RESA: Enkel match - mitt livs pärs!
Biljetten var glödhet redan när den hamnade i näven och för de okristna så lockade svartabörspriserna som låg på uppemot 600 pund någon timme innan kick-off.
Men vi som älskar detta var bara intreserade av att vara inne på arenan under de kommande 90 minutrarnas storslagna skådespel!
Den stora matchen som det pratats så mycket om ända sedan lotten hade dragits hade vuxit otroligt mycket mer efter matchseriens första möte på Camp Nou, en match där Chelsea hade lyckats eliminera Barcelonas kreativa spel till ett minimum och dessutom lyckats göra en balja. I den andra halvleken vet vi alla vad som skedde och allt efterspel som skett i media världen över, därför lämnar jag dessa kommentarer till de betalda amatörtyckare som kallar sig själva fotbollsälskare och klappar varandra på kinden. På grund av allt som skedde i Spanien blev upptrappningen inför returen i London så otroligt bevakad och det gjordes till något slags krig mellan gott och ont eller skönspel mot tråkig taktisk fulländning.
Klockan är 08:30 den 8 mars och jag och min resekamrat Fredrik ankommer flygplatsen i Västerås, det första vi möter är tillrop från Harri, Fluffo, Henkan och Johan som rutinerat redan hunnit dra in en runda kalla Carlsberg. Snabb incheckning och sedan passkontrollen för att kunna ta in dagens första men definitivt inte sista bira. Samtalen kommer genast igång om resor som varit och resor som fortfarande ligger framför oss, resan får en ännu bättre start när en viss Martin Wells dyker upp som gubben i lådan. Stämningen stiger ytterligare av att denna underbara engelsman(ja Martin, du är skön trots att du kallar dig bajare) är på kanonhumör och om det var någon som hade trott på en lugn start på resan fick genast tänka om. Innan vi hade hunnit ombord på planet hade åtskilliga vändor till baren gjorts och ännu en ölfrukost var ett faktum. Flygresan kan väl kallas ett organiserat kaos kombinerat med svensk-engelsk galenskap, en kvinna på planet säckade ihop och fick syrgas och såg riktigt risig ut men vid ankomst London såg hon piggare ut. Kanske blev åsynen av ett gäng CSS-are för mycket för kvinnan i fråga, vi har ju charm...
Efter landning och de sedvanliga pisstoppen på flygplatsen kastade vi oss in i våra förbeställda bilar(tack Harri för att du orkar fixa och ordna saker, det är uppskattat) och begav oss så snabbt det gick i riktning London och West Brompton, väl på plats gick vi in på puben the tournament för att ställa vätskebalansen tillrätta och även få en matbit i sig. Sedan ett snabbstopp på Swifthouse för lite uppfräschning och lämnande av väskor. En kvart senare är vi kring Stamford Bridge för lite sedvanlig uppladdning, jag själv och resekamrat tar en avstickare in i city för att kolla in det senaste i casual-modet. Ni vet väl att ett fotbollsbesök kräver finkläder och var handlar man finkläder som ingen annanstans om inte London, efter att ha frossat i butiker med Lacoste, Ralph Lauren, Burberry, aquascutum och stone island så var man redo att närma sig skådeplatsen i västra London. Ett telefonsamtal för att höra var det svenska gänget befann sig och sedan snabbt iväg, vi möttes upp på Lloyds bar alldeles vid tunnelbaneuppgången. Det stället är en hälsofara för oss svenskar, i synnerhet för oss som har en stor förkärlek för den underbara rusdrycken vodka redbull. En kanna med drycken tror jag kostar 6,99 pund och det är farligt billigt och konsumtionen blir därefter. Vi beslöt oss att förflytta oss mot SO Bar för att överhuvudtaget försäkra oss om att komma in, det var ett ruggigt liv och knökfullt redan 3 timmar innan match och det kändes att det var en stor kväll som var i antågande. Sångerna avlöste varandra och stämningen skruvades successivt upp ju närmre matchstart vi kom, som vanligt på denna pub är det ett skönt klientel där andelen matchtröjor är väldigt liten och antalet grabbar är i stor majoritet. En fantastisk upplevelse i sig att vara på denna pub inför match och en ännu mer intressant och underbar upplevelse när en viss Mats Arnlund från Västerås är i sitt esse som han var denna kväll. Alla vi i gänget älskar när karln blir "fuckin mental" som han var denna kväll, dock verkade inte glädjeyttringarna från hans sambo Mia vara lika stora över detta men är det fotboll så är det eller hur Mats...jag älskar i alla fall dig när du blir galen!!! Halvtimmen före matchstart beger vi oss till hotellbaren på La Reserve för uppsamling och en sista pint/grogg innan avmarsch mot Matthew Harding lower. De kommande nittio minutrar som vi fick uppleva var som ni alla har förstått obeskrivliga och jag hade ruggiga flashbacks till matchen mot Vicenza 1998 i Cupvinnarcupens semifinal då Chelsea vände bortaförlust till avgörande vinst på Stamford Bridge inför en uppjagad och extatisk hemmapublik. Då som nu var stämningen och känslan av upprymdhet enorm, det är en euforisk känsla som är svår att beskriva i ord och jag tror inte man ska beskriva den för mycket då det är något som ska upplevas på plats! För er som vill läsa utförligare om matchen så finns det en förträfflig rapportering skriven på sidan, därför bespar jag er en ytterligare här.
Lyckan var naturligtvis total bland oss som var på plats och kvällen fortsatte i segersötmans tecken, men det var ett lätt slitet gäng som kastade in handduken kring midnatt och fick lite välbehövlig sömn. På hemresedagen blev det den sedvanliga shoppingen på megastore och de sköna sofforna på Shed bar där det fick bli rast och vila på stället, allt eftersom folk droppade in så blev det även högre och högre stämning och ölen tappades upp i allt snabbare takt. Tänk att när CSS är på turné så är det konstant fest, ser framför mig resorna när man är pensionär och sitter och drar historier om våra resor och om hur folk kommer att tro vi inte minns och skrävlar och lägger till en massa men det kommer inte att behövas med dessa resekamrater! Festen fortsatte hela vägen hem inklusive flygresan hem där jag och Martin Wells lyckades köpa slut på smirnoff ice...
En oförglömlig resa där man återigen har fått använda en i CSS ofta använd fras: Det kan inte bli roligare på en resa än så här! Men återigen har vi lyckats och nästa gång jag flyger över så kommer vi att lyckas igen och igen och igen, vi är ett skönt gäng som växer med uppgiften så att säga...Till samtliga medresenärer vill jag rikta ett stort tack för den fantastiska underhållningen som ni bjöd på och ladda batterierna för den kommande medlemsresan som inte jag missar för allt i världen, vi är nära guldet nu tänk på det!!!
FUCK EM ALL...
