Champions League-minnen: Chelsea-Barcelona (2006)
För första gången sedan 2003 väntar en Champions League utan Chelseamedverkan, vilket är den främsta men inte enda anledningen till att årets upplaga känns lika het som slutspurten av division 1 södra. Inför varje ny omgång dyker jag ner i arkiven och hittar godbitar från Chelseas framgångsrika Champions League-äventyr.
Gruppspel 18 oktober 2006:
Chelsea-Barcelona 1-0 (Drogba 47)
Uppställning: Hilario - Boulahrouz, Terry, Carvalho, A Cole - Essien, Makélélé, Ballack, Lampard - Shevchenko (Robben 76), Drogba (Kalou 90)
Frank Rijkaards Barcelona var Europas bästa lag 2006. I vårens Champions League-final hade man besegrat Arsenal inte utan hjälp från en viss inbytt Henrik Larsson (en sådan match med två svenskar på var sin sida planen, visst känns det längesen). Efter sommaren hade ”Henke” flyttat hem till Helsingborg men mästarlaget var intakt - Ronaldinho, Eto’o, Deco, Xavi och en ung rising star vid namn Lionel Messi.
Uefapamparna vid lottdragningen hade den osedvanligt dåliga smaken att lotta in Chelsea i samma grupp som detta magnifika Barcelona. Chelsea hade inför Champions League-säsongen 2006/07 placerats i den andra seedningspotten och fick förbereda sig för möten inte bara med katalanerna, utan tyska ligatvåan Werder Bremen. Bulgariska Levski Sofia förväntades, och blev, gruppens slagpåse.
Chelsea inledde turneringen på bästa möjliga sätt - man besegrade Bremen på Stamford Bridge och Drogba gjorde processen kort med Levski i Bulgarien. Barcelona å sin tur hade fullständigt spelat skjortan av bulgarerna i premiären, men ett kryss i Tyskland blev något av en missräkning. Faktum kvarstod dock att Barcelona ditintills var obesegrade säsongen 2006/07.
Hos engelsmännen var dock uppladdningen inför jättemötet sämsta tänkbara. Blott fyra dagar tidigare mötte Chelsea Reading i en olycksalig match utan dess like. En hjälmlös Petr Cech blev där utsatt för det brutala överfall av Stephen Hunt som kunde lett till otroligt allvarliga konsekvenser, och sedan renderade i den hjälm han så karakteristiskt burit under tio års tid. Hans ersättare Carlo Cudicini blev osannolikt nog även han skadad, på vilket John Terry får ta kaptensansvaret och ställa sig i målet själv. På Chelseas målvaktslista fanns då endast två alternativ kvar: den då 30-årige portugisen Hilario samt belgiske löftet Yves Ma-Kalambay, även om den listan fylldes på med Magnus Hedman efteråt.
José Mourinho hade haft Hilario i sin Portotrupp, men målvakten spenderade mest tiden som utlånad. 2004 såldes han till Madeiraklubben Nacional, men efter två inte helt ordinarie säsonger där ringde den gamle tränaren och ville ha honom till Chelsea. Hilario, 30 år gammal, hoppade på erbjudandet och blev uttalad tredjemålvakt bakom Cech och Cudicini.
Matchen mot de regerande mästarna blev således Hilarios debut i Chelseatröjan, med Ma-Kalambay på bänken. Mourinho mönstrade ett lag med ytterligare fyra nyförvärv i startelvan: högerbacken Khalid Boulahrouz och de något mer prestigefyllda köpen Ashley Cole, Michael Ballack och Andrej Shevchenko. För en Barcelonaspelare å sin tur blev det en återkomst till den gamla hemmaborgen - Eidur Gudjohnsen fick chansen från start då Samuel Eto’o gick skadad.
Hemmasupportrarna på Stamford Bridge blev snabbt medvetna om vad som väntade, Lionel Messi, i regel oomtyckt på Fulham Road och utbuad på läktarna efter sin filmning i vårens åttondelsfinal då Asier del Horno visades ut, började sätta Chelseaförsvaret på prov från start. Del Hornos ersättare på vänsterbacken, Ashley Cole, var flera gånger nära att gå samma öde till mötes men lyckades hålla fattningen.
Gudjohnsen verkade något tagen av stundens allvar men icke Messi. Inte sällan krävdes det fler än två Chelseaspelare för att försöka stoppa den unge argentinaren. Men när han kom till ett fint läge precis innan halvtid lyckades Hilario, tredjevalet, rädda. Chelsea åstadkom inte mycket framåt, utöver en missad chans från en alltmer desillusionerad Andrej Shevchenko, vars självförtroende lyste med sin frånvaro. Men 0-0 var ställningen när lagen går in till pausvila.
Andra halvlek började på bästa tänkbara sätt. En långboll nådde Didier Drogba precis utanför straffområdet. Ivorianen cruyffvände bort sin nemesis Carles Puyol och lyckades bända runt sin kropp på ett sätt bara han kan, för att klippa till bollen. Victor Valdés i Barcelonamålet hade inte en chans, 1-0 var ett faktum.
De efterföljande minuterna tog Chelsea över alltmer, och man hade chansen att döda matchen. Michael Essien stormade fram men valde att fortsätta framåt själv istället för att frispela någon av lagkamraterna Carvalho eller Shevchenko. Den sistnämnde fortsatte dessvärre vara en besvikelse och sköt, friställd efter fint samspel mellan Drogba och Lampard, ett skott över. För Mourinho, som papegojlikt upprepat att ukrainaren ska få chansen ”tills han gör mål” skulle det komma att bli än svårare att stå för sin laguttagning. Värvningarna av Shevchenko och Ballack ryktas ju ha varit orkestrerat från högsta nivå - Mourinho ville egentligen aldrig ha stjärnorna i klubben, sägs det. Den första besvikna hösten från Sheva blev troligen startskottet på maktkampen mellan Abramovich och Mourinho - en maktkamp ryssen som bekant gick segrande ur ett år senare.
Men trots motståndets kvalitet lyckades Chelsea och Hilario hålla undan, slutresultatet skrevs 1-0. För Chelsea, andraseedat i en grupp med de regerande mästarna, var det en otrolig framgång att efter tre omgångar stå på maximala nio poäng, speciellt med Barcelonas fyra i åtanke. Gruppen kom att bli en jämn historia men Chelsea drog det längsta strået till slut, med Barcelona som tvåa.
Hilario vann den där oktoberkvällen 2006 en speciell plats i många Chelseahjärtan, för att han mot alla odds lyckades reda upp en plötslig målvaktskris orsakad av en vårdslös medelmåtta från Reading. Det kom att bli totalt 18 framträdanden säsongen 2006-07 för Hilario, innan han återgick till platsen på bänken. Som reserv kom han att bli mycket uppskattad, innan han pensionerade sig 2014. Till årets säsong är han dock tillbaka vid sidlinjen, som assisterande målvaktstränare till Antonio Conte.
