Barkley, Jagielka och Mino Raiola
Ross Barkley fick bra med speltid i andra halvlek mot Italien och visade tecken på vad han är kapabel till. Phil Jagielka var bäst på plan. Och så har även Everton drabbats av den där Raiola.
Barkley har haft en tung säsong och förväntningarna blev till ett ok för tungt att bära, men undan för undan har han tagit sig tillbaka och senast i landskampen fick han till och med beröm av Roy Hodgson.
Paul Scholes liknade honom vid en Paul Gascoigne och det är inte ovanligt att dessa liknelser kommer upp så fort folk ser lite av vad Barkley är kapabel till. Men, han behöver tid. Han behöver lugn och ro att utvecklas. Med hans förmågor är gränsen mellan att vara usel och lysande som att balansera på en knivsegg, vilket är något han måste lära sig att hantera.
Phil Jagielka var nog bäst på plan mot Italien och har varit riktigt bra i Everton på slutet. Faktum är att han får nog alldeles för dåligt med beröm. Såg någon artikel där man tittat på hur Jags farit runt i backlinjen och täckt upp för alla andra, vilket gjorde en svettig bara att fundera över.
Evertons försvar har stundtals varit uselt i år, men Jags har ändå jobbat på och hållit fanan så högt han förmått.
Ett intressant uttalande från Ross Barkley i veckan var att han ser sig mer som en anfallare, vilket är en intressant tanke. Han har egenskaperna. Värt att testa nu mot slutet av säsongen?
Även Romelu Lukaku har varit i farten igen. Ny agent, den beryktade Mino Railola, vilket innebär att från och med nu till den dag Lukaku lämnar oss kommer vi att få höra hur usla Everton är som fotbollsklubb och att Lukaku siktar mot ”större” klubbar. Det är med en gigantisk suck man konstaterar detta och den enda trösten är väl att det definitivt kommer att leda till att vi får sälja Big Rom för en ansenlig summa någon gång framöver.
Så ser det ut i dagens fotboll. Pengar, pengar, pengar, karriär, karriär och inte särskilt mycket värdighet eller respekt.
