Leeds United - Aston Villa0 - 0
Frustrerande och oroande
Frustrerande! Det får bli ettordsammanfattningen av Aston Villas bortamatch mot Leeds. Bara 0-0 trots en man mer i nästan hela andra halvlek. Laget famlar efter effektivitet i avsluten.
Det var på det hela taget en frustrerad tillställning, där domaren Stuart Attwell fick göra skäl för lönen och förutom ett rött kort delade ut fem gula. Två lag i behov av poäng och sökande efter ett framgångsrecept. Allra mest syntes hemmalaget vara på dåligt humör. Ilskan över tidigare domarinsatser verkade hänga med in i den här matchen och inte blev det bättre när Luis Sinisterra fick syna det röda i 48:e minuten.
Så långt hade Leeds haft mest bollinnehav, även om Villa hade flest chanser. Med en man mer tog gästerna över initiativet, men ineffektiviteten var slående, allra tydligast exemplifierat av Ollie Watkins som brände flera fina lägen. Närmast mål kom Philippe Coutinho med en akrobatisk spark som rammade insidan stolpen, varpå Watkins missade på returen. “Gör man inte mål kan man inte hoppas på mer än en poäng” - gammalt fotbollsordspråk.
Och den poängen kunde faktiskt ha blivit noll. Ett tillbakapressat Leeds lyckades sticka upp ett par gånger mot slutet och var ytterst nära att avgöra på stopptid, men en uppoffrande block av John McGinn räddade situationen - och kanske Steven Gerrards jobb ytterligare någon vecka.
Villa-managern har sannerligen saker att grubbla på - inte minst skadeläget. I Lucas Dignes frånvaro släppte Gerrard fram Ludvig Augustinsson till en debut på vänsterbacken. Tyvärr blev det en alldeles för kort insats av svensken. Efter en tidig och onödig varning skötte sig Ludde helt okej, men strax före paus var det färdigspelat när han tvingades linka av med en skada. Ännu ett man att lägga till frånvarolistan för Gerrard, tredje nyförvärvet på den listan…
Villa-managern har också andra problem att brottas med. Precis som mot Southampton lyste skönliret med sin frånvaro. Kapten McGinn sa ju efter förra matchen att han förmodligen skulle ha stängt av tv:n om han tvingats se Villas match. Om han hade sett den här hade kanske tv:n åkt ut genom fönstret, åtminstone sett till underhållningsvärdet.
Men “nu ska vi vara, nu ska vi vara snälla” som Karl Gerhard skaldade i en kuplett på 30-talet. Det fanns trots allt ljuspunkter att hitta i matchen och det finns små positiva signaler att hämta från de senaste matcherna. Ett insläppt mål på senaste tre, med Man City som ett av motstånden. Tre matcher utan förlust med fem inspelade poäng, det är ändå godkänt. 19-6 i avslut och 7-1 i skott på mål tyder på en spelmässig överlägsenhet och det stod faktiskt 5-0 i skott på mål redan innan Leeds fick sitt röda kort. Tyrone Mings är sitt bästa jag igen, Jacob Ramsey är på väg att hitta sin fjolårsform och Ollie Watkins avverkar en tremil varje match.
Men det går inte att förneka att vi har ett lag och en trupp som underpresterar kraftigt och det är svårt att inte leda tankarna i riktning mot Gerrards taktiska sinne. Alltför mycket verkar bygga på att individuella mirakel ska vinna matcherna. Det händer tyvärr alltför sällan när spelare som Philippe Coutinho inte är på sin topp, när Emi Buendia mestadels sitter på bänken och när koncentrationen brister i avgörande lägen, som när Douglas Luiz drog en hörna i utsidan gaveln i slutminuterna. Laget måstes ställas upp på ett mer vägvinnande sätt och saker och ting måste göras med bättre precision - på många håll.
Åtta poäng på åtta matcher och bara sex gjorda mål är klart underkänt, men fem poäng på de tre senaste ger förmodligen Gerrard någon vecka till att vända skutan i rätt riktning. Kniven på strupen även i nästa match alltså - borta mot nedflyttningskandidaten Nottingham Forest på måndag om en vecka.
