Southampton 1 - Chelsea 3
En match utan egentlig gnista och med konstigt tempo slutade med att Chelsea ökar på försprånget ner till konkurrenterna.
För andra gången i rad valde Mourinho att satsa offensivt redan från början och använde Gudjohnsen som mittfältare istället för forward. I övrigt var laget ganska väntat förutom att Kezman fick chansen från start efter att ha övertygat på sistone och Huth startade som mittback.
Dessa två tog sina chanser på väldigt olika sätt. Kezman var blek men sprang mycket som vanligt. Dessutom var han väldigt nära rött kort efter att ha armbågat en Southamptonback trots att han redan hade ett gult. Huth å andra sidan fick chansen från start för att matcha Crouch i luftrummet. I början hade tysken lite problem med bönstjälken men eftersom tog han överhanden och mot slutet var Crouch vissen och trött ut. Huth gjorde en mycket bra match och bevisade för Mourinho att han ska ha en plats i ett framtida Chelsea.
Frank Lampard öppnade målskyttet med en frispark från långt håll som tog på muren och ställde Niemi i Southamptons mål. Andra målet kom till efter att Johnson mer eller mindre bara sprungit förbi tre halvsovande försvarare rätt in i straffområdet och serverat Gudjohnsen bollen på ett glänsande silverfat, pang! 2-0.
Precis som i första halvlek bjöds vi i den andra på två mål. Det första gjordes av Kevin Phillips som efter ett missförstånd mellan Tiago och Gudjohnsen på kanten fick ett alldeles för bra inlägg rätt på fötterna. Trots Saints reducering var det aldrig någon riktig fara för vår ledning, tvärtom ökade Gudjohnsen på till 3-1 efter ett ljuvligt passningsspel rakt igenom hela Southamptons lag.
Som sagt så var matchen inte direkt en pulshöjare och Chelseas spel var inte det bästa man sett på säsongen. Ändå var detta det bästa som kunde hända om ni frågar mig, en enkel seger utan att behöva förta sig. Perfekt laddning inför Bayern.
Framstående i Chelsea var Johnson (även bra defensivt), Huth och Gudjohnsen.
