Accrington Stanley - Charlton
1 - 1

Accrington Stanley - Charlton 1-1

Chuks Anekes kvittering i 95:e minuten, såg till att Charlton inte spelade bort sig själva från chansen till play-off. Förutsättningarna har försämrats och makten ligger inte längre i Charltons händer men hoppet lever kvar till tisdag.

För första gången gjorde Nigel Adkins lite större förändringar att notera. Kanske inte just i startelvan men den välanvända 4-3-3 formationen förbyttes mot en 3-5-2 variant. Ett klokt val att mönstra en stor och stark trebackslinje (Inniss, Pearce, Famewo) mot Accringtons lika buffliga anfallsduo (Bishop, Charles). Samtidigt var det inte någon större skräll att Darren Pratley slängdes in på mittfältets balansposition för att starta bortamatchen i Accrington. Övriga ändringar var att Chirs Gunter och Ian Maatsen tog varsin kant som wingbacks och att Conor Washington var tillbaka som en av två forwards.

Charlton: Amos; Inniss, Pearce (C) (Millar 74), Famewo; Gunter, Gilbey, Pratley (Morgan 90+1), Forster-Caskey (Shinnie 90+1), Maatsen; Washington (Aneke 58), Stockley
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Matthews, Purrington

Accrington: Savin; Barclay, Nottingham, Burgess; Rodgers, Russell (Pritchard 65’), Morgan, Phillips, McConville (C); Bishop, Charles
Ej använda avbytare: Buckley, Perritt, Maguire, Scully, Mansell, Smyth

Första halvlek
Det ska bli mycket jämna första 45 minuter på matchen. Det bjöds på hård kamp, få målchanser och cynisk fotboll. Med andra var startelvan väl vald för uppgiften och det blev rentav den matchbild man kan förvänta sig under sin visit på Crown Ground i Accrington. Samtidigt var det såklart inte den matchbild Charlton hoppades på i sin tvångsjakt på seger.

Till en början skulle det vara någorlunda övertag för Charltons del. Detta tog sig uttryck i 7:e minuten där bra spel på vänsterkanten mellan Jake Forster-Caskey och Ian Maatsen, ledde till att den sistnämnde hittade Conor Washington strax utanför offensivt straffområde. Washington gjorde en bra rörelse felvänd och följde med bollen i farten för att avsluta ett skott precis över Toby Savins ribba.

Efter 20 minuter jämnade spelet sedan ut sig och det blev kanske lite för jämnt för min smak. Det bjöds på otroligt mycket närkampsspel, som inte sällan utspelade sig på mittplan eller långt ute på kanterna. Det blev korta anfall och mycket avbrott genom inkast, frisparkar och offsideavblåsningar. Accrington förhåll sig som farligast offensivt när deras kanter tilläts motta inlägg mot sin starka anfallsduo. Charltons försvar löste oftast detta bra till slut och spelare som Pratley och Stockley tog mycket stryk i kampen mellan straffområdena.

Accringtons bästa målchans kom precis innan halvtid när Dion Charles vek in från vänster med ett oväntat och tungt skott i Ben Amos ramvirke. Detta kom under en period där Accrington etablerat lite av en spelmässig fördel genom att deras raka spelstil försvårade Charltons möjlighet att lyfta laget. Därmed var det behagligt att visselpipan ljöd och bjöd på en kvarts avbrott. 0-0 i paus och första halvlek går inte till historien som den mest underhållande.

Andra halvlek
Den största förändringen i andra halvlek var att det åtminstone skulle börja osa mer målfarlighet runt lagen. Den raka spelstilen tilltog och medan Charlton hade anpassat sig bra till den, kvarstod faktumet att man behövde närma sig motståndarnas mål då en seger var av stor vikt. Tidigt gjordes också förändringar när Chuks Aneke ersatte Washington i 58:e minuten och denne skulle genast lämna ett avtryck genom att skapa en hörna av ett tungt avslut ur dålig vinkel. Den efterföljande hörnan nickades tätt utanför av Ryan Inniss som vann duellen vid bortre stolpen. Nära, men inte tillräckligt.

I andra änden av planen tvingades senare Amos till en bra parad när han fick dyka åt höger, sedan Colby Bishop skarvat ett avslut från nära håll. En annan rörig situation i Charltons straffområde avvärjdes genom ett uppoffrande försvarsspel, och i anfallet efter skapade Stockley en frispark som Forster-Caskey knorrade precis över ribban. Fler chanser uppstod men tiden tickade också på och det behövdes nu en balans mellan att chansa framåt men även försvara bakåt. En ändring i den riktningen var att Jason Pearce utgick och Liam Millar kom in.

Det skulle dock slå tillbaka snabbt. En lång sekvens av duellspel med nickar fram och tillbaka på Accringtons planhalva slutade med att Pratley knockades i luften, Accrington vann boll och kunde de satsa på en omställning. Inbytte Joe Prichard, som var bra i januarimötet lagen emellan, drev boll från mittplan till Charltons straffområde, utmanade Gunter, vek in mer centralt och sköt in 1-0 (81) genom ett lågt avslut till höger om Amos. En vass prestation från Pritchard, men samtidigt en prestation som också är möjlig att göra på Crown Grounds tajta plan där det ibland är närmre till mål än man tror.

Nu var det nio minuter kvar av ordinarie tid och Pritchards mål kunde varit de som faktiskt stängde säsongen 20/21 för Charltons del. Detta var också känslan när de fem tillagda minuterna höll på att förvinna. Men ett sista halmstrå skulle dras, och i matchens sista anfall drog Accrington på sig en frispark på egen planhalva sedan Millar rivits ner. Den på tilläggstiden inbytte Albie Morgan tog hand om den fasta situationen och lyfte in ett inlägg mot boxens centrala delar, där en påtagligt fri Chuks Aneke dök upp och relativt ostört kunde bredsida in 1-1 (95) i matchens sista sekunder. Domare Young blåste av direkt efter nästa avspark och matchen slutade oavgjort, 1-1.

Efter match
Det här var ju egentligen inget vidare. Man vet vad man möter när det är Accrington Stanley på bortaplan men det är ändå lika svårt att alltid ta sig an. Flera topptippade lag har missat poäng här under säsongen och fler kommer också göra det i fortsättningen. Trots de tycker jag att Charlton anpassar sig väl och tar upp kampen på ett bra sätt. Det är inte så Charlton vill spela fotboll men försvaret gör länge vad de ska och mittfältet slet hårt i närkampsspelet. Det som blev lidande var dock att Charlton inte lyckades producera tillräckligt med chanser framåt för att man skulle känna att man kunde vinna matchen. Känslan blev snarare att laget uppträdde som att man var mer rädda för att förlora än visade vilja att vinna. Detta leder oss till faktumet att Charlton nu lämnat över kommandot i slaget om den sista play-off platsen. Vi visste att det skulle bli tufft hela vägen in men endast en poäng gör att Charlton nu definitivt behöver vinna de två återstående matcherna, och samtidigt får inte Portsmouth vinna sin match mot Accrington. Så i och med utebliven vinst i helgen blev uppförsbacken brantare. Sedan får man i stunden glädjas åt att Anekes sista sekunden kvittering såg till att hoppet i alla fall lever till tisdagens hemmamatch mot Lincoln.

I övrigt såg de andra matcherna i omgången till att det inte finns särskilt mycket att spela om inför den sista omgången av League One. Hull var redan klara sedan förra helgen men säkrade nu även seriesegern genom 3-1 mot Wigan. Det blev sedan klart att Peterborough nu gör dem sällskap till Championship sedan de kryssat mot Lincoln (3-3). Lincoln hade säkrat play-off sedan tidigare och samma sak gjorde Sunderland och Blackpool denna omgång. Illa för Charltons del var att både Portsmouth och Oxford vann sina matcher, vilket då bidrog till att försvåra läget för Charlton som inte vann sin match. Vidare avgjordes hela bottenstriden i helgen med att Northampton och Rochdale gör Swindon och Bristol Rovers sällskap till League Two. Detta innebar därmed såklart att gratulationer kan skickas till Wimbledon och Wigan för nykritade divisionskontrakt.

Omgångens poäng
3p – Chuks Aneke: Han gör inte ens en halvleks speltid men i en matchbild där individuella prestationer fick lysa med sin frånvaro så är det kvitteringsmålet som sticker ut. Det gör att hoppet lever och det är tillräckligt för att jag ska ge han tre poäng efter denna match. Kan vara målet som vi så romantiskt ringar in när vi kan summeras säsongen. Vem vet.

2p – Darren Pratley: Tog verkligen kampen på mittfältet och skavde friskt på motståndarnas fötter. Viker aldrig ner sig när fotbollen som lämpar sig för honom uppstår.

1p – Ryan Inniss: Lite samma som Pratley. Tog kampen och stångades rejält med både Bishop och Charles. Var nära att göra mål i andra halvlek och bidrog mycket i eget straffområde vilket var viktigt.

COYA!!!!