Intervju med Watfords Joel Ekstrand
Efter att Joel Ekstrand lämnade en succefylld tid i Helsingborg så har resan inte varit spikrak. Efter att försvararen skrivit på ett 4-år kontrakt med Serie A laget Udinese i Januari 2011 så var det många som trodde att 23 åringen från Lund skulle ta ytterligare ett steg i karriären.
Trots bra insatser i bla Champions League för sin Italienska klubb har det bara blivit 12 matcher i den randiga tröjan och vid sidan av planen skapade Joel rubriker när han körde och krockade med sin bil osv
Efter den segdragna Pozzo affären i somras så svämmades Watford över med lånespelare från alla håll och kanter. Merparten kom från de Pozzo ägda klubbarna Udinese och Granada. Sammanlagt var det 14 spelare, alla med olika bakgrunder, som dök upp i norra London. En av dessa var Joel Ekstrand. Fördelen för Joels del är att han, till skillnad mot flera lagkamrater, behärskar språket vilket givetvis underlättar både på och utanför plan där han blivit en viktig länk mellan klubben och de utländska spelarna.
Efter en något seg inledning där Joel bla gått skadad så fick han, efter något kort inhopp, äntligen debutera i Watfords startelva. Efter en lite trevande inledning har Joel nu växt ut till en av de viktigaste försvarskuggarna i laget och har även blivit oerhört populär bland supportrarna som gärna hade sett en permanent övergång för svensken efter årsskiftet.
Debuten är avklarad Joel – hur känns det att äntligen fått starta några matcher i din nya klubb?
-Det känns bra. Jag hade en lite jobbigt period i början när jag kom hit med en liten skada och en seg sjukdom. Efter det så har jag kommit i form och nu fått chansen till spel, vilket jag är nöjd med.
Enligt svenska tidningarna var du väldigt nära en övergång till Groningen i den Holländska ligan – istället blev det Watford! Varför?
-Det var ganska nära men till slut så löste det sig inte ekonomiskt så jag fick titta på andra alternativ och till slut kom jag och min agent fram till att vi skulle ge Watford och England ett försök.
Serie A mot The Championship – Italien mot England – skillnad?
-Det är två olika typer av fotboll. Serie A och italien är mer taktiskt och kanske lite mer långsamt medan Engelsk fotboll är mer fysisk och tempofylld. I Italien är det mer att vänta på motståndarens misstag medan i England är det en mer öppen fotboll.
Hur trivs du i Watford som klubb?
-Jag trivs jätte bra både med ledning och lagkamrater. Det är bra organisation och en bra tränarstab med Gianfranco Zola i spetsen.
Hur ser en helt vanlig dag ut för en fotbollsspelare i Watford?
-Det beror på vilken spelare det handlar om men generellt ser den ut som så att jag går upp runt nio tiden och ska vara på anläggningen 10. 10.30 börjar ett träningspass i gymmet då vi förbereder kroppen för träningen som kommer. En halvtimme senare går vi ut på planen för uppvärmning och sätter igång. Efter träningen käkar de flesta lunch på anläggningen och sen har vi ledigt. Ett par gånger i veckan har vi två träningar och ibland yoga pass på eftermiddagen.
Väldigt många spelare kom väldigt sent i i laget och tillhör klubbar som spelar högre upp i seriesystemet än vad Watford gör – hur är stämningen i truppen med tanke på att ni är 40 spelare som krigar om 11 platser varje vecka?
-Vi har en väldigt bra stämning i truppen. Där finns väldigt många bra spelare och givetvis vill alla spela. Vi har en otrolig konkurrens i laget och så fort någon skadar sig eller är avstängd så är det någon annan som spelar och gör det bra. Med andra ord det gäller det att hålla sig frisk och i form.
Umgås du med någon/några spelare i laget?
-Jag umgås framförallt med två spelare, Almen Abdi och Jean-Alain Fanchone, som jag känner sedan min tid i Udinese. Ibland umgås jag med andra med men framförallt dem två.
Vilken/vilka av dina nya lagkamrater har imponerat mest på dig under säsongen?
-Matej Vydra utan tvekan. Jag känner honom sedan min tid i Udinese och visste att så fort han får speltid ,var det än var, så skulle han börja spruta in mål, vilket han gör för oss just nu.
Du fick debutera i A-landslaget 2010 och matchen mot Syrien är din enda landskamp hittills. Hur går dina tankar kring landslaget och hur nära är du en plats i truppen?
-Ja det fick jag och det var en upplevelse. Landslaget är något alla spelare vill var med i. Jag strävar efter att komma med i landslaget men min viktigaste målsättning är att hitta en bra klubb där jag trivs och får spela kontinuerligt. Då är jag övertygad om att jag kan vara med och slåss om en plats i landslaget.
Hur ser du på din framtid – är tanken att återvända till Udinese eller kan ett permanent avtal med Watford vara aktuellt?
-Jag tar en säsong i taget och just nu spelar jag i Watford och koncentrerar mig på det. Vad som händer efter säsongen får vi se. Det viktigaste är att jag får spela kontinuerligt.
Du är den tredje svensken som spelar i klubben – vet du vilka de tidigare spelarna är?
-Jag vet att Alexander (Kacaniklic) var här förra året men innan de skulle jag ljuga om jag sa att jag visste. (Joel, Alex och Peo Ljung har alla spelat för Watford)
Samtliga har en bakgrund i Helsingborgs IF – tillfällighet? Har du någon kontakt med klubben idag?
-Jag pratar med ett par spelare som är i klubben och det händer att jag pratar med Jesper Jansson ibland men annars inte speciellt mycket.
Din och klubbens målsättning framöver?
-Just nu gör vi det väldigt bra men vi tar en match i taget. Med våra spelare och vår kapacitet så ska jag var ärlig och säga att vi vill var med och slåss där uppe - hela resan ut!
Tack för en trevlig pratstund och lycka till under resten av säsongen. Vi är många som ser fram emot att få se dig och klubben i Premier League nästa säsong !
-Ciao grandissimo!