Keith Weller - Always a Lion
Läs berättelsen om den kreative bollkonstnären Keith Weller som var den kanske viktigaste kuggen i det Millwall-lag som kom att kallas för för "the Class of 71".
Keith Weller föddes den 11 juni 1946 i Islington i norra London. Sitt första professionella kontrakt fick han 1963 med Tottenham Hotspurs där han under de fyra kommande säsongerna mestadels fick se matcherna från sidlinjen. Keith skrev på för Millwall i juni 1967 i en affär värd £18.000 och han debuterade knappt två månader senare mot Blackburn Rovers. Trots att Keith egentligen var mittfältare var han så offensiv i sin spelstil att många såg honom som en renodlad anfallare. Tillsammans med Derek Possee bildade Keith kanske Millwalls mest sevärda anfall någonsin - och som under några år sågs på med avundsjuka av klubbar över hela England.
Keith var precis som Possee oerhört snabb men han var även teknisk och hade en på The Den tidigare aldrig skådad kreativitet i sitt spel. Det dröjde inte länge förrän han för evigt hade skaffat sig en plats i Millwall-fansens hjärta. Keith var också väldigt temperamentsfull som spelare och det finns en historia om en match när han vägrade att gå ut och spela i den andra halvleken eftersom vissa av hans lagkamrater enligt honom inte höll sig till den uttalade spelidén.
På tre säsonger spelade Keith 135 matcher och gjorde 41 mål i den då vita Millwall-tröjan innan han 1970 såldes till Chelsea för £100.000 - vilket på den tiden var en enorm mängd pengar. Keith var med och byggde upp det kanske bästa lag Millwall någonsin ställt på benen innehållande legender som Harry Cripps, den redan nämnda Derek Possee, Barry Kitchener och Doug Allder. Säsongen efter att Keith sålts slutade Millwall en poäng från uppflyttning till den dåvarande högstadivisionen. Det historiska laget kom att kallas "The Class of 71" och många menar att med Keith i laget hade man gått upp. Bollkonstnären Keith trivdes dock aldrig på Stamford Bridge. Trots att han under sin första, och enda, säsong i västra London både vann skytteligan och belönades med en Cupvinnarcup-medalj valde han att flytta vidare till Leicester City. Det var på Filbert Street under åtta framgångsrika säsonger han blev engelsk landslagsman innan en allvarlig knäskada tvingade honom att lägga skorna på hyllan.
Under andra omständigheter hade Keith sannolikt fått spela fler än fyra landskamper för sitt land. I maj 1974, då Sir Alf Ramsey slutade som förbundskapten, tog Joe Mercer temporärt över och under loppet av en månad använde han sig flitigt av Keith. I sin debutmatch borta mot Wales svarade Keith för en assist, och fyra dagar senare gjorde han matchens enda mål när England besegrade Nordirland på ett utsålt Wembley. Det blev inga fler mål för Keith men även i de två följande matcherna fick han goda betyg. Det räckte dock inte för att behålla sin plats i laget när Don Revie fick jobbet som förbundskapten. Det ska då nämnas att Revie aldrig blev långvarig på posten och fick gå efter att England misslyckats med att kvalificera sig för EM.
Som så många andra brittiska spelare under den här perioden flyttade Keith 1979 till USA där han blev tränare för Tacoma Stars i Washington. Först 1993 drog han sig tillbaka från fotbollen, men valde att bo kvar i Seattle där han nu arbetade för en lokal tv-station. Hela tiden höll Keith kontakten med många av sina forna lagkamrater i Millwall och Leicester, och med jämna mellanrum kom han hem till England och kunde då ses på The Dens hedersläktare.
I april 2002 diagnostiserades Keith med en svårartad cancerform kallad leiomyosarcoma. Under den kommande hösten gick Millwall- och Leicester-fans samman och samlade in över £20.000 för att hjälpa till att bekosta hans avancerade behandling. Keith fick också ta emot hundratals 'krya på dig'-önskningar från supportrar över hela England. Men när Keith och läkarna konstaterade att behandlingen inte längre kunde stoppa spridningen vädjade han till supportrarna att sluta skicka in pengar.
I en känsloladdad intervju i Radio5 berättade Keith att han inte hade långt kvar och att han var rörd över fansens stöd och att han var dem tacksamma för så mycket. Han pratade också om tiden på The Den och i Leicester som den lyckligaste i sitt liv och att det var så han ville bli ihågkommen.
Den 12 november i år, blott 58 år gammal, somnade Keith Weller lugnt in i sitt hem i Seattle. Ända fram till sin död undertecknade Keith alla sina brev med 'Always a Lion'.
