Krönika: Bevara bredden och skippa småpengarna
Liverpool befinner sig mittemellan två intensiva spelscheman och liksom alla andra klubbar i modern fotbolls största lågkonjunktur. Väl inne i Silly Season går det också enkelt att konstatera att halvmiljardsvärvningarna är färre än vanligt och nästintill ingen sådan har ryktats heller till Liverpool ännu. Samtidigt är truppen bred och hemvändare från olika lånesejourer tränar i skrivande stund med laget i Österrike. Kanske är det läge att bevara bredden och skippa småpengarna?
Det finns givetvis inget som heter småpengar i dagens fotboll i några absoluta tal, men tar vi försäljningar av spelare som till exempel Harry Wilson, Marko Grujic och Xherdan Shaqiri i beaktning är inkomsterna - åtminstone var för sig - inte särskilt relevanta i relativare mening. Om vi gör avstamp där, och adderar det faktum att slutklämmen av den efterlängtade guldsäsongen avslutades med två sällsynt intensiva månader och snart följs upp med ännu en okonventionell säsong i termer av spelschema, så får vi en situation där bredd kommer visa sig allt mer avgörande.
Varför inte då inventera truppen med dess tidigare utlånade spelare en extra gång, och se till vad som finns att tillgå. Namn som förra året befann sig på annat håll men som kan fylla en funktion i en säsong av tätat spelschema är framför allt Harry Wilson, Marko Grujic och Rhian Brewster. Detta är vidare namn som Liverpool deklarerat att man inte lånar ut utan i så fall säljer och då är det i fallen Grujic och Wilson prislappar på omkring £20 miljoner. Hur presterade dessa spelare under sina respektive lånesejourer och vad talar för att de kan bidra till att försvara ligatiteln och vara lyckosamma i turneringarna jämte ligan?
Harry Wilson, 23
När Liverpool annonserade i augusti i fjol att man hittat Bournemouth som ny tillfällig adress för en lovande Harry Wilson var vi många som med nöje tog del av nyheten. Eddie Howes passningsorienterande och spelvilliga Bournemouth bockade av de flesta punkterna på listan över vad en ung spelare från ett storlag behöver på lån. Lite visste experterna att Bournemouth gick en tuff säsong till mötes men nog fick vi optimistiska supportrar delvis rätt i alla fall. Säsongens utfall för klubben till trots så fick Harry Wilson göra 35 framträdanden varav 31 i Premier League. Med en speltid i ligan på i snitt 54 minuter per match registrerade den unga walesaren sju mål men föga förvånande inga assist. Med betydande speltid i ligan i ryggen och hans kvaliteter som jag vill mena passar väl mot svagare motstånd är han definitivt ett namn för Klopp & co. att ha i beräkningarna inför kommande säsong.
Marko Grujic, 24
När en ung Marko Grujic hämtades från Röda Stjärnan 2016 var det nog många som hade förhoppningar om att serben skulle ha gjort fler än åtta framträdanden i Premier League när vi summerade säsongen 2020. Nog för att mittfältaren köptes ung men hittills kan vi konstatera att utvecklingen inte tagit den kurva som man hade hoppats på. Lånesejouren till Cardiff City 2018 gav bara 13 matcher men när vi nu summerar tiden från de två åren på lån till Hertha Berlin kan vi åtminstone konstatera att Grujic fått en hel del speltid och bidragit med poäng i sisådär var femte ligamatch från sin till stor del defensiva mittfältsroll. Med serbens historik är det vid första anblick dock inte mycket som talar för att han kan vara värd att behålla på Merseyside, men rapporterna från pågående träningsläger i Österrike om att 24-åringen övervägs som ersättare till Lovren som fjärdealternativ efter Joël Matip gör honom mer intressant. Klopp tycker i grunden om Grujic och inte minst det faktum att han kan spela på flera positioner. Kan det bli både vår och Marko Grujic fördel framöver? Sommaren 2020 är kanske inte sommaren klubben har lyxen att signa fjärdelalternativ, då borde Grujic betraktas som ett alternativ. Sepp van den Berg såg inte under fjolåret ut att vara där än och namn det ryktats om, såsom Ben White som aldrig gjort en match i Premier League, vill Leeds ha över en halv miljard för.
Rhian Brewster, 20
Slutspurten med Swansea City i våras bör ha gjort den unga forwarden gott. Från att ha landat i Wales för sin första utlåning kastades 20-åringen direkt in i händelsernas centrum och kom genast att färga ett Swansea som ångade på mot playoff-platserna. 19 matcher från start och 20 totalt renderade i hela 10 mål för Brewster som spelade i ett lag som inte bara deltog utan hade mycket på spel under juni och juli. Det faktum att han kommer ur egna led, har lovordats stort av tränarteamet samt nu visat vad han går för i seniorsammanhang borde bana väg för flera inhopp under kommande säsong. Framför honom i hierarkin står just nu Divock Origi som efter 2018/19 var ohotad tvåa bakom Roberto Firmino, men efter den nyss avslutade säsongen lär det ha skapats rum för en konkurrerande talang som Brewster att sno åt sig speltid. Det faktum att Rhian Brewster också är en naturligt nia med näsan mot mål borde också öppna för fler minuter i år, bara Klopp & co. får tummen ur och faktiskt börjar fasa in honom.
Nog finns det alltså goda argument för att kräma ur det som faktiskt finns i truppen och bespara sig småförsäljningarna. I anknytning till det tycker jag också att det finns anledning att se över hierarkierna utanför startelvan. Takumi Minamino ska absolut få fortsatt speltid och förhoppningsvis betyder ett träningsläger och en avtagande språkbarriär hans tilltagande utveckling i Liverpooltröjan. Men kanske bör spelare som Xherdan Shaqiri och Divock Origi, allt jämt viktiga i rotationen, ta ett kliv åt sidan för att ge speltid till Wilson och Brewster? Det känns både logiskt och rättvist, och dessutom går det att addera ett finansiellt perspektiv där både Wilson och Brewster kan stiga mer i värde än Shaqiri och Origi. Allra helst i värde för oss såklart eftersom Liverpool inte bör sträva efter att vara en säljande klubb, men vi måste alla också inse att fotboll är business och sportsligt sagt är det ofta nyttigt att sälja rätt spelare för att finansiera andra.
Sedan kan man invända mot argumentet att avstå från försäljningar i en sällan skådad lågkonjunktur genom att säga att många bäckar små på försäljningslistan ger nyttiga tillskott i kassan. Varför inte sälja en eller två spelare? Shaqiri och Grujic kan tillsammans (i bästa fall) kanske ge närmare en halv miljard om vi räknar in en kinesisk marknad. Vidare kan man också hävda att med spelare som Curtis Jones och Harvey Elliott på väg upp jämte dem vi redan nämnt så finns inte tillräckligt med speltid att ge till de tidigare utlånade. Ett svar på det ekonomiska motargumentet skulle kunna vara att det dels inte finns lika många köpare i år som vanligt och dels att Liverpool mår bra finansiellt. Klubben har precis inkasserat omkring £1.5 miljarder från Premier League och dessutom skrivit ett mycket lukrativt avtal med Nike. Dessutom är både Wilson och Brewster som sagt potentiella investeringar.
Vidare, som svar på invändningen om brist på speltid givet en för stor konkurrenssituation för spelarna utanför startelvan, blir svaret kanske lite tråkigt nog att time will tell. Det är en minst sagt okonventionell säsong vi står inför och det tighta spelschemat lär sätta sin prägel. Dessutom är skaderisken allt jämt hängande över en fotbollsklubb som en tungt moln och lägg därtill våra höga ambitioner på alla fronter. Konsten att städa av enklare motstånd i ligaspel och cupspel behöver inte vara lika mycket av en konst om truppen är tillräckligt stor. Och för Liverpool är det ingen större nackdel att en eller två spelares utveckling riskerar att stagnera ifall skadesituationen håller sig positiv och färre luckor för nämnda namn uppstår. Risken att bli lidande av schema och skador med spelare på annan adress, som vi ändå i så fall betalar en del av lönen till, är i år betydligt sämre att utsätta sig för.
Vi kan avslutningsvis konstatera att med en ovilja att låna ut ovan genomgångna spelare och att ett scenario där de säljs är ganska osannolikt så finns nu fler valmöjligheter för tränare Klopp. En ung och hungrig Rhian Brewster som stjäl minuter från en Divock Origi och tillåts växa i rollen mellan Sadio Mané och Mohamed Salah säger jag inte nej till. Vilken sanslös fart vi skulle kunna få att göra med. Jag säger heller inte nej till att få se Harry Wilson starta hemma mot West Bromwich och assistera Mané och Firmino i en 3-0-seger. Kanske är det också nyttigt om Marko Grujic kamperar ihop med Virgil van Dijk när vi åker till Craven Cottage för att inkassera tre poäng mellan två Champions League-fighter. Eller varför inte tillsammans med Joël Matip när gäster från en lägre division bara ska besegras i en cupmatch? Ståendes inför en ny oförutsägbar säsong av fotboll längs med pandemin är det alltså verkligen läge att se över alternativen mer än vanligt. Våga ha is i magen vad det gäller mindre potentiella försäljningar och bevara den bredd som kommer avgöra den här säsongen.