KRÖNIKA: Arsenal borde tiga
Tala är silver, tiga är guld. Ordspråket känns i nuläget passande för Arsenal. Bråket kring Ashley Cole förstärker intrycket.
Misstförstå mig inte. Jag gillar Arsène Wenger. Han är den manager i Premier League som i särklass imponerat mest i fråga om spelarköp och försäljningar. Han har fått unga spelare att blomma och avundjukans färg att växa utanför Highbury. Dessutom ger Wenger ett sympatiskt intryck. För det mesta. För när det handlar om rivaliteten i Premier League han han drag av Kevin Keegan anno 1996. Året då Newcastle tappade ligatiteln till Manchester United och Keegan i direktsändning tappade masken.
Wenger har redan den här säsongen sett ut som en förlorare i den psykologiska kampen med Alex Ferguson och José Mourinho. Inte har det blivit bättre av att Ferguson och Mourinho på senare tid börjat agera som bästa vänner. Kanske är det anledningen bakom hans senaste utbrott mot Chelsea. Det kommer med anledning av uppgifter i News of the World om att Ashley Cole i förra veckan ska ha träffat representanter för Chelsea, vd Peter Kenyon och manager José Mourinho, på ett hotell i London. I ett ilsket utspel i engelska tidningar i dag utgår Wenger från att mötet har ägt rum och insinuerar också att det kommit till stånd för att störa Arsenal. Men han har inte frågat Cole om händelsen, säger att Cole inte skulle ljuga men samtidigt att ingen som varit på mötet skulle bekräfta det! Märkligt nog säger han vidare att det inte finns någon anledning att anklaga Cole för något och att allt är Chelseas ansvar. Klubben borde, enligt Wenger, offentligt ta avstånd från NOTW:s uppgifter om de inte stämmer.
Wenger vidgar sedan perspektivet och säger att det är typiskt nyrika klubbar att först stärka laget och sedan försöka försvaga motståndare och drar paralleller till Italien. Han avslutar diskussionen om Chelsea med att påpeka hur oroande det är med en klubb som inte behöver bry sig om ekonomiska förluster och om att storheten med Londonrivalen bara är en "Chelsea hype", där han jämför Chelseas och Arsenals prisskåp under senare år.
Det är svårt att tolka utspelet som annat än ett utslag av Wengers frustration. Den passar honom inte. Men det verkar som begreppen "Alex Ferguson" och "Chelsea" blivit till röda skynken, där Wenger har svårt att kontrollera känslorna.
Wenger har i alla fall vett nog att inte skrika om poängavdrag för Chelsea i kölvattnet på uppgifterna om Cole. Det vettet saknar Arsenals vd Peter Hill-Wood. Enligt flera tidningar sade Hill-Wood att Chelsea borde bli av med poäng om brott mot reglerna kan bevisas i fallet med Cole. Förutom att han går händelserna i förväg på billiga uppgifter från en tabloid, så ter sig påståendet pinsamt. För bara ett par veckor sedan kom Aston Villa undan med en reprimand för att ha brutit mot samma regler när man kontaktade James Beattie, då i Southampton. Det borde Arsenals vice-vd David Dein ha upplyst om - han sitter själv på en hög post i det engelska fotbollsförbundet. Men Dein har av allt att döma varit för upptagen med att själv uttrycka sin ilska över uppgifterna om Cole i engelsk press.
Noterbart i sammanhanget är att Arsenal är den senaste engelska klubben att ha blivit fälld för regelbrott i samband med övergångar. Klubben fick för en vecka sedan böter för att ha använt sig av en olicensierad agent när Quincy Owusu-Abeyie lockades till London. Liksom Chelsea och Manchester United har Arsenal dessutom åtskilliga gånger under senare år också anklagats för olovliga kontakter. Något som ofta, liksom sannolikt Coles fall, är svårt att bevisa. Och till dess att något är bevisat hade Arsenal sannolikt själva framstått i bättre dagar om man valt att inte omväxlande gråta och skrika i pressen. Tala är silver, tiga är guld, heter det ju. Även utanför planen tycks Arsenal gå miste om den ädlaste valören.
