Burton Albion - Charlton
3 - 3

Burton Albion – Charlton 3-3

I dagsläget är det åka av när The Addicks ger sig ut i ligaspel. Bortamatchen mot Burton bjöd på en ny svängig och målrik tillställning, och blev plågsamt underhållande för den partiske.

Med en mängd spelare på frånvarolistan var det väntat att startelvan inte skulle se ut som den hade gjort vid normala omständigheter. Så är det ibland och det är en del av sporten, såklart. Men det skulle inte stanna där utan dramatiskt skulle det även bli på uppvärmningen och fram tills avspark. Joe Wollacott var ämnad att starta eftermiddagens ligaomgång och stod med i laguppställningen, men gjorde sig illa under uppvärmningen och kastade in handduken för spel. Hur allvarligt det ska vara är än oklart. Det kan röra sig om en försiktighetsåtgärd eftersom matchen skulle vara Wollacotts sista på ett par veckor. En VM-turnering för Ghanas räkning i Qatar är en vecka bort och den vill ingen å Wollacotts vägnar att han missar. Vi är många som nu håller tummarna för Joes skull.

Ersättaren till Wollacott var enkel att förutse. En rejälare värmning för Craig MacGillivray var att vänta och han fick nu en bonusmatch innan han kommer vikariera som förstemålvakt vid Wollacotts frånvaro. I backlinjen var Sam Lavelle och Ryan Inniss de naturliga valen som centrala försvarare, medan det i nuläget är tunt med ytterbackar. Steven Sessegnon startade till vänster och Richard Chin gjorde sin andra ligastart till höger. Det centrala mittfältet stod sig med Scott Fraser och George Dobson. Ytterkanterna togs hand om av Jesurun Rak-Sakyi och Tyreece Campbell. Jayden Stockley och Charlie Kirk mönstrades längst fram, där den sistnämnde droppade mer i en roll som nummer tio. På pappret var det en 4-4-2 uppställning som gällde men i och med Kirs roll blev det mer av en 4-2-3-1 variant.

Första halvlek
Att spela på Pirelli Stadium medför alltid sina speciella förutsättningar. Bortamatchen faller lite under samma kategori som att besöka Accrington. Arenan ligger ljusår före när det gäller modernitet men den byggd efter klubbens storlek och har på så vis behållit sin kompakthet. Det är inte svårt att göra fotbollsplanen trång och det är väl ungefär en linjalslängd mellan sidlinjen och den tekniska zonen där tränarna har sitt utrymme att röra sig. Planen är vad man får kalla avlång.

Charlton kom in bra i matchen och gjorde den till en början till sin. Trots ovan nämnda förutsättningar som lätt begränsar ens möjligheter och tillvägagångssätt i utförandena så försökte Charlton rulla boll och gjorde det under stunder väldigt bra. Man tog sig lätt fram genom enkla väggspel mellan centrala spelare och de i ytterkorridorerna och Charltons benägenhet att etablera ett kortpassningsspel lockade upp hemmalaget ur sina positioner och fick dem att blotta sig. Sedan gav inte det här någon vidare effekt när det gällde antalet målchanser men det skulle lösa sig ändå.

När klockan precis tickat över 25 minuter spelade skulle Charlton rulla sig fram till sitt första ordentliga läge och det första skottet på mål skulle också resultera i mål och 0-1 (26). Scenariot var precis som nyligen beskrevs att Charlton tvingade upp Burton i planen genom ett kortpassningsspel och med Ryan Inniss som bollhållande mittback kunde han sedan bryta mönstret och slå ut två av Burtons lagdelar genom att bara ta fart och kliva framåt i banan. Ostört klev planens längsta spelare fram och för ovanlighetens skull visade han sedan känsla j fötterna när smekte fram ett instick i djupled till Charlie Kirk. Kirk fick en bra förstatouch, höll undan sin försvarare i ryggen, och placerade in ledningsmålet.

Laget skulle sedan inte vara sämre vid sitt andra skott på mål cirka 10 minuter senare. Burton ställde sig högt upp i planen för att låsa upp MacGillivrays möjligheter att spela igång kort. Valet blev i stället en längre inspark som Stockley skarvade vidare till en djupledslöpande Kirk. Forwarden för dagen visade sinnesnärvaro och utnyttjade bollens studs för att retfullt lyfta in 0-2 (36) över Viljami Sinisalo, som stod en centimeter för långt ut för att inte nå lobben. 0-2 och en bekväm ledning inför halvtid – trodde man…

Det hände sedan mycket på kort tid och Charltons trygga matchbild och ledning skulle både reduceras och utjämnas in halvtidspausen. Förre Charltonspelaren Deji Oshilaja körde över Dobson i en luftduell och nickade in ett frisparksinlägg som lyftes in från höger. 1-2 (38) och det var match igen. Sedan var det Burtons tur att visa upp ett snabbt och effektivt passningsspel när man spelade sig runt Charltons defensiv på sin högerkant. Därifrån sattes ett inspel mot Victo Adeboyejo, som i sin tur la upp för ett volleyskott från en rättvänd Thomas Hamer och han smällde in 2-2 (45) från nära håll. Vipps, så var det 2-2 och likaläge.

Andra halvlek
Den snabba scenförändringen i slutet på första halvlek lämna sina efterskalv och fick hela Charlton i obalans. Från och med nu fungerade närmast ingenting, utan man såg ut i att tävla individuellt i vem som kunde bli av med bollen snabbast till motståndarna. Kortpassningsspelet fastnade innan halvplan, utsparkarna hade ingen adress, och långbollarna hade ingen intention. Burton bjöds helt plötsligt på omställningar, skottlägen och målchanser från alla håll och kanter, och detta utan att behöva anstränga sig nämnvärt.

Efter ett par nätkänningar fullbordade man sin vändning av resultatet när kvarten var spelad i halvleken. Man erövrade en utspark från halvplan och ställde om mot offensiv planhalva. Klassanfallaren Adeboyejo fick utrymme att göra sig rättvänd och gjorde det inte svårare för sig än att han smällde in 3-2 (58) genom ett tungt och läckert distansskott. Charlton fortsatte vara illa ute mellan minut 60 – 70 och såg ut att sakna en riktig metod för att ta sig ur det grepp man försatt sig i.

Lösningen blev i vanlig ordning byten, för det skulle reda upp sig hyfsat. Chuks Aneke och Corey Blackett-Taylor var först in, och följdes sedan upp med Jack Payne och Jake Forster-Caskey när kvarten återstod. Forster-Caskey erhöll därmed sina första minuter i ligasammanhang den här säsongen. Den sistnämnda inbytta duon hann bara vara på planen i några sekunder innan det var kvitterat. Aneke gör allt som oftast nytta under sina minuter på planen och agerade nu framspelare från mittplan. Han smekte fram en längre passning i djupled till en hittills svag Jesurun Rak-Sakyi. Fri med målvakten ville dock inte yttern vara sämre än Kirk, utan även han lyfte bollen över Sinisalo och konstaterade att Charlton hade en poäng i sin hand igen när 3-3 (76) låg innanför nätet.

Nu rubbades matchbilden på nytt och den återstående tiden avslutades på stereotypisk Leauge One-manér. Det anfölls hela tiden från sida till sida med fart, försvaren lämnades ensamma och en handfull fasta situationer skapades. MacGillivray kallades verkligen in i action och fick göra ett par kvalificerade räddningar som såg till att Charlton behöll poängen. Flera gånger fick man hålla andan när Burton bjöds på kontringar och man fick vara glad att Adeboyejo bytts ut mot den otroligt mer begränsade Joe Dodoo. Samtidigt satte Charlton i system att ställa om åt andra hållet genom att bara fördela bollen till vänster. Blackett-Taylor slog sin ytterback varje gång men varken inspelen eller avsluten fanns längre där för ett orättvist avgörande. Blackett-Taylor sköt snett, Aneke nickade utanför, och Rak-Sakyi fick inte iväg avslut så länge bollen låg på ”fel” fot. Resultatet stod sig och det var delad poäng mellan Burton och Charlton på Pirelli Stadium.

Efter match
Ja, underhållande var det för den objektive. Smärtsamt underhållande för den subjektive. Charlton får bara med sig en poäng i bortamatchen mot Burton och tappar återigen mot den tillfälliga jumbon. Med facit i hand ska det dock kanske ses som en vunnen poäng för Charlton och två förlorade för Burton. Större delen av den första halvleken var Charltons, både i spelet och resultatet. Man var effektiva och utnyttjade de chanser man skapade genom sitt övertag. Kirk visade klass och var briljant under första 45. Även Stockley fick ut en hel del av sin fotboll då och bidrog genom sitt targetspel. Båda skulle dock blekna tillsammans med övriga under fortsättningen.

Att Burton sedan tog över matchen och dominerade majoriteten av andra halvlek är bara att erkänna. Statistiken talar sitt tydliga språk där Burton sköt 25 skott, kontra Charltons 12. Då träffade Burton mål 10 av gångerna och Charlton bara 4. Ändå gjorde man lika många mål, tre vardera. Det är väl inget annat än att det är lätt att peka på Burtons problem här. Att släppa in tre mål i den här matchbilden sänder signaler att inte allt står rätt till i defensiven. Samtidigt besitter man ett par spelare som verkligen sticker ut. Deji Oshilaja verkade oerhört taggad att ställas mot sin gamla arbetsgivare och var fullkomligt dominant i duellspelet och i att ta fram bollen i planen. Dominant var också forwarden Adeboyejo som nu gjorde sitt 8:e mål för säsongen. Han imponerade otroligt mycket på mig och gjorde nästan vad han ville, såväl rättvänd som felvänd.

Det känns givetvis lite surt att Charlton inte klarar att få med sig tre poäng från ett ställe där många andra lyckats med det. Men det är också alltid tufft att komma till Burton och i och med hur matchen utvecklade sig får man ändå vara nöjd. Många spelare saknades dessutom så det kändes långt ifrån självklart hur matchen skulle gå när startelvorna presenterades inför matchen. Att klubben startar med två egna produkter – Richard Chin och Tyreece Campbell – i en ligamatch när flertalet är frånvarande kan ses som en risk i jakten på poäng, men man måste samtidigt tro att det är något som kommer gynna klubben i längden. I övrigt var det gynnsamt att Charlton återigen kunde göra de förändringar som krävdes när matchen var på väg åt fel håll. Man har bra statistik när det gäller inhopparnas påverkan på kort tid i matcherna, så även denna gång. Dessutom kul att den personlig favorit i Jake Forster-Caskey nu fick påverka och bidra i ligaspelet, vilket han gjorde denna gång med.

Omgångens poäng
3p – Charlie Kirk: Gör man två mål på lagets två första chanser så gör man en bra insats. Utförandena vid målen visar också på klass från Kirks sida. Blev mer isolerad och osynlig i takt med lagets försämring under den andra halvleken, men där och då ska vi vara glada för att Kirk tidigare satt laget i en bättre situation än vad man kanske förtjänade.

2p – Craig MacGillivray: Hoppade in med snabba ryck och gjorde ingen felfri insats. Bland annat så sprids utsparkarna lite väl mycket utan adress. Däremot klev han fram som den linjemålvakt han är och gjorde de räddningar som behövdes när laget var som mest illa ute. Burton kunde dubblat sin målskörd om inte MacGillivray varit alert och på så vis blev han direkt poängavgörande genom sin individuella insats.

1p – Steven Sessegnon: Var i långa stunder jobbigt för försvararna under matchen men jag tycker Sessegnon stängde ned sin kant bra och att han bidrog i båda riktningarna.

Charlton: Wollacott; Chin Lavelle, Inniss, Sessegnon; Rak-Sakyi, Dobson (Forster-Caskey 75), Fraser (Morgan 89), Campbell (Blackett-Taylor 63); Kirk (Payne 75), Stockley (c) (Aneke 63)
Ej använda avbytare: MacGillivray, Elerewe

Burton: Sinisalo, Borthwick-Jackson, Oshilaja (c), Hughes, Powell, Smith (Carayol 90+1), Onyango, Adeboyejo (Dodoo 68), Taylor, Gilligan (Winnall 81)
Ej använda avbytare: Garratt, Mancienne, Keillor-Dunn, Kamwa

Mål: Charlie Kirk 0-1 (26), Kirk 0-2 (35), Deji Oshilaja 1-2 (38), Thomas Hamer 2-2 (45), Victor Adeboyejo 3-2 (58), Jesurun Rak-Sakyi 3-3 (76)
Domare: Will Finnie
Publik: 3,084

COYA!