Chelseas brist på klass och stil - Del 1
David reder ut begreppen efter Arsenalsredaktionens svar på den krönika som publicerades i torsdags.
Jag funderade länge på om jag skulle orka svara på Patriks uppenbara replik på min gästkrönika om den hysteri det nu råder runt Chelsea. After all, han skriver ju med Arsenal ögon för Arsenal ögon. Men efter lite betänksamhet, och Patriks beslut att publicera hans krönika en andra gång, fick stoltheten ta över.
Min gästkrönika var ju naturligtvis färgad med blåa ögon vilket torde vara uppenbart för alla. Så om man är intresserad av att läsa det dagliga dravlet om Chelsea så är nog inte SF:s Chelsea-sida det rätta stället att leta på. Utbudet av medier som är kritiska mot allt som handlar om Chelsea och Roman Abramovich är massivt och borde kunna finnas med lätthet. På ett sätt så känns det nästan hedrande att ett Arsenal fan orkar bry sig i det jag skriver. Att min krönika uppenbarligen trampade på en öm tå visar Patrik med stor tydlighet och jag kan förstå hans kritik. Det är hans rätt att ha sin åsiskt om min krönika. Kritik är något man får vara beredd på när man delar med sig av sina tankar till en sida som SF.
Att Chelsea mött med Cole och Barnett är ingen hemlighet. Men det var inte heller det Chelsea blev dömda för. Chelsea blev dömda för att ha erbjudit Cole ett kontraktsförslag, något Chelsea bestridit hårt. Det var detta Chelseas hela försvar byggdes kring. Chelsea menade att det var tydligt att mötet icensattes av Barnett och att bevis saknas för att Chelsea skulle ha erbjudit Cole något mer än en kopp kaffe.
I relation till detta så är Chelseas straff orimligt högt, något jag försökte ge uttryck för i krönikan. Att i en sådan situation, när man dessutom vet att "tap-ups" är ytterst vanligt förekommande (ja till och med Arsenal har gjort det under sin historia med "klass och stil"), ger Chelsea en bot som är 15 gånger högre än i ett fall där skuld var utom allt tvivel känns orimligt. Att vi sedan fått ett hot om poängavdrag känns hutlöst.
Dock har jag har aldrig påstått att Chelsea har varit utan skuld i denna affär och jag är inte alls nöjd med Kenyons sk. fuck-ups hela tiden. Men straff skall ha rimliga proportioner. Och det skall reaktioner också ha. Att anklaga oss för att sakna klass och stil då vi använder oss av precis samma metoder som Arsenal, Man U och andra storklubbar gjort i åratal visar på dubbelmoral i mitt tycke.
Jag vill egentligen inte starta någon pajkastning men det känns smått roande att bli anklagad för faktafel och insinuationer när den man blir anklagad av skriver ett stycke som detta:
"Chelsea har otillåtet pratat med Cole, Rio Ferdinand. Två spelare som står under kontrakt. Vi har Mikel-affären och dessutom har den haft en annan spelare från Mikels klubb Lyn på provspel och som de inte skickade tillbaka efter att provspelstiden upphört. Bara där har vi fyra stycken klara överträdelser begångna av Chelsea. För vem tror egentligen på att sammanstötningen med Ferdinand var en slump?"
Att alla fall utom "Colegate" är högst värt att kallas skvaller är inget som verkar betyda något. Jag tycker inte det är trovärdigt att Kenyon snackat kontrakt med Rio, efter att de av en slump stött på varandras sällskap, tillsammans med 25 andra personer runt bordet. Dessutom så var det ett av Londons exklusivaste hak vad gäller det grekiska köket och vid denna tidpunkt fullsatt. Är det verkligen trovärdigt att det handlade om ett transfer möte? Och är det verkligen rimligt att anta att någon utav dem måste lämna restauranten bara för att de råkar vara involverade i fotbollsindustrin? Känns ytterst naivt och olustigt när människor börjar basera det "The Sun" skriver om som absolut sanning när det passar dem, men som absolut skräp så fort ens egen klubb är utsatt för kritik. Är det månne den objektivitet Patrik pratar sig varm om i sin krönika?
För övrigt finns det ingen förutom Mikel, Mikels agent och möjligen Lyns sportchef Andersson som vet vad som egentligen hänt i fallet John Obi. Ingen i Chelsea lägret på SF har försökt låtsas som att det är vi som gjort rätt och Lyn och ManU som gjort fel. Därför känns det extra ointressant att behöva höra vad ett Arsenalfan vill att sanningen skall vara. Till skillnad mot många fans från andra klubbar (som slickar sig om munnen så fort Chelsea och kritik kan sammankopplas) tror jag de flesta Chelsea- och Man U fans vill att soppan skall få en lösning så att Mikel kan få en chans att leva upp till sin potential, oavsett vart han hamnar.
Fortsättning i del 2
