KRÖNIKA: Mourinho är fotbollens Eminem
Traditionalisterna förfasas. Nymoralisterna skriker. Men José Mourinho är inte fotbollens fiende. Snarare fotbollens Eminem.
The Times krönikör Martin Samuel summerar hoten från en klick Chelseafans mot domaren Anders Frisk på sitt eget fördömande vis: "Mourinho happens to be followed by a gang of lunatics who react to his mutterings as a psychopath would to voices in his head."
Nu är det visserligen schizofrena, Mr Samuel, och inte psykopater som hör röster. Men det är inte poängen. Det har pågått en häxjakt på Mourinho de senaste dagarna. Den är snarlik den som drabbar musikartister med jämna mellanrum. Moralens väktare har ställt dem inför rätta för sångtexter som ansetts vara anledningen till att någon förvirrad person begått självmord eller mördat en medmänniska. På liknande vis har Mourinho för sin textrad "jag-föredrar-Frisk-som-domare-eftersom-han-favoriserar-hemmalag" ställts inför rätta av sensationslystna medier och feta herrar från fotbollens salonger. Den frispråkige Mourinho - "fotbollens fiende".
"I'm like a head trip to listen to, cause I'm only giving you/Things you joke about with your friends inside your living-room/The only difference is I got the balls to say it/In front of y'all and I don't gotta be false or sugar-coated at all."
- ur "Slim Shady"
Martin Samuel nämner Eminems textrad i förbigående. Det finns anledning att stanna längre vid jämförelsen. Mourinho har samma buttra uppsyn och giftiga tunga. Båda värnar om sitt posse och har haft en osviklig förmåga att dra på sig ordningsmaktens intresse. På meritlistan finns en liknande fajt för att slå igenom trots oddsen, Eminem som vit i en svart värld, Mourinho som det svarta fåret i en värld av vita fårskallar.
Och i fårskallarnas finrum underhåller Fifa-bossen Sepp Blatter och domarbasen Volker Roth med fejkade uppträdanden. Fotbollens Milli Vanilli sjunger fair plays lovsång. Med förinspelade röster döljs verkligheten. Den där Blatters maktmissbruk breder ut sig. Den där korrupta domare härjar på Roths egen tyska bakgård. Den där topptränare och toppspelare varje vecka vräker ur sig minst lika grova förolämpningar av domare som Mourinho. Men varför göra något åt de växande problemen? Bättre att bekämpa utbölingen Mourinho.
"I'm not Mr N'Sync, I'm not what your friends think, I'm not Mr Friendly, I can be a prick/If you tempt me my tank is on empty (is on empty)../No patience is in me and if you offend me/I'm liftin' you 10 feet (liftin you 10 feet) in the air/I don't care who is there and who saw me destroy you/Go call you a lawyer, file you a lawsuit/I'll smile in the courtroom and buy you a wardrobe/I'm tired of all you (of all you)../I don't mean to be mean but that's all I can be is just me."
- ur "The Way I Am"
I Mourinhos spår har Colegate, Friskgate, Cheat-Cheat-Cheatgate, Press Conferencegate och Halftimegate skapats. Men också ett lag med mer hjärta och sammanhållning än något annat i Premier League. Mourinho har jämförts med allt från Dalai Lama till Brian Clough. Men han är snarare fotbollens Eminem. Ingen vid sina sinnes fulla bruk kan gilla allt han säger. Men gilla läget.
Och medan Chelseafansen sjunger "Fuck 'Em All" till belackarna med allt större inlevelse, kan Mourinho mycket väl nynna på några rader ur Eminems "Mosh".
"Come along, follow me as I lead through the darkness/As I provide just enough spark that we need to proceed/Carry on, give me hope, give me strength/Come with me, and I wont steer you wrong/Put your faith in your trust, as I guide us through the fog/To the light at the end of the tunnel we gonna fight."
Vi är nästan framme.
