Årssummering 2017/18
En liten årssummering som avslutar säsongen 2017/18
Nu är det ett tag sedan den sista sparken genomfördes i League One säsongen 2017/18. Rotherham besegrade Shrewsbury på Wembley med 2-1 efter 120 minuters spel och fastställde därmed att Blackburn Rovers, Wigan Athletic och Rotherham United spelar fotboll i Championship 2018/19. Grattis säger vi till dem och välkomna säger vi till Barnsley, Burton och Sunderland som alla går åt motsatt håll och får äran att besöka the Valley under den kommande säsongen.
Besvikelsen har lagt sig och fötterna har landat på jorden efter det alltjämt bittra uttåget från play-off dubbelmötet mot Shrewsbury Town. Vägen dit var krokig och bjöd på mycket möda och besvär, precis som säsongen i helhet gjorde. Förhoppningarna och viljan att ta sig ett pinnhål upp till Championship fanns med längs hela året men sett över två matcher var Shrewsbury tyvärr ett snäpp bättre än Charlton och lyckades därför ta sig till Wembley. Skulle man snabbt och kortfattat sammanfatta säsongen kan man beskriva hösten som bra, vintern som usel och våren som okej. Man gjorde en pigg inledning med flera vinster som bidrog till att the Addicks genomgående höll till i det övre skiktet men i samband med mitt intog på SvenskaFans började oavgjorda och förlust resultat rulla in. Nej, formen från vintern är inget man tar med sig utan istället konstaterar vi att avslutningen med Lee Bowyer vid rodret gjorde så att Charlton gav sig själva chansen att kunna klättra en serie. Nu gjorde man inte de men både formen och spelet lovade gott inför framtiden.
Mer ingående behöver jag inte gå på det resultatmässiga lagarbetet. Istället ska det pratas lite om samtliga spelare på samtliga positioner som deltagit och krigat för Charlton i seriespelet. En enkel betygsättning med några trevliga kommentarer kommer fällas och betygskriterierna ser ut enligt följande:
(+) - Inte godkänd/Oprövad
(++) - Godkänd
(+++) - Bra
(++++) - Mycket bra
(+++++) - Gudomligt bra
Målvakter
Ben Amos (++++)
Charlton har flera gånger på senare år förlitat sig på ett låna in en förstamålvakt. Så även den här säsongen när Ben Amos hämtades från uppflyttade Bolton. Man United produkten visade sig vara ett lyckat tillskott och har stått för en mycket fin säsong. Amos har agerat stabilt och flera gånger visat upp högkvalificerade räddningar i viktiga matcher. En helt klart stor anledning till att Charlton slutade där man gjorde. Amos är nu åter tillbaka i Bolton men hälsade att han verkligen trivts i London och att han gärna kom tillbaka. Framtiden får utvisa om Amos kommer tillbaka men med årets prestationer i hand, borde Amos vara intressant för större uppgifter.
Dillon Phillips (++)
Den egna produkten har varit given tvåa bakom Amos under hela säsongen och är därför ganska svår att bedöma. Men var gång Phillips får chansen i antingen seriespel eller cupspel så gör han inte bort sig. Godkända insatser, klubben tror på honom men han skulle givetvis må ännu bättre av mer kontinuerlig speltid.
Försvarare
Lewis Page (+++)
Svårbedömd spelare som under sitt första år i klubben mest höll till i rehabrummet. När väl Page sedan var redo för spel har inte prestationerna heller lovat särskilt mycket innan nästa skada uppstod. Men ända sedan Lee Bowyer haft kontroll över manskapet har Lewis Page namn varit mer återkommande i startelvan och därav har insatserna förbättras. Page är ett praktexempel på vad förtroende från en tränare betyder och vad det kan ge för utdelning på plan. Avslutade säsongen på ett bra sätt, bland annat med ett drömmål mot Plymouth hemma. Blir han bara kvitt skadorna så kan Page verkligen bli att räkna med nästa säsong.
Patrick Bauer (++++)
Tysklands bidrag i truppen gör en mycket bra säsong och tog stora steg i sin utveckling. Spelet med Pearce klaffade bra under vården och Bauer var en huvudaktör i de solida försvarsspel som uppträdde väldigt bra under slutspurten. Rimligtvis borde andra klubbar snart få upp ögonen för Bauer som tar nya kliv framåt i sin utveckling för varje match som går.
Jason Pearce (+++)
Jason Pearce var en oerhört viktig pjäs i de Charlton som jagade en play-off plats och avancemang till Championship. Pearce med sina ledaregensaper, sitt robusta spel och sin förmåga att inte vika ner sig är precis vad ett topplag i League One behöver. Dessvärre drar Pearce återkommande skadeproblem ner betyget då hans medverkan under höstsäsongen var knapphändig. Hade Pearce sluppit alla dessa skador under hans karriär hade han utan problem varit en gedigen mittback i minst Championship. Alla med någon anknytning till Charlton borde i alla fall vara nöjda över att en spelare som Jason Pearce finns i truppen och får han vara skadefri till nästa säsong så kan det bära långt.
Ezri Konsa (++++)
Huruvida Ezri får ett plus för mycket kanske går att diskutera men för mig är betyget ändå givet då jag tycker att han stått för en mycket bra säsong sett till helheten. Visst kan den unga och uppåtgående Konsa stå för en groda då och då men i stora drag har han agerat mycket moget för sin ålder i en frekvent roterande försvarslinje. Utvecklingen för Konsa har hela tiden pekat uppåt, vilket bidragit till att det ryktats om att lag från högre divisioner jagat hans namnunderskrift. Nu blev det tillslut Brentford för den laglojala U21-landslagsspelaren som även visat upp en imponerande flexibilitet med att ständigt göra bra insatser på olika positioner.
Chris Solly (+++)
På tal om att vara laglojal. Kapten Solly går nu in på sin tionde raka säsong i the Addicks seniortrupp och gjorde likt förgående år ingen besviken. Solly stod under året för bra insatser och man vet alltid vad man får av honom i både defensiv och offensiv väg. Tyvärr blev han långtidsskadad under våren och kunde inte vara med att bidra när det väl drog ihop sig.
Jay Dasilva (+++++)
Är det någon som ska få fem plus för året som gott så är det Chelsea-lånet Jay Dasilva. Han tilldelades priset för årets spelare i Charlton och jag skulle bli ytterst förvånad om Dasilva har en fortsatt framtid i League One framöver. Hans överlapp och snabbhet är alltid ett vapen framåt och framförallt under höst/vinter var Dasilva en spelare som säkerligen gjorde att flera motståndare började tvivla på sin kondition. Det gäller att hänga med när Jay sätter fart från sin vänsterbacksposition och han fungerar lika bra som vänsterytter. Trots att även han var en spelare som råkade ut för idel skador under våren kan Dasilva sammanfatta sin säsong med att vara mycket, mycket nöjd.
Naby Sarr (++)
Fick mer förtroende under hösten och definitivt mer förtroende under Karl Robinson. Stor, stark och svårpasserad men har inte stått för insatser som sticker ut i både positiv och negativ bemärkelse. Användes i stort sett enbart under våren till att slängas in i slutet för att stänga matcher vid ledning.
Harry Lennon (++)
Ny egen produkt som likt Naby Sarr inte sticker ut när han väl får chansen. Har signerat nytt kontrakt till 2019 och det är ett bevis på att klubben fortsätter tro på Harry. Klivit in i laget när luckor behövdes fyllas och gör som sagt inte bort sig men måste ta ytterligare ett kliv för att på allvar bli erkänd i truppen.
Anfernee Dijksteel (++++)
Får högt betyg sett till förväntningarna. Har under säsongen gått från talangfull innermittfältare till att på allvar konkurrera om en ytterbacksplats. Tog chansen när den gavs under Robinson med imponerande insatser och fortsatte briljera när han fick den under Bowyer. Har gått från att fylla ut en ledig plats i startelvan till att vara ett bättre alternativ före Solly och Konsa. Även fungerat bra i både tre och fyrbackslinje.
Mittfältare och forwards kommer vid ett senare tillfälle!
COYA!!!
