Segerjubel och sågningar
Skrattar bäst som skrattar sist, brukar man säga. En krönika om årets skönaste seger, överbetalda senioritas och nyckeln bakom årets framgångar, geniet José Mourinho.
Plats finns även för en del rejäla sågningar!
Vilken är egentligen den bästa Chelseamatchen genom tiderna? Chelsea-Liverpool i FA-cupens fjärde runda, säsongen 96/97? Chelsea-Leeds i FA-cup finalen 1970?
Spelmässigt sett måste Chelsea-Barcelona för några dagar sedan, gå upp på en topplacering.
I en match som hade allt, gick Chelseas stolta krigare segrande ur striden.
Med ett halvtaskigt utgångsläge och med hela fotbollsvärlden mot sig, skulle Chelsea försöka kriga sig till avancemang, mot Europas kanske bästa lag, FC Barcelona.
Läget såg inte för ljust ut, men Chelsea bjöd ett kokande Stamford Bridge på en underbar fotboll, och med en vilja som knäcker det mesta. Med kvarten kvar av en av tidernas roligaste och mest spännande fotbollsmatcher, var spanjorerna i kvartsfinal.
Då stiger kaptenen, mittbacksklippan och den egna produkten John Terry fram. Han personifierade matchen igenom Chelseas grymma mentalitet. Terry skallade in en hörna, och Chelsea hade via en underbar offensiv, tät defensiv och med en klassisk brittisk mentalitet slagit ut Barcelona ur Champions League.
Chelsea blev efter mötet på Camp Nou måltavlan, när såväl media som supportrar runt om i Europa sköt skarpt i sin kritik. José Mourinho utsågs till den ansvariga för Chelseas urtrista fotboll, och hånades för sitt uppträdande efter matchen.
Vi Chelsea supportrar sket som vanligt i kritiken. Det var alla mot oss, som det alltid har varit. Fuck 'em all.
Kritiker ansåg det misslyckat att Chelsea spenderat miljarder på ett lag som bara försvarar sig.
Vi supportrar visste att så inte var fallet, vi hade spenderat miljarder för att få den mest anpassningsbara trupp som går att få. Vi spelar taktiskt på Nou Camp, för matcher på bortaplan i England, och spelar offensiv totalfotboll på Stamford Bridge.
Christoffer Bjäreborn och Johan Cruyff hade bara sett en sida av Chelsea. De trodde de hade sett allt.
Och den största nyckeln till detta mästerverk heter José Mourinho. Han tänker fotboll på ett sätt som ingen annan tränare gör. Hans filosofi är "fotboll är resultat".
Barcelona startade sin cirkus på Stamford Bridge direkt, och straffades med tre mål i baken på 20 minuter.
Man ställer sig genast frågan: Vad kommer man om tio år komma ihåg, när man ser tillbaka på Champions League 2004/2005?
Vilka som fick lyfta bucklan, eller vilka som kunde hålla bollen mest inom laget?
Med det inte sagt att vi med säkerhet kommer att vinna Champions League, men det är rätt kul att jämföra Rijkaards filosofi med Mourinhos.
Då ser vi på allvar vem som är geniet.
Frank Rijkaard sågade Mourinho under två veckors tid, men har nu fått bekräftat vem som är hans överman.
Efterspelet blev smått patetiskt, när Sam Eto´o var tvungna att uttrycka sig i media. Barca-anfallaren var som galen efter matchen, då en matchvärd ska ha kallat honom "monkey of shit".
En engelsman uttrycker sig aldrig med dom orden, det finns inte i engelskan. Samuels usla engelska avslöjade att det var en lögn. Han visade bara vilken usel förlorare han var.
Samuel Eto´o hade gjort bort sig - igen.
Och spelare som Ronaldinho och Carles Puyol är värda att sågas ordentligt efter matchen. Den gnäggande brassen klagade över blåmärken efter mötet på Camp Nou, och var nu säker på seger. Killen med kalufsen tog ändå priset som den största pajasen i denna två veckor långa såpa. Enligt Puyol var Chelsea det sämsta lag som gästat Camp Nou denna säsong, och var även han säker på avancemang.
Han öppnade matchen med att bli ifrånsprungen tre gånger på dryga tjugo minuter. Blir man det mot Europas effektivaste lag, straffar det sig.
Och från att med oddsen på sin sida, skrattat och hånat Chelsea, är det nu Barcas kapten som reser hem med tårar i ögonen, och är den som är värd att sågas mest.
Ingen Champions League-buckla får han lyfta i år.
Ligacupguld och avancemang på mindre än tio dagar. Chelsea har efter en mindre svacka, rest sig och är på vinnande spår igen.
José Mourinho har efter den magiska kvällen målet klart för sig.
Chelsea har ytterliggare två titlar att vinna.
Hur han klarar av målet är ointressant.
Fotboll är resultat.
Skrivet av: Seth Örbrink
