Farväl till Katalonien
En magisk kväll på Stamford Bridge får den ultimata upplösningen när kungen stiger till väders
Det var en kväll och match som hade allt, det var med skräckblandad förtjusning man genomled den här fantastiska föreställningen och vi pendlade mellan hopp och förtvivlan. Matchen hade föregåtts av en hel del psykkrig och det märktes direkt att det var ett helladdat Chelsea igår kväll.
Vi skapade en chans i ett tidigt stadie när Terry i ett bra läge tofflade bollen över ribban, ledningsmålet lät inte vänta på sig utan efter en fin spelomställning kunde Kezman löpa sig fri på kanten och spela fram Eidur som mycket snyggt gjorde 1-0. Lampard hade sedan en bra chans att göra 2-0 men skottet gick över ribban.
2-0 kom som ett brev på posten efter ett finns förarbete av Joe Cole och Lampard kunde slå in returen på Coles fina skott. Några minuter senare springer sig Duff ren och gör 3-0 och detta redan efter 19 minuter. En bra respons till Cruyff och andra belackare som tycker att Chelsea spelar tråkig fotboll. Samtidigt måste man konstatera att Barcas defensiv inte var något vidare.
Barca får straff när Ferreira får bollen på handen och det kändes på något sätt lite onödigt och snöpligt att Barcelona kan reducera. Att döma gult för avsiktligt kändes lite annorlunda! Strax därefter efter lite tveksamt försvaragerande av Chelsea kan Ronaldinho med en världklass prestation göra 3-2 surt men snyggt. Cole har ett skott i stolpen precis innan halvtids vilan och Duff är nära att slå in returen. Vi går till paus med ledning men ändå känns det som vi skulle haft en större ledning efter en fantastisk första halvlek.
I andra halvlek får vi inte det förväntade trycket utan Barca äger ganska mycket boll och spelar runt, Barca har ett stolpskott och viadre en kanonnick som Cech gör en strålande räddning på mål i något av dem lägena och vi hade nog inte gått vidare. När det är en kvart kvar får vi en hörna och i hela min kropp tänker jag Terry nicka in den. Telepatin funkar och Terry går majestätisk upp och sänker nicken i målvakten vänstra hörn. Har inte Barca gjort sin hemläxa och noterat att Terry gjort tre nickmål tidigare i Champions League? Var var markeringen?
Dramaturgin på den här kvällen har nått sin crescendo och dem som inte fattar storheten i den här föreställningen skall nog boka årskort på sin lokala teater. Vi genomlider den sista kvarten och när Collina blåser av känns lättnaden och segerglädjen enorm. En enastående kväll med ett enastående lag och världens bästa manager står som rättmätiga vinnare och kronan på verket är att Kungen av Stamford Bridge får nöjet att nicka in den avgörande bollen. En sån här kväll lyfter jag inte fram någon särskild spelare utan hyllar en strålande laginsats.
Barca är som vanligt bra framåt men bakåt fanns det väl en del övrigt att önska som tur var, de tre första målen är ju riktiga spelmål efter fina omställningar och det kund ju faktiskt stått 5-0 efter tjugo minuter!
Matchfakta:
Chelsea: Cech, Paulo Ferreira (Johnson 51), Terry, Ricardo Carvalho, Gallas, Makelele, Cole, Lampard, Duff (Huth 85), Kezman, Gudjohnsen (Tiago 78).
Avbytare utan speltid: Cudicini, Smertin, Geremi, Parker.
Varnade: Paulo Ferreira, Kezman, Johnson.
Mål: Gudjohnsen 8, Lampard 17, Duff 19, Terry 76.
Barcelona: Valdes, Belletti (Giuly 84), Puyol, Oleguer, Van Bronckhorst (Sylvinho 45), Deco, Gerard, Xavi, Ronaldinho, Eto'o, Iniesta (Maxi Lopez 85).
Avbytare utan speltid: Jorquera, Fernando, Albertini, Damia.
Varnade: Van Bronckhorst, Xavi.
Mål: Ronaldinho 27 pen, 38.
Publik: 41,515
Domare: Pierluigi Collina
