CARLING CUPFINALEN 2005.
78 000 supportrar på Millennium Stadion. Chelsea-Liverpool i finalen. Fem mål, förlängning och en spännande match. Folk får gärna kalla det för "Mickey Mouse Cup", men för mig innebär det; säsongens första buckla bärgad, "AND A BL**DY GOOD DAY OUT WITH THE MATES".
En minut efter semifinalvinsten mot Man.Utd, var flygbiljetten bokad. Vi skulle till Cardiff. Diane fick uppdraget att ordna matchbiljetter och Colin underättades om bokning av bussplatser. Återstod bara formaliteten att ordna ledigt på jobbet.
Ledigheten var inget problem, Diane lovade ta tag i biljettfrågan och Colin reserverade sex platser åt oss i bussen. Nu väntade vi bara på att få komma iväg.
Åke anlände från Sveg på fredag kvällen och vi styrde kosan mot Västerås flygplats. Jay dök upp en stund senare och därmed var vi samlade allihop; Åke, Jay, Fluffo och undertecknad. Thesslund och Sami var redan på plats på SW6 eftersom de valde att resa ut med förmiddags flyget.
Landade på brittisk mark, och närmare bestämt Luton Airport 23:35. Där skildes våra vägar. Åke (som hade flickvän, mor och systerdotter med sig) tog taxi till centrala London. Jay blev hämtad av sin syster och försvann mot Stansted hållet. Fluffo och jag plockades upp av Colin och Jane, och blev körda till vår strategiskt belägna inkvartering på Travel Lodge i Milton Keynes. En halvtimmes resa i en vass Ford Mondeo.
Colin hade valt detta boende åt oss, eftersom det låg ett par minuters gångväg från buss- och tågstationen i Milton Keynes. Därifrån skulle nämligen supporterbussarna till Cardiff avgå redan 07:15 på söndag morgon. Med tanke på erfarenheterna och följderna av svenskarnas tidigare resor med dessa bussar var det ett klokt val av vår engelske vän. En viss herr Thesslund är numera legend i dessa kretsar efter resan i oktober. Första resan och kult förklarad direkt. Bra jobbat polarn. Colin och grabbarna må ha Old Man, men vi har Thesslund. Konstaterade att vi hade MK Dons hemma arena The National Hockey Stadion utanför hotell fönstret. Dessvärre hade laget bortamatch mot Wrexham så det blev ingen fotboll för våran del på lördagseftermiddagen.
Däremot ett besök på Europas förmodligen största shopping center, MKCentre. Vad sägs om närmare fem kilometer skyltfönster under samma tak. Imponerande. Inte undra på att Fluffo stortrivdes. Måste erkänna att även jag tyckte att det var häftigt. Efter några timmars shoppande var det dags för pub lunch. Hog`s Head blev vårt val. Lasagnen sköljdes ner med Carling Extra Cold. Såg också Southampton-Arsenal på Sky, och gladdes åt ytterliggare tappade poäng för Arse. Colin och Jane kom för att hämta oss, så vi hann inte med den intressanta drink menyn. För försäljning fanns bland annat; en 1 liters cocktail bål för endast £8.95 och 10 shots för £8 (cherry, bubblegum, cola cube, white chocolate, choc mint, apple sour och toffee). Tankarna hamnade obevekligt hos vår vän Martin, då vi ögnade igenom nyss nämnda lista. Du skulle ha varit med.
Thesslund och Sami var på Leyton Orient, och var lyriska över kontrasterna mellan Premier League, och fotboll på denna nivå." -Vad häftigt, stewards gick runt och bjöd publiken på te och choklad i halvtid", enligt Thesslund. Fick också kontakt med Åke som låg däckad på hotell rummet. En konsumerad äggmacka på nattkröken i centrala London var upphov till hans illamående. Aldrig mer en ägg sandwich där inte.
Konstaterade att Milton Keynes är väldigt oengelskt. Inga gamla hus, allt var tämligen nybyggt. Stadsplanen liknade mer USA än England. Tre stycken långa gator gick rakt igenom stadskärnan, och det hela var byggt efter ett blocksystem, med raka parallella gator kors och tvärs. Ovanligt, och som sagt, väldigt amerikaniserat.
Så var det dags och inhandla färdkosten till söndagens bussresa. Colin körde oss till ett lokalt Offlicence, och vi bunkrade upp med diverse drycker. För att vi skulle slippa bära på alla kassar matchdagen så tog han hand om bagaget och lagrade det i en släpkärra. Snacka om service. Resten av eftermiddagen och kvällen tillbringades hemma hos Colin och vi avrundade med lite indiskt på den alldeles utmärkta restaurangen La Hind.
Söndag morgon och avfärd mot Cardiff. Thesslund fick en hjältes mottagande då han klev på dubbeldäckaren utanför Milton Keynes Central. Reseledare på denna buss var Colin. Richard hade befälet på den andra med gänget från Bedford. 07:25 rullade vi iväg mot Wales. Första stoppet fem minuter senare, då det lastades ombord dricka och mackor. En Chelsea supporter hade fixat varma smörgåsar med korv, som Colin delade ut till samtliga i bussen. En stund senare gick han runt och hällde upp Bucks Fizz åt allihop. Det var ju trots allt cupfinal. Musiken kom igång, kortlekarna kom fram och stämningen i bussen stegrades efter hand. Det blev riktigt bra då Liquidator dånade ur högtalarna. Dags för lottdragning och Colin ringde upp Bedford bussen. Fluffo fick dra de fem vinnarna. Femtepriset var mjukishunden Spot (från Ten men went to mow), som fick Thesslund som lycklig ägare. Fjärdepriset, en knippe celery gick till den andra bussen. Tredjepriset £20 vanns också av någon i Bedfordbussen. Tvåan som fanns i vår buss blev lycklig vinnare till £50 och högvinsten på £200 gick till Bedford.
Efter tre timmar var vi framme i Cardiff. Första anhalt blev Golden Cross puben, där Old Man och Company hade show. Vilken skön 50 +are. Hungern drev oss vidare. Vi fick söka oss en bit bort från arenan, eftersom det var fullt och långa köer överallt. Till slut hittade vi ett ställe där vi kunde stilla vår hunger. Noterade att ölen serverades i klumpiga sejdlar av tysk modell, och det är något som absolut inte tilltalar mig och jag vägrar bara dricka ur sådana. Det löste sig genom att jag gick in till köket och bad dem diska ur ett "straight glass" åt mig, vilket de vänligen gjorde. Cheers!
Efter avslutad måltid, var det dags att inta våra platser på Millennium Stadion. Bra platser på övre delen i höjd med målet som Chelsea försvarade i första halvlek. Taket var på, och stämningen var hög. Sen kom kallduschen, 0-1 efter en minut. Resten vet ni själva. Kvittering av Gerrard med tio minuter kvar av matchen. Förlängning väntade, och där gick Chelsea upp i 3-1 ledning genom mål av; Drogba och Kezman innan en rödtröja fastställde slutresultatet till 3-2.
Domaren Steve Bennett blåste av matchen, och den blåvita festen kunde börja. Säsongens första buckla bärgad. Härliga glädjescener både på innerplan och läktare, då spelare och supportrar firade segern. Tänk om vi får göra det igen nere på SW6 om ett par månader.?
Hemresan från Cardiff, minus tre individer som inte kom med, tog fem timmar, men vad gjorde det. Vi hade vunnit och det fanns gott om drycker att förtära. Åter i Milton Keynes strax före midnatt. Vi sa tack och hej till våra engelska vänner, och tog en taxi ut till Luton Airport. Måste säga, att denna flygplats är riktigt liten och sliten, i jämförelse med Stansted.
Stansted är klasser bättre.
På något sätt tog vi oss igenom timmarna innan incheckningen 04:00, och avgången 06:25.
Landade trötta men belåtna i Västerås vid 09:30. Redan då hade vi nästa resa i tankarna. Tisdag 8 mars bär det iväg igen, denna gång Champions League, och Chelsea-Barcelona.
