Bournemouth: Framfart och tron på egna spelidén
Som rubriken lyder är det tron på den egna spelidén och förmågan att utföra den på bästa möjliga sätt som är grunden för denna text. Det är också två detaljer som banat väg för Bournemouth denna säsong.
Som nykomling heter det oftast att man ska vara glad om man ”klarar sig kvar”, eller något i stil med ”ge det ett ärligt försök åtminstone”. Frågorna och problemen inför seriestart tenderar att bli många, och växer i regel på hög allteftersom. De mest primära frågorna är huruvida den nuvarande truppen kommer klara av den högre nivån, var man i så fall behöver förstärka och om den nuvarande tränaren besitter rätt kunskaper för att ta laget framåt. Och därtill vilka ekonomiska muskler som kan användas utan att riskera klubbens framtid vid ett eventuellt misslyckande.
Målsättningen för en nykomling ska absolut vara just det, att klara sig kvar. Utåt. Inom gruppen har man alltid ett högre mål, spelarna vill alltid mer och nöjer sig sällan med att bara fixa nytt kontrakt. Just viljan att nå lite längre än så har genomlyst det spel Bournemouth visat upp under säsongens gång. Det är också en bidragande orsak till att man just nu har fler poäng ner till nedflyttningsstrecket än upp till playoff-plats.
”Jag tror det blir väldigt svårt för oss att nå dit eftersom det är många lag som kämpar mot samma mål. Vi har bra form för tillfället och fortsätter vi så, vem vet vad som händer? Vi har hela säsongen sagt att målet är att hänga kvar, men när det är uppnått vill vi åstadkomma mer.”, berättade Eddie Howe i en intervju för afcb.co.uk.
Det började knackigt med storförluster mot såväl Watford (1-6) och Huddersfield (1-5). Dessa följdes dock upp av ett par krigarsegrar mot Doncaster och Barnsley, bägge med uddamålet. Under större delen av säsongen har det hetat ”Vi spelade bra och förtjänade mer”. Det är ofta man hör detta i fotbollskretsar, och i övrig sport också för den delen, men hur ofta stämmer påståendet?
Den modiga och allt som oftast underhållande fotboll Bournemouth envetet bitit sig fast vid under året, rättfärdigar på många sätt detta påstående. Under året har man förlorat via uddamålet mot storlag som Leicester, Derby och dessutom spelat en uppsjö oavgjorda matcher där man många gånger varit det bättre laget. Subjektivt kan tyckas, men ta då exempelvis en titt på statistiken i förlustmatchen mot Birmingham i december (0-2):
- 69-31% bollinnehav
- 27-7 i avslut (9-2 på mål)
- 14-3 i hörnor, allt i Bournemouths favör.
Fenomenet är heller inget nytt på sydkusten. Sedan Eddie Howe återvände till Dean Court har publiken bjudits på denna typ av fotboll varannan vecka, men precis som för alla lag har det inte funkat klockrent alla gånger. Nyckeln är att hålla fast vid spelidén även när det går trögt och förlusterna radas upp efter varandra. Bournemouth gick segerlösa genom november samt februari månad och man har endast hållit nollan i åtta av trettiosex matcher. Detta vittnar måhända om en något naiv taktik, men det är fortfarande den taktik som tagit laget till den tolfte plats man innehar i skrivande stund. Det är också den taktik som fått laget att utvecklas såväl kollektivt som individuellt.
Att följa framfarten och få bevittna hur laget utvecklats vecka efter vecka har varit oerhört spännande. Höjdpunkten nåddes när Bournemouth för drygt en vecka sedan bortaslog Blackburn med 1-0. Det var en match som, om den spelats i låt säga september förra året, med största sannolikhet slutat i moll. Istället är den nu ett utmärkt kvitto på var man står som lag. Kontraktet är ännu inte säkrat och man ska inte försköna läget på något sätt. Det är fortfarande tio tuffa matcher kvar att spela och det återstår att se hur långt Bournemouth når denna säsong.
Jag avslutar med kapten Tommy Elphicks ord efter segern mot Blackburn: ”We’re on to something here”.
