Abramovich i unik intervju: "Titlarna talar för sig själva"
I ett sällsynt publikt framträdande tar Chelseas ägare bladet från munnen och snackar om Chelsea då, Chelsea nu och Chelsea imorgon.
Han är inte känd för att sola sig i rampljuset, Chelseas ägare. Med miljoner på banken och en ställning bland de mäktigaste männen inom affärslivet har han gjort en grej av att låta prestationerna stå i centrum. "Såhär i efterhand, speciellt beaktande den offentliga profil det skulle komma att medföra, så kanske jag hade tänkt annorlunda om att äga en klubb" säger han.
Därför är det inte konstigt att jag när jag från sängen sträcker mig efter mobiltelefonen denna lördagsmorgon hejar till. Fortfarande grumlig i ögonen och med lätt huvudvärk från gårdagens middag hos grannarna tror jag först inte riktigt på det jag ser. Roman Abramovich har gett en stor intervju i affärsmagasinet Forbes. Detta är remarkabelt.
En snabb googling bekräftar att det var 15 år sedan Chelseas ägare ställde upp på en enskild intervju som denna senast. Otroligt. Som ett barn på julafton och med ögon stora som tefat börjar jag läsa. Och sakta, sakta skrolla.
Abramovich köpte Chelsea 2003 för £140-million. Han var då 37 år.
Journalisten Lee Igle börjar med att ta oss tillbaka till 2002 när intresset för fotboll väcktes på allvar hos Abramovich. Arbetet, möten och resor runtom Europa hade tagit honom till många städer och han fann sig själv allt oftare på fotbollsmatcher. "Där var så mycket känsla, så mycket spänning. Jag kommer ihåg att jag fann mig själv tänka 'jag ville vara en del av detta'"
Fascinationen utvecklas: "Det faktum att det inte finns ett givet recept på hur man vinner fotbollsmatcher... En tränare och han eller hennes lag måste beakta många olika faktorer när de ska ställa upp sitt lag för match. Det är som att var och varannan dag är det en nytt prov och arbetet du lägger ner blir utvärderat. Jag gillade det och jag gillar det forfarande. Det ovissa av att se hur varje match spelas ut."
Resten känner vi till. Entusiasmen forsatte gro och Abramovich kom att köpa Chelsea 2003. Investeringar följde för att täcka klubbens skulder och för att nå framgång. Strategin var uttalad redan då: "Att skapa ett världslag på planen och säkerställa att klubben spelar en positiv roll i alla delar av samhället."
Detta var ord av vikt då, och så är det forfarande. "Först av allt, om man säger något så måste man gå igenom med det. Detta gäller i synnerhet om du är en person som inte pratar ofta. Det innebär att vad du säger är väldigt viktigt. För det andra, fotboll är samhället. Fotboll är en del av samhället och samhället är en del av fotbollen. Det naturliga läget är således att fotboll är involverat. Involverat för att stötta och för att vara närvarande i samhället."
"Ambitionerna finns där fortfarande och är liktiga viktiga nu som när jag blev ägare, och jag hoppas det syns i arbetet vi har gjort och forsätter göra på och utanför planen under de senaste 17 åren."
Jodå. Sett till herrarna, damerna och akademilagen har man tagit 36 tunga titlar under denna tid. "Jag tror titlarna talar för sig själva och visar vad vi som klubb har haft möjlighet att uppnå under åren och det är mitt mål att fortsätta vinna titlar framöver för att bygga för framtiden" fortsätter Abramovich berätta.
Körsbäret av alla titlar kom 2012 när Chelsea vann Champions League.
"Chelsea har en väldigt rik historia och jag känner mig lyckosam över att spela en roll i den" lägger han till. "Klubben har varit där för mig och kommer fortsätta vara där för mig men mitt jobb är att säkerställa att vi är så framgångsrika som vi kan vara idag samtidigt som vi bygger för framtiden. Det är därför framgångarna för akademin på Cobham är så viktig för mig."
Enligt Forbes är Chelsea idag värt över £2 miljarder. Trots det hävdar Abramovich att det handlar om så mycket mer än om bara affärer. "Fotboll är inte bara en affärsmöjlighet. Fotboll är samhälle och sport. Chelsea är samhället. Vi måste omfamna hela samhället i arbetet vi gör, i investeringarna vi gör och i arbetet vi fokuserar på."
Just detta fokus på Chelsea som en del av samhället, eller Chelsea sammanlänkat med samhället är något jag finner mycket intressant i intervjun. Abramovich utvecklar det hela vidare:
"Chelsea är inte bara herrarnas A-trupp. Chelsea är ett samhälle. Det är damerna, ungdomarna, akademin. Det är support till forna spelare och till klubben idag. Det är något vi har jobbat med sedan dag ett. Anledningen är att vi är uppskattande till Chelsea som ett samhälle. Och folket inom samhället avspeglas. Barn, kvinnor, män. Forna spelare, nuvarande spelare och framtida spelare. Alla är välkomna och del av hur vi arbetar."
"När vi köpte klubben stod det klart att forna spelare inte var involverade. De var inte ens bjuda till att se matcher. Så det var något vi jobbade med - stöd från forna spelare. Människor som hade hjälpt klubben längst vägen och vi gav dem chans att fortsätta vara del av klubben och historien framöver."
Ett annat exempel Abramovich tar fasta på är damlaget som har varit en del av klubben sedan hans andra år av ägande. Jämför man med andra klubbar har Chelsea varit tidigt på bollen. Damlaget har haft fina resurser, egna träningsfaciliteter på Cobham, en egen fin arena och så vidare. Men Abramovich är inte intresserad av denna typ av jämförelse. Man missar en stor, integrerad poäng, menar han.
"Damlaget är en kritisk del av Chelsea och formar oss som klubb. Jag ser ingen anledning till att klubbar inte skulle ge sin fulla stöttning till damfotbollen för att ge dem de bästa möjliga chanserna för att lyckas. För mig är det dels principen men det handlar också om att damfotboll har enorm potential. Om damfotboll får samma nivå av stöttning och support som herrarna så skulle sporten kunna bli lika framgångsrik även rent affärsmässigt."
"Och jag tror att investeringar betalar sig. Jag tror att deras framgång är ett tydligt bevis på vad som kan uppnås om du dedicerar resurser och rätt ledarskap. Emma Hayes har varit fantastisk i sitt arbete med laget" säger Abramovich om damlaget som bara under det senaste året vunnit Women's Super League, slagit rekord i flest matcher obesegrade i ligaspelets historia (32 matcher i rad utan förlust) och vunnit Continental Cup för andra året i rad.
Chelsea women med bland andra Magdalena Eriksson och Jonna Andersson domninerar stort på damsidan.
Att göra saker utanför planen är som sagt även det en viktig del och mycket av detta arbete görs genom Chelsea Foundation. Varje år är över en miljon människor i över 20 länder engagerade i över 500 olika program som Chelsea anordnar för att förbättra sociala, humanitära och utbildningsmässiga grunder runtom i samhället. "Med sport på denna nivå kommer också chanser och vi är stolta över klubben plattform är den största inom brittisk fotboll. Jag hoppas att fansen runtomkring kan se att vi har samma engagemang för dem som vi har för våra lag."
Detta engagemang sattes på sin spets i samband med utbrottet av Covid-19 som satte London i lockdown och Premier League på halt. Chelsea var återigen snabba på bollen. Man gick tidigt ut med att man inte skulle låta staten ta notan för de anställda genom att nyttja permittering utan att alla skulle fortsatt få fullt betalt från klubben som om matcher spelades. Dessutom öppnade man upp sina hotell vid arenan för arbetare inom vården och satt in en extra växel med sina välgörenhetsprogram, speciellt de som behandlade våld i hemmet. Chelsea Foundation tillhandahöll sport, utbildning och sociala program online både för yngre och äldre.
"Det stod klart för mig från ett tidigt stadie att vi ville hjälpa till. Chelsea är del av samhället och skulle givetvis spelare en roll i att bidra med hjälp på de sätt vi kunde. Jag hoppas att projekten vi stöttade som klubb spelade roll i att underlätta och jag är tacksam till alla fans som också gav deras support i olika initiativ klubben ansvarade för under pandemin."
Samtidigt har Chelsea alltid bibehållit sociala ansvarstagande program. Högt upp på den listan är kampen mot rasism, antisemitism och andra former av hat och diskriminering kopplade till samhället generellt och fotboll i synnerhet.
"Rasism, antisemitism, det är alla samma typer av ondska som inte har någon plats i vår värld i tiden vi lever i" säger Abramovic. "Varje gång jag får exempel skickade till mig av rasistiska påhopp som våra spelare får utstå blir jag chockad. Det är förfärligt att detta är verkligheten inte bara för våra spelare utan för alla som får utstå denna typ av kräkningar. Om vi som klubb kan göra skillnad i detta avseende, genom att bekämpa rasism och antisemitism för att omfamna tolerans så kommer jag alltid stå bakom det och bidra på det sätt jag kan."
Man vet om att detta inte är tomma ord från Chelseaägaren. Under sina snart två decennium som ägare av Chelsea har han varit fåordig och knappt gett intervjuer eller presskonferenser. Däremot har han uttalat sig en handfull gånger på väl valda tillfällen på hemsida och i matchblad. Allt som oftast om sociala frågor. Tidigare i år fick varje spelare ett personligt brev från ägaren, detta i relation till att bland andra Reece James blivit rasistiskt påhoppad i incidenter som fick stor uppmärksamhet i media. Även i relation till Lampards avsked kom ett sällsynt uttalande från ägaren.
Angående att uttala sig säger Abramovich: "Uttalanden i relation till Say No To Antisemitism-kampanjen, Reece James eller Frank Lampard... Dessa var väldigt tunga ämnen som är väldigt, väldigt viktiga. Saker av den digniteten, på den nivån, kräver av mig personligen att visa att jag är bakom det och att jag tar ansvar."
Abramovich tar stort ansvar. Men uttalar sig sällan.
Ansvar och balans. Arbetat under åren har fått ägaren att ta kliv ur sin så kallade comfort zone vilket stundtals varit utmanande. "Det har aldrig varit min ambition att ha en offentlig profil."
Instinkten och ambitionen har istället varit att lagets prestationer, managern, styrelsen och klubben "skulle tala för sig själva. Det är inte alltid nödvändigt att således bistå med löpande kommenteringar längst vägen."
Intevjun sker över Zoom och ett område som tas upp i slutskedet är tränaromsättningen som fått mycket kritik. 15 tränare på 18 år vilket på ytan skulle tala för ett kortsiktigt affärsmässigt tänk och ett impulsivt agerande. Abramovich talar här om ett organisationskulturellt tänk och säger att "Chelseas kultur definitivt fokuserar på prestationer men att det även samtidigt är stöttande och inkluderande. Båda benen är kritiska till våra framgångar och det ena fungerar inte utan det andra.
"Jag tycket att vi är pragmatiska i våra val och vi är bekväma med att göra rätt förändringar på rätt tid så att vi kan säkerställa att vi kan nå våra långsiktiga ambitioner. Detta beskriver också hur klubben jobbar långsiktigt. De som förstår ambitionerna både på planen och utanför den kommer se viktige av dem och den positiva rollen klubben spelare i samhället."
För 20 år sedan var Roman Abramovich en av många fans som satt på en arena någonstans i Europa. Han var en som såg, njöt och andades fotboll och uppskattade hur fantastiskt det var. Två år senare hade han köpt Chelsea för att chansen fanns där och läget var rätt. Han blev ägare för att han älskade det och har sedan dess gjort vad han tyckt varit bäst för klubben. Hans val har haft enorm direkt effekt på klubben, på sporten och på samhället i stort.
För er som trodde att han var en siluett bakom kulisserna. En skugga i horisonten. Ja, ni hade fel. Fokus var inriktat från början och visionen klar. Abramovich arbetar vidare. Mot nya mål, med samma hängivenhet som alltid.
