa. När jag såg Billy Bremner lyfta FA-Cup bucklan grät jag. Jag hade fått min revansch på alla som blivit Arsenal-fans efter den turliga dubbeln året före.
Precis så här var livet för oss Leeds-fans i början av 70-talet. Sen kom tiden ikapp Leeds United, Don Revie försvann som manager efter ligatriumfen 1973/74. Just det laget är för mig kanske det bästa lag som Leeds United någonsin haft. En bra målvakt i David Harvey, en backlinje med Reaney, McQueen, Hunter och Cherry. Bremner, Giles på mittfältet, säg de spelare som var bättre än Bremner och Giles? I anfallet fanns Clarke, Jones, Lorimer, Gray och en ung tuff skotte som hette Joe Jordan. Detta Leeds-lag är för mig det absolut bästa vi någonsim haft. Många kommer att säga att spelare som McAllister, Kewell etc är bättre, men för mig så är detta lag 1973/74 helt outstanding.
Sen gick det snabbt utför. Att anställa Brian Clough som ersättare var med facit i hand ett gigantiskt misstag. Cloughie hade redan tidigare kritiserat Leeds. Och att anställa honom som ersättare är obegripligt. Johnny Giles var den som alla förväntade sig skulle ta över. Kanske vi hade lyckats bättre med honom. Hur som helst så gick allt åt skogen efter Revie. Armfield lyckades ta oss till en europacupfinal där en fransk domare förstörde allt. Sen kom tränare som Adamson, Clarke etc. Leeds var slut som toppklubb, nedflyttningen 1982 var inte oväntad. Den gången tog det 8 år för oss att ta steget upp. Frågan är hur lång tid det tar denna gång? Leeds United är en klubb med många fans, det är det som är våran räddning. Leeds är en stad som är en av de största och bästa. Leeds-fansen är kanske de mest hängivna i hela England. Kanske det var det som fick Ken Bates att satsa sina pengar på oss?
Detta var lite av mina tankar och minnen kring klubben som jag har stött helhjärtat nästan hela mitt liv. Och jag kommer att fortsätta att göra det.
THE FUTURE IS BRIGHT, THE FUTURE IS WHITE
