Cesar Azpilicueta i lång intervju: ”Chelsea är mitt hem”
Chelseas kapten firar tio års tjänst i klubben i år. Just nu representerar han sitt Spanien i VM som 33-årig debutant i sammanhanget. Det gångna året har varit minst sagt speciellt för Cesar Azpilicueta.
2022 har varit ett minst sagt turbulent år för Chelsea. Därmed också för lagkapten Cesar Azpilicueta. The Guardians eminente Spanien-korrespondent Sid Lowe träffade ”Dave” för en lång intervju innan Spaniens åttondelsfinal mot Marocko. Inledningsvis diskuterade trotjänaren det händelserika året med klubblaget.
”Det känns som tre år och vi är fortfarande i december,” säger Azpilicueta. ”Vi började som världsmästare med Chelsea, den enda klubblagstiteln jag saknade. Sedan; kriget, sanktionerna, den personliga situationen.”
Två veckor efter triumfen i Abu Dhabi tillkännagav Roman Abramovitj att han skulle sälja Chelsea. En era på 19 troféstinna år var på väg mot sitt slut. Storbritanniens sanktioner mot Abramovitj och andra prominenta ryssar komplicerade saker och ting ytterligare. Invasionen av Ukraina innebar plötsligt frågetecken kring driften av en fotbollsklubb i sydvästra London.
”Det är svårt, en situation vi aldrig upplevt tidigare. Vi bytte ägare, tränare, delar av medicinska staben…”
Efter flera månaders nervös väntan, i maj, fastställdes vilka som skulle ta över klubben. Konsortiet föranlett av amerikanen Todd Boehly vann budgivningen och gjorde därmed Chelsea till det dyraste köpet av en idrottsklubb någonsin. Tiden innan ägarbytet formaliserades var dock oviss. Cesar Azpilicueta beskriver ett tomrum som spelartruppen hjälpte till att fylla. Däribland utlägg till bensinpengar.
”Allt som sägs är inte sant,” säger Chelsea-kaptenen. ”Många räckte ut en hand, inte bara jag. Tränarstaben, människor som bryr sig om klubben, alla hjälpte till i svåra stunder. Vi gjorde det vi behövde göra.”
”Det fanns saker som vi behövde betala själva. Spelare, stab och övriga anställda hade aldrig några problem med att få ut sin lön, men det fanns utgifter vi hjälpte till med. Då ser du verkligen personen, vem den egentligen är. Att vara kapten handlar inte bara om euforin när du lyfter pokalen, du måste vara där under de svåra stunderna också. Det handlar inte om dig, utan folket runtomkring. När de visar sin uppskattning, då känner du dig uppfylld,” säger Azpi.
Ovissheten var särskilt påtaglig för veteranen Azpilicueta. I våras satt han på ett utgående kontrakt och hade konkreta erbjudanden från sitt hemland. Det befintliga kontraktet med Chelsea innehöll en klausul som förlängde avtalet om försvararen nådde upp i 30 matcher. Löftet från den gamla regimen var dock att Azpi inte skulle tvingas stanna kvar mot sin vilja. Han hade tjänat ihop till rätten att själv välja, hette det. Nu var motparten vid förhandlingsbordet fyllt med nya människor.
”Det var annorlunda för mig, jag hade aldrig varit inne på mitt sista kontraktsår tidigare. Jag hade klausulen om 30 matcher. Klubbens tillgångar var frusna. Vi visste inte vem som skulle komma in istället, om de ville ha kvar mig. Allt förändrades. Det jag kunde göra var det jag gjort sedan 2012; hängivelse. Klubben är mitt hem, jag är dess kapten. Jag kunde göra mig tillgänglig, spela så mycket som möjligt.”
”Jag hade optionsåret, villkoren kanske var mindre fördelaktiga än på andra ställen,” medger Azpilicueta. ”Det alternativet hade inte gjort mig lycklig. Lycka för mig är att vara där under de tuffa stunderna i Chelsea, något vi aldrig upplevt tidigare. De månaderna var en märklig sits. De nya ägarna kom in, trodde på mig, såg på mig som en viktig del av det nya projektet. Jag bestämde mig för att stanna, jag är väldigt glad för det.”
Många spelare med liknande situationer valde att se sig om efter nya arbetsgivare. Det kan man ha förståelse för, när du inte vet exakt vad din gamla arbetsgivare kommer kunna erbjuda. Erbjudandena från Real Madrid och Barcelona var å andra sidan signerade från respektive klubb så fort spelarna var tillåtna att förhandla fritt. Somliga hade kanske liknande klausuler som den i Azpilicuetas kontrakt, men vägrade spela mer än 29 matcher. Andra kanske råkade ut för lägliga småskador. Varför gjorde inte Cesar detsamma?
”Jag kunde inte. Jag hade inte varit bekväm i det, det är inte jag. Sådant är livet, jag kunde inte göra något i den stilen. Jag har alltid varit ärlig, hängiven – inte bara med ord, även i mina gärningar.”
”England är mitt hem,” säger Azpi. ”Jag är spanjor, men mina döttrar föddes där. När vi flyttade till Marseille för många år sedan så var det bara jag och min fru, nu finns det tre barn. Vi trivs jättebra. Folk på barnens skola, min frus vänner, folk i klubben, de är glada att jag är kvar. Det är vädligt belönande.”
Chelsea avslutade säsongen med ytterligare ett dramatiskt CL-slutspel, men det Real Madrid som slagits ut ett år tidigare blev ändhållplats för de kungsblå. De nya ägarnas sommarfönster indikerade ett stort förtroendekapital för Thomas Tuchel, men tysken sparkades när säsongen 2022/23 var blott några veckor gammal.
”Vi spenderade 18 månader ihop och jag lärde mig massor,” säger Azpilicueta. ”Han hade enormt stor effekt – Europamästare efter fyra månader, supercupen, klubblags-VM. Han trodde på mig trots att jag inte spelat så mycket innan han kom dit. Det var min karriärs dittills bästa månader, jag kom in i landslaget igen, spelade EM.”
Cesar Azpilicueta är tillbaka inne i den iberiska värmen. 5-0-segern mot Slovakien under fjolårets EM-slutspel var hans första landskamp sedan 2018. 33-åringen gör nu sitt första VM-slutspel, avslutningen på gruppspelet blev ett verkligt drama. Klubblagskamraten Kai Havertz räddade spanjorernas avancemang med sina två mål mot Costa Rica. Spaniens förlust mot Japan beseglade tyskarnas öde och de fyrfaldiga mästarna åkte ut redan i gruppspelet för andra gången i rad.
”Jag pratade med Kai,” berättar Azpi. ”Vi har en fin relation. Det finns inte mycket att säga, du kan berätta att du upplevt samma sak, du vet hur tufft det är, förhoppningsvis får han en ny chans om fyra år.”
Prestationerna har svajat för La Roja under Luis Enriques ledning. Resultatet mot Japan innebar såklart ytterligare frågetecken. Ett lag av Spaniens dignitet förväntas lösa avancemang på egen hand.
”Jag förstår att det är svårt för supportrarna att vara självsäkra efter det, men på insidan är det annorlunda. Du måste uppnå en balans, att vinna med 7-0 innebär inga garantier för att du ska vinna VM, en förlust innebär inte att det är över. Nu är det på liv och död i varje match,” säger Azpilicueta.
Japan var ordentligt nära en plats i kvartsfinalerna häromdagen. Till slut krävdes det straffar för att skilja dem åt mot Kroatien. Vid straffpunkten svek nerverna hos japanerna. Efter triumfen mot Spanien menade anfallaren Takefusa Kubo att de straffade motståndarnas ovilja att rensa bollen på engelskt manér. Efter tio år i England är Cesar Azpilicueta inte oäven för den idén, men han är bekväm med att rätta sig efter det spanska fotbollsarvet.
”Ibland måste du bara göra det,” säger den mångsidige försvararen. ”Tränaren är den första som säger ifrån när den behöver tjongas iväg. Ingen dribblar i onödan, ingen gör saker som inte hör hit. Det finns en filosofi av en anledning, inte för att det måste finnas. Det är en kultur som funnits sedan min tid i ungdomslandslagen, ett sätt för oss att vara den bästa versionen av oss själva. Jag kollar matchsekvenser, lär mig ytorna. Det är en kalkylerad risk. Vi gör det med en målsättning i åtanke, vi tar inte risker för sakens skull.”
Nästa uppgift för Spanien blir att ta sig förbi Marocko, det enda kvarvarande afrikanska laget efter Senegals uttåg. Hakim Ziyech har haft sina duster med förbundsledningen, men är med i Qatar och har varit utslagsgivande i turneringen. Marockanerna kan stoltsera med gruppspelets bästa poängkvot.
”Marocko släpper inte till många chanser. Tydliga idéer, bra framåt, kvalitet på mitten, ytterbackar som fyller på. De fick sju poäng i gruppen, vilket få klarade av. De har Hakim Ziyech, vars vänsterfot är fantastisk. Han är på en fantastisk plats just nu, självsäker. Vi måste minimera hans närvaro i matchen,” säger Azpilicueta.
Azpi har inte pratat med Ziyech ännu. Kanske får han trösta ännu en lagkamrat efter att ha satt punkt för deras VM-dröm. I en potentiell semifinal kan Spanien ställas mot Mason Mount och England, vilket britten Sid Lowe inte missar att påtala.
”Vi får hoppas på det,” säger Azpi med ett skratt. ”Det vore bra! Han är en fantastisk spelare, England har så många bra spelare, oändligt med valmöjligheter.”
Nio år har passerat sedan Azpilicuetas första seniorlandskamp. Den ägde rum på Khalifa Stadium, skådeplatsen för den avslutande gruppspelsmatchen mot Japan. Det har bytts ut en hel del spelare i landslagsapparaten senast Azpi besökte arenan.
”Bara Sergio Busquets och Jordi Alba är kvar,” säger Azpilicueta. ”Jag delade omklädningsrum med en generation som vann VM och två Europamästerskap, lärde mig från dem. Det är en omställningsperiod nu, förhoppningsvis kan vi nå en plats där vi kan bli mästare igen. Det är en ny generation. Det finns tillfällen då du kan bidra, men ynglingarna har sånt självförtroende nuförtiden. Ta Gavis debut som exempel. ’Håll honom lugn,’ sade de till mig. Håll honom lugn? Normalt behöver du trigga dem, få igång dem. Nej nej, inte honom. Han sparkade folk till höger och vänster. Jag hade aldrig vågat göra det som 17-åring.”
2022 har varit ett händelserikt år för Cesar Azpilicueta, än är det inte över. Han har vunnit allt som går att vinna på klubblagsnivå. Nu har han chansen på den största trofén av dem alla.
