CFC 100 år: En personlig tacklista
Det är en dag att fira och det är en dag att tänka efter vad man ska fira.
Här är en personlig tacklista:
Tack familjen Mears som grundade Chelsea FC.
Tack Willy Foulke som blev klubbens första stora (i dubbel bemärkelse) personlighet.
Tack Ted Drake & spelarna som förde klubben till första och hittills enda ligaguldet för 50 år sedan.
Tack Peter Osgood som fick mig att börja hålla på Chelsea.
Tack Ron Harris, Kerry Dixon, Ray Wilkins och Micki Droy som varit idoler.
Tack Ken Bates som höll klubben vid liv.
Tack Stamford Bridge för att du finns.
Tack Mick Greenaway som höll hov på läktarna fram till sista andetaget - tack också alla andra fans som sjungit sig hesa för vårt lag.
Tack till fans som Ron Hockings, som sett över 2 600 CFC-matcher - och Harri som farit som en skottspole mellan Västerås och London.
Tack Matthew Harding för att du levde din dröm för vår klubb.
Tack Ruud Gullit och Gianluca Vialli som gav klubben glans igen.
Tack Gianfranco Zola som varit klubbens bäste ambassadör.
Tack Claudio Ranieri för värmen.
Tack Roman Abramovitj för att du räddade klubben en andra gång och tack för att du tog hit José från Portugal.
Tack John Terry för att du för Chelseaandan vidare till nya generationer av fans.
Och tack alla ni blå vänner och supportrar från andra klubbar som jag lärt känna genom åren tack vare kärleken till dagens jubilar.
Carefree, wherever we may be!
