Burnley - Bournemouth
4 - 0

Charlton - Barnsley 0 - 1 (Football for a fiver, you get what you pay for)

Charlton fortsätter deras negativa trend att inte vinna två matcher i rad. Förlusten hemma mot Barnsley var ganska odiskutabel vilket förpassade oss några placeringar närmare nedflyttningsstrecket. It was football for a fiver and sometimes you got the value you pay for.

Publiken slöt upp tack vare det kraftigt reducerade priset av £5 fastän vädret inte var på arrangörernas sida. Charlton kom till spel med en någorlunda återställd trupp och målsättningen och förväntningarna var högt ställda efter den föregående vinsten borta mot Blackpool då laget hade bjudit på ett bländande spel. Förutsättningarna kunde väl knappast vara bättre för ett hemmalag, ett näst intill utsålt The Valley! Bara gå ut och njuta och ta del av publikens stöd, pressa på och skrämma skiten ut motståndarna. Känns ungefär som tyskarna förmodligen kände det när de sprang in på Olympiastadion i Berlin.

Powell är inte naiv och han har redan sagt att det är bättre med oavgjort eller grisspelsvinster än förluster med skönspel, om man skall undvika nedflyttning så gäller det att ta tillräckligt många poäng. Om det skall fungera måste spelet byggas upp bakifrån och det var något som fungerade även förra säsongen. Hamer är fortfarande solid i målet liksom backlinjen trots skadorna och de omförflyttningar som krävts för att få ihop en tillräckligt bra fyrbackslinje. Chris Solly har fått lämna sin högerkant till Wilson för att ta plats på vänstersidan vilket kändes konstigt med tanke på att han prenumererat på högerbacksplatsen sedan har debuterade för Charlton. Men backlinjen har trots skadorna varit fortsatt stabil. Att det blir svårare att göra mål ju högre upp i serierna man kommer är tämligen självklart och även om många tycker att våra forwards inte har levererat i tillräckligt stor utsträckning beror det nog till största delen på uteblivna möjligheter.

Den lagdel som har haft den största fluktuationen den här säsongen är det mittfält som var solidare än en Schweizisk bank föregående säsong. Möjligen hade de laddat upp med att läsa anlyser kring ECB:s räddningspaket för att inte Euron skall haverera eller knapra Valium, resultatet är detsamma. Hollands levererade sidledspass på högst åtta meter matchen igenom, Green fanns aldrig på den högerkant han är tänkt att han skall finnas, Stephens försökte men lyckades inte med något. Den ende som höll någorlunda standard var Razak och som tack för det blev han utbytt i pausen. Den enda logiska förklaringen till det var att Powell hoppades på att lagkaptenen Jackson som varit skadad och som fick göra comeback i andra halvlek skulle gjuta nytt mod i manskapet. Vad som sades i omklädningsrummet i halvtid vet jag inte men det förväntade brandtalet hade dock inte lika positiva effekter som Zlatans dito i tisdags.

Barnsley ägde hela matchen till stora delar vad gäller bollinnehav men antalet kvalificerade målchanser under första halvleken var kraftigt begränsade. Powells val att ställa upp med 4-4-1-1 på hemmaplan med baktanken att hålla tätt bakåt blev en dålig taktik när mittfältet mest grötade ihop sig och närmast sprang över varandra i ivern över att göra en snygg sidledspassning på fem meter. Ingen av målvakterna behövde överanstränga sig i första halvlek och den månghövdade publiken hade till stor del redan inhandlat öl/te och korv innan domaren gjorde slut på pinan efter en mållös första halvlek. Powell bytte ut Razak och Hollands till förmån för Jackson och Wright-Phillips i halvtidsvilan för att få fart på laget framåt. Det blev dock ingen effekt i spelet av bytena och spelet var lika underhållande som i första halvlek. Dryga kvarten in i halvleken schabblade, den för dagen ständigt felplacerade, Green med bollen vilket gav polacken Cywka fritt fram.

Han lurade alla inklusive och valde den minst väntade vägen framåt vilket till slut gav honom en mycket snäv vinkel men med precision kunde han placera bollen bakom en utelämnad och chanslös Hamer. Strax därefter blev syndaren Green utbytt mot Pritchard och det blev äntligen litet fart på den högra mittfältskanten. Några minuter senare bjöd publiken på den högsta decibelen för eftermiddagen när Solly blev neddragen i straffområdet men inte fick med sig en välförtjänt straff, det var inte Charltons dag helt enkelt. Etter värre blev det när Fuller med cirka tio minuter kvar av matchen lämnade planen efter att ha skadat sig. Symptomatiskt nog så skärptes Charltons spel och vi kanske skulle ha dragit på ett rött kort tidigare för att spelarna skulle vakna till liv. Hemmalaget tryckte på för fullt och många hävdade att Wright-Phillips hade en boll över linjen med några minuter kvar att spela men den allt mindre omtycket domaren Russell valde att blåsa för ruff på målvakten.

Nej det var sannerligen inte Charltons dag och sett till matchen i stort så var det en rättvis seger för Barnsley. Att Charlton inte klarar av att leverera på hemmaplan är oroväckande. Jag hoppas verkligen inte att det här blir ett hjärnspöke utan att de finner sig till ro med det starka stöd de har på The Valley även om det knappast blir några 26 000 i de kommande matcherna. Inte känns det bättre när styrelsen i veckan valde att på väldigt grumliga grunder valde att sparka Rick Everitt, mannen som grundade The Valley Party som tog Charlton tillbaka till The Valley från Selhurst Park och som även var initiativtagare till "Football for a fiver". Som lök på laxen valde sedan ytterligare än trotjänare med det fantastiska namnet Wendy Perfect att avgå i protest till klubbens beslut om Everitt.

Vad som gick snett är väl upp till Chris Powell att avgöra men det känns turbulent både på och utanför planen. Bara att hålla tummarna för att det åter vänder i kommande bortamatch mot Leeds. Det lär ju inte bli lätt men det verkar som om de trivs bättre med att vara underdogs!