Smertin - De tre lungorna från Sibirien
När Roman Abramovitj köpte Chelsea sommaren 2003 blev resten av världen åskådare till en värvningscircus där tränare Claudio Ranieri pekade och ägare Roman köpte. Hela arton spelare kom in samtidigt som Gianfranco Zola lämnade. Spelarna som anslöt hete bland annat Damien Duff, Juan Veron, Hernán Crespo, Adrian Mutu med fler. Spelare som redan etablerat sig på den europeiska fotbollscenen, dessa herrar och så Alexei Smertin. En arbetargrabb från Sibirien.
Alexey eller Alexei beroende vilken språklig version man vill använda föddes i sovjetiska Barnaul 1975. Staden ligger i västra delen av Sibirien och är med sina 600.000 invånare huvudstad i regionen Altaj Kraj. Det är en industristad som länge stod för 90% av hela landets silverproduktion. Att nästan var femte invånare är anställd på någon fabrik är till stor del ett arv från andra världskriget. För att undvika att landets produktion inte skulle sönderbombas placerades de långt ifrån krigets kärna. Att jobba hårt har byggt hela staden och en självklarhet för alla som kommer därifrån, så även för Alexei.
17 år och A-laget
Han började spela fotboll på Dynam Olympic Reserve School. En satsning där ungdomarna drillades stenhårt för att nå resultat. Alexei visade sig tidigt vara en talang som stod ut bland sina lagkamrater och vid 17 års ålder flyttades han upp till a-laget i Dinamo Barnaul. Trots sin ringa ålder blev det hela 42 matcher säsongen 1992-93 med 2 mål i protokollet. Succén gjorde att FC Zarya från kolstaden Leninsk-Kuznetskij signade honom. Här fortsatte Smertin att leverera och hann med 124 matcher innan storklubben Lokomotiv Moskva värvade honom inför säsongen 1999-2000.
Vid den här tidpunkten blev Smertins framfart en snackis i Ryssland och det skulle inte dröja innan andra europeiska klubbar fick upp ögonen. Klubben vann den ryska klubben med Alexei som stark bidragande orsak. Mycket talade för att Alexei ännu en gång skulle byta klubb. Men istället för en femte (!) klubb i den ryska högsta ligan gick flytten denna gång till franska Bordeaux. Förutom fri tillgång till gott vin och nära hem till Ryssland med goda flygförbindelser fick han förtroendet på planen.
***
Evighetsmaskinen
John Cederblad jobbar på Svenska Fans centralredaktion och bodde i Bordeaux under Smertins vistelse i staden. Trots att det är många år sen nu, är han inte glömd. Det här är hans ord:
”Smertin kom till Bordeaux ett drygt år efter ligaguldet 1999, då laget just hade blivit brandskattat på sina största talanger. Åren 2000-2003 uppfattas som en mellanperiod, trots att man spelade i Uefacupen under alla Smertins år i klubben. Därmed inte sagt att han gick obemärkt förbi. För om Bordeaux gång på gång misslyckades med att hitta ”den nye Zidane” efter att tidigare ha fostrat originalet, så byggde man snabbt upp en effektiv ryggrad på mitten. Löpvillige evighetsmaskinen Smertin och hårdföre elakingen Eduardo Costa bildade under några år Ligue 1:s tajtaste centrala mittfält.
Ryssen gav sällan anledning till några rubriker - på eller utanför planen – men var mycket uppskattad av de trogna fansen för sin uppoffrande spelstil och för att han var enkel att diskutera med vid sidan om. Att det storsatsande Chelsea köpte honom kom ändå som en överraskning. Bortglömd är han inte. Så sent som i september i år reste sig min bänkgranne upp, mitt under en medioker hemmamatch, och skrek: Var fan är våra ”Tre lungor från Sibirien”? Smertins smeknamn var aningen otympligt.
I Bordeaux spelade han fram till 2003 och en viss Roman Abramotvitj köpte en engelsk klubb från västra London. Mycket därför var det också i Chelsea Alexei hamnade. 3,5 miljoner pund kostade han vilket fick ses som ett fynd i jämförelse med övriga nyförvärv den sommaren.
Tv-profilen Adam Allsing sa en gång i radio att han valde TV framför tidningsjournalistik för att ingen skulle kunna säga: ”Det där jobbet har du bara fått för att din pappa är chefredaktör”. Adams pappa Rolf var chefredaktör på Aftonbladet mellan 1985 och 2001. Kanske var det något liknade, fast på ett annat sätt och språk som yttrades i omklädningsrummet på Stamford Bridge. Mitt bland internationellt erkänt duktiga spelare stod en rysk kille uppväxt i Sibirien som troligtvis inte varit där om det inte vore för att ägaren var ryss.
****
Utlåning till Pompey
Om många blev förvånade när nyheten damp ner på text-TV under sommarens hetaste dag, kunde de sänka ögonbrynen ganska snabbt. Det första som hände under Smertins tid i Chelsea var att han lånades ut till Portsmouth. Tränaren som värvade honom, Claudio Ranieri, fick sparken trots andra platsen och in kom istället José Mourinho. Portugisen hämtade visserligen hem Alexei från ”Pompey”, men trots första årets värvningscircus lades spelare som Didier Drogba, Petr Cech, Arjen Robben, Carvalho och Ferreira till truppen. José lyckades med det Ranieri misslyckats med, att bärga första ligatiteln på 50 år. Framgångarna till trots spelade Smertin en ganska anonym roll i guldlaget och lånades därför ut till Charlton följande säsong. När lånet gått ut lämnade han de engelska öarna för att vända hem till Ryssland och Dynamo Moskva.
Tiden i London och engelsk fotboll hade trots misslyckandet i Chelsea gett mersmak. Därför blev Fulham hans nästa och sista klubbadress. Under EM 2004 var han landslagskapten för det ryska fotbollslandslaget, en bindel som han lämnade över till Andrey Arshavin vid avskedet 2006. Ett tag spekulerades det att Smertin skulle komma tillbaka till landslaget, något som ansågs mer osannolikt sedan speltiden i Fulham minskade för varje match. 2009 meddelade därför en 34 år gammal Alexei att han helt lägger av med orden: ” "Jag har slutat. Det är officiellt nu.”
In i politiken
Många trodde att det skulle vara spiken i kistan för ryska spelare i Chelsea, tills Zhirkov skrev på inför förra säsongen. Jag tror vi alla hoppas att hans tid blir mer lyckad.
Idag har Alexei lagt helt fotbollen åt sidan och i sann östeuropeisk anda gett sig in i politiken. Han bor och jobbar numera i sin gamla hemstad som biträdande kommissionär. Ansvarsområdet ligger närmast i ungdomsidrott och en av personerna bakom Rysslands lyckande kampanj att få arrangera VM 2018. En av hans närmsta vänner Jim Riordan förklarar Smertins engagemang: ”Han hade en fantastisk karriär, nu vill han ge något tillbaka till sin hemstad”.
Hur kommer då Smertin bli ihågkommen som fotbollsspelare? John Cederblad ger sin syn på saken:
”Först för en fantastisk ligacupfinal på Stade de France 2002. Smertin var lysande och mittfältet/anfallet Meriem, Smertin, Costa, Dhorasoo – Dugarry, Pauleta känns så här i efterhand som en stark version av les Girondins.
Sen för ett märkligt möte en sen höstkväll. På promenad efter en middag hos vänner i byn/byhålan Puyols sur Ciron, 40 km från Bordeaux, stannade vi till vid en illa upplyst gräsplan. Tre unga killar testade skott på målvakten. En äldre spelare var också med och gav instruktioner: Smertin.”
”Han bor i närheten och är med och lirar med killarna när han har tid”, upplyste min vän
Hur var det nu? I Barnaul är att mentaliteten hårt jobb en självklarhet. Vare sig om du står på metallfabriken eller fotbollsplanen.
