KRÖNIKA: Uefa talar med kluven tunga
Halleluja. Uefa har vaknat. Det behövdes en ilsken portugis och en hotad svensk för att det skulle hända. Men tro inte att det varar.
Det europeiska fotbollsförbundet (Uefa) gjorde i förra veckan en markering. I ett officiellt uttalande påpekade man att Chelsea inte ska dömas för att Anders Frisk valt ett sluta efter hot. Vackert förpackade men i slutändan tomma ord. Ärendet mot Chelsea, José Mourinho, Steve Clarke och Les Miles hade självfallet inte behandlats på det sätt som nu skett om det inte varit för Frisks avhopp.
Chelsea är för närvarande också en av världens mest profilstarka klubbar, men med få vänner. Uppsvinget har stuckit i många ögon. En del uppfattar det som att Chelsea betett sig som nyrika. Inte minst de engelska medlemmarna i G14-gruppen, en klick elitistiska klubbar som ser sig själva som världens viktigaste. Ett ovanligt kraftfullt agerande från Uefa kommer därför inte att röra upp någon jord utanför Stamford Bridge.
För det är sannolikt att Uefa kommer att agera hårt. De anklagelser Uefa lanserade i går var formulerade i häpnadsväckande burdusa ordalag. Undertecknad kommer osökt att tänka på hotet att slänga ut England ur EM 2000. Just huliganärenden mot England och engelska klubblag har alltid varit något som fått de äldre herrarna i hyckleriets schweiziska salonger att vakna upp ur sin dvala. Men någon konsekvens har aldrig funnits. Huliganproblematiken i exempelvis Östeuropa, Turkiet, Italien och flera andra länder har aldrig tagits på allvar. "Ge dem lite schweizerfrancs i böter", har någon tandlös grå panter mumlat irriterat inifrån cigarrummet, innan han låtit den dyra konjaken fukta strupen och puffat vidare.
Läktarrasismen vid landskamper och internationella klubbmatcher har heller aldrig varit något som fått Uefa-pamparna att reagera på allvar. "Sätt ihop några rader om att vi tycker det är fel", har någon annan stormagad äldre herre rapat ur sig till en betjänt och somnat om. De upprepade förseelserna i Spanien vid både nationella och internationella matcher är bara de senaste exemplen. För att inte tala om förbundskaptenen Luis Aragones rasistiska uttalande och vägran att ta tillbaka vad han sagt, tvärtom. Aragones straff? Snarkningar från Uefas salonger och den oerhörda bötessumman 3 000 euro från det spanska förbundet.
Men man måste komma ihåg en sak. Vredet mot Uefa får inte bli till skygglappar för sakärendet. Har Chelsea gjort sig skyldigt till vad de anklagas för ska de straffas. Både klubben och de utpekade individerna. Mourinho har dessutom vid flera tillfällen tidigare testat gränserna för vad som är tillåtet. Problemet är att fallet direkt berört Uefa genom Frisks avhopp och att Uefa känner sig piskat att för en gångs skull agera. Problemet är också att Uefa agerar både åklagare, jury och domare.
Den 31 mars kommer Chelsea att straffas med kraftiga böter och flera ledare att stängas av i en eller flera matcher. Det är ingen vågad gissning. Det är heller ingen vågad gissning att Uefa efter den ansträngningen tar en lång och välförtjänt vila efter det hårda arbetet. Sov gott.
