Charlton - Bolton
1 - 4

Charlton - Bolton 1–4

Tillfällig ledning, oavgjort i halvtid och 60 minuters bra fotboll från Charlton, förbyttes mot en kväll man snabbt vill men inte kan glömma. Nykomlingen Bolton Wanderers dansade hem med en 1-4 seger och efter 10 omgångar börjar man nu undra hur långt Charlton är på väg att sjunka?

Fem nya ändringar syntes i startelvan sedan helgens hemmamatch mot Portsmouth. Nigel Adkins gav chansen till samtliga av de avbytare som hoppade in och hade positiv inverkan på den matchen. Sean Clare startade på centralt mittfält, Corey Blackett-Taylor som vänsterytter och Josh Davison hade kämpat till sig platsen som ensam forward. Ursäkta, ensam forward? Ja, även formationen förändrades och för första gången denna säsong provades uppställningen: 4-2-3-1. Akin Famewo och Ben Purrington var de övriga som roterades in och utöver dem behöll Craig MacGillivray, Adam Matthews, Sam Lavelle, Ben Watson, Elliot Lee och Jonathan Leko sina platser i startelvan. Positionerna tror jag ni kan klura ut med detta i hand.

Laguppställningarna såg ut på detta vis:

Charlton: MacGillivray; Matthews, Lavelle, Famewo, Purrington; Clare (Gilbey 78), Watson (c) (Stockley 86); Leko (Washington 67), Lee, Blackett-Taylor; Davison.
Ej använda avbytare: Henderson, Gunter, Pearce, Arter.

Bolton: Dixon; Jones, Santos, Baptiste (Johnston 78), John (Gordon 62); Williams; Kachunga, Sarcevic (c), Lee, Afolayan; Doyle (Delfouneso 85).
Ej använda avbytare: Gilks, Thomason, Sheehan, Brockbank.

Första halvlek
Efter inledningsvis tio avvaktande minuter tog Charlton grepp om spelet och bjöd på en lovande inledning. Hög press och fina kombinationer, främst längs högerkanten, blev melodin. Då kom också 1-0 i 12:e minuten. Sean Clare bröt påpassligt ett uppspel från Boltons mittback, sedan han stressats i den fasen av Josh Davison. Clare spelade ut till höger där en fri Leko hade tid att sikta in ett inlägg med rätt kraft och i rätt höjd. Davison hade gjort tagit en ny löpning, rakt in mot boxen och mötte upp inlägget med att trycka in ledningsmålet från nära håll. Svårhanterat för Joel Dixon i Boltons mål. Davisons andra mål på två matcher och han gjorde ingen missnöjd med sin prestation.

Det var en bra start för Charlton som stundtals hade riktigt bra spel och en hel del bollinnehav. I 25:e var det nära med en utökning men hans avslut smet utanför bortre stolpen sedan Leko serverat honom en cutback från höger. Lekos första 25 minuter var mycket bra. Han gjorde mer eller mindre vad han ville mot Declan John. Sean Clare ska också ha cred för sin första halvtimme och det syntes att Davison förstått vilken chans han har att verkligen lämna ett avtryck som startspelare.

Bolton hade problem med att få fast bollen i sin ägo. Med ett tidigt insläppt mål dessutom kom de in fel i matchen och till en början var deras enda hot offensivt när högerback Gethin Jones valde att överlappa. Så småningom skulle dock vänsterkanten med vakna och då främst Oladapo Afolayan. Ett individuellt misstag på egen planhalva för Charlton gjorde att han fick skottläge och sköt tätt utanför i minut 37. Mål blev det inte men det skulle ändå visa sig vara chansen som blev startskottet för Boltons lyckliga resa i den här matchen.

Nästa skott Afolayan sköt var i 43:e minuten och det innebar denna gång kvittering och 1-1. MJ Williams krossade ut en boll till vänster mot Afolayan och han valde att enkelt utmana Matthews för att vika in med högerfoten och placera in Boltons första mål i matchen med ett markskott i bortre hörnet. Matthews agerade något för passivt. Det är helt ok att falla om man känner sig osäker i en sådan situation men han tillät Afolayan att få vika in alldeldes för enkelt. Styr han ut mot kanten för bövelen!? Dessutom fanns det understöd bakom honom men där måste kommunikationen varit för dålig…

1-1 alltså. Ett resultat som stod sig halvleken ut. Charlton kom av sig något i spelet när tio minuter återstod men hade ändå presterat så pass bra att halvleken borde räknas som lagets bästa under den här säsongen. En stor svaghet är dock att inte kunna låta en kontrollerad matchbild förbli ett kontrollerat resultat.

Andra halvlek
Till andra halvlek gjordes en mindre taktisk justering men likväl en stor ögonbrynshöjare. Leko och CBT bytte av någon anledning kant vilket nu innebar att Leko var till vänster och CBT till höger. Nog för att man ville få CBT mer delaktig i offensiven men givetvis inte på Lekos bekostnad. Leko hade ett märkbart övertag mot sin John i första halvlek och fick han att se onykter ut i många av sina rörelser.

Sett till matchbilden svängde det fram och tillbaka i början av denna halvlek. Charlton hängde med bra under den första kvarten men det skulle börja uppstå en del mindre bränder som behövde släckas innan de blev till större problem. Charltons försvar sjönk lägre i sitt bollinnehav och då blev det automatiskt längre mellan lagdelarna. Samtidigt fick mittfältet större ytor att försöka krympa och då blev konsekvensen att pressen framåt kom av sig. Vissa spelare slet hedersvärt i båda ändarna av planen. Davison var stark i närkamperna och tog verkligen upp kampen med Boltons storvuxna försvar. Akin Famewo satte inte heller många fötter fel i sitt försvarsspel. Det här kom dock mer och mer i skymundan av att Boltons spelare fick mer att säga till om. Då pratar jag främst om Afolayan som såg ut att ha rejält kul på sin kant.

Med timmen spelad blev det något mer Bolton och när det sedan var 20 minuter kvar kom ledningsmålet. Bolton fick ett långt anfall när Charlton inte lyckades med att rensa undan den rejält. Genom att snabbt få tillbaka bollen i anfall och ett vunnet motlägg centralt kunde det spelas ut till höger, där fanns det tid och utrymme för inlägg. Inspelet kom och Kieran Lee mötte upp med en volley som olyckligt fick en styrning via Matthews och in bakom MacGillivray. 1-2 (73), Bolton. Tungt….mycket tungt.

Nu började Charlton tröttna rejält och det blev mer och mer Bolton som kunde snurra med Charltons bakre led. Ändå fick Charlton chansen till en kvittering i 77:e minuten när en inbytt Conor Washington löpte i djupled på en långboll och lyfte den över en utrusande Dixon. Dessvärre landade avslutet i burgaveln istället för i målet och där skulle loppet visa sig vara kört för hemmalaget.

I minut 81 kom 1-3 när Bolton dubblade mot Matthews som fick beslutångest. Afolayan vek in igen med ett avslut, som visserligen stoppades av Sam Lavelles fot. Tur med andrabollen hade man inte utan den gick rakt ut till Kieran Lee som nästan såg förvånad ut när han kunde smälla in sitt andra mål från några få meter. MacGillivray lämnades chanslös.

Slutligen kom sedan även förnedrande 1-4 i första tilläggsminuten. Charlton gick bort sig i pressen och stod helt knas med backlinjen. En längre boll bakom och Antonio Sarcevic blev helt fri med MacGillivray, som han enkelt kunde runda MacGillivray och lägga in 1-4 (91) i ett tomt mål. Någon i försvaret fick för sig att ställa offsidelinje, medan någon annan inte alls var med på noterna. Matchen slutar också 1-4 till Bolton i en märklig match. En mycket märklig match

Efter match
Ja, vart ska man ens börja.

Det går inte komma runt faktumet att Charlton gör en bra första halvlek och på många vis är matchens dirigent under åtminstone en timmes tid. Att det sedan slutar med 1-4 mot ett Bolton som trots allt är nykomlingar från League Two. Sedan går det inte att landa i att ”första halvlek var i alla fall bra”, för att sedan falla igenom och släppa sammanlagt fyra bollar på sin hemmaplan. Spelarna i Charlton orkar dessutom inte med Bolton under 90 minuter utan hamnade längre ifrån sina motståndare och såg trötta ut efter 70 minuters spel. Hur går det ihop att vara trött efter 70 minuters fotboll och det görs minst fem ändringar inför varje match? Det är ju ungefär vid den tiden som vi division 5 spelare börjar ge upp. Inte konstigt att Oladapo Afolayan fick se ut som världens bästa fotbollsspelare för en kväll.

Det har nu gått 10 omgångar och är det inte dags att börja prata om en liten kris? Det fanns en förhoppning efter segern mot Crewe men det har alltså följts upp med förluster mot Cheltenham, Wycombe och Bolton, samt oavgjort mot Gillingham och Portsmouth. Det är på så många sätt så långt ifrån godkänt. Det har för mig länge inte känts som något alternativ men visst borde nog Thomas Sandgaard börja resonera kring tanken att det kan bli ett tidigt managerskifte den här säsongen.

Omgångens poäng
3p – Akin Famewo: Det är kanske märkligt att lyfta fram en mittback när laget släpper in fyra mål och defensiven avslutar matchen med att se ut yra höns. Akin Famewo ska dock inte klumpas ihop med dessa utan får symbolisera tuppen som kan gå ut ur gården med rak rygg. Famewo satte knappt en fot fel under den första timmen och såg sedan besvärligt frustrerad ut över vad hans lagkamrater började pyssla med. Flera gånger om tog han saken i egna händer genom att bara ta med sig bollen och rusa mellan Boltons lagdelar. Det var nästan Charltons bästa sätt att anfall mot slutet av matchen.

2p – Josh Davison: En av få ljusglimtar som lyst klart under de senaste matcherna. Visar stark vilja och emblemet på tröjan ser verkligen ut att betyda något för honom. Snyggt mål, bra i presspelet och missar han någon passning så är det ofta han själv som hinner upp den och reparerar det. Boltonförsvaret måste undrat hur många bokstavskombinationer han kan tänkas inneha under några situationer. Så jobbigt såg det ut att ha med honom att göra vid några tillfällen.

1p – Jonathan Leko: Relativt pigg från sin högerkant och hade mentalt övertag på sin ytterback. Bra kombinationer med passningar, finter och tempoväxlingar. Snygg assist till Davisons ledningsmål.

COYA!