Charlton - Bristol Rovers
3 - 2

Charlton - Bristol Rovers 3-2

Charlton visade härlig lagmoral när man vände ett 0-2 underläge till seger, genom 3-2 mot Bristol Rovers under tisdagen.

Första matchen efter Lee Bowyers avsked är genomförd och det blev faktiskt precis vad man kunde önska. Eller, kanske ännu bättre än så. Ett tillfälligt 0-2 underläge hann räddas upp till 2-2 innan halvtid och i andra halvlek fullbordades vändningen med ytterligare ett mål av Conor Washington.

Johnnie Jackson fick äran att göra två förändringar i sin första startelva som huvudansvarig. Andrew Shinnie och Jake Forster-Caskey slänges in på mittfältet, i vad som såg ut att formeras likt en diamant där Albie Morgan och Liam Millar tog mer ansvar för kanterna. I övrigt fanns det inte mycket att förändra och då tänker jag i synnerhet på forwardsduon, där Washington varit mycket lyckad i sina prestationer under de två senaste omgångarna.

Charlton: Amos, Gunter, Pearce, Famewo, Maatsen, Forster-Caskey, Shinnie (Pratler 90+3), Morgan, Millar (Jaiyesimi 60’), Stockley (Aneke 63’), Washington.
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Oshilaja, Watson, Schwartz.

Bristol R: Day, Williams, Kilgour, Baldwin, Leahy, Westbrooke (Little 80’), Upson (van Stappershoef 90+3), McCormick, Nicholson (Hargreaves 65’), Ayunga, Hanlan (Daly 80’).
Ej använda avbytare: Ehmer, Walker, Martinez.

Första halvlek
En annars öppen inledning på matchen fick sig en snäv törn i 18:e minuten när motståndarna tilldelades en straff. Det hade fram hit mest varit strid på mittplan och inga chanser värda att nämna. Jason Pearce och Ian Maatsen var sedan inte tillräckligt distinkta i sina ageranden gentemot Jonah Ayunga och när denne passerade förbi, revs han ned i bakhasorna av Maatsen som försökte reparera sitt misstag. Klumpigt av Ian och straffen kändes solklar. Lika solklart placerade Luke Leahy straffen till vänster om Ben Amos och 0-1 (18) var ett faktum. Ingen önskvärd starta och värre skulle det bli.

Fem minuter senare (24:e) kunde Rovers ställa om, efter ett lite längre Charltonanfall som man inte lyckats döda. Jonah Ayunga fick en lång djupledsboll ner mot höger och kunde, trots press från Famewo, få till ett märkligt loppavslut som precis undvek mållinjen och passerade förbi bortre stolpen. Amos befann sig en bit ut och hade noll koll på den bollbanan. Ytterligare två minuter senare (26:e) kombinerade sig Rovers förbi centralt och Sam Nicholson kom till avslut i fritt läge från 7-8 meter, men här gjorde Amos sin bästa räddning för matchen genom en påpasslig benparad. En mycket viktig räddning i slutändan.

Värre skulle det dock hinna bli innan vi kan börja berätta om matchen framgångar. I 32:a minuten fick Rovers se sin ledning utökad till 0-2, när Ed Upson testade med ett avslut från distans och han fick se det passera hela vägen in i mål. Ett märkligt mål då skottet hamnade mitt i Amos målbur. Målvakten måste antingen varit skymd av Pearce eller så hade han förlagt all sin vikt åt höger, för sprattla till med benen var det enda han gjorde och mål blev det.

Tur var det att mina anteckningar inte hann tysta innan en replik kom. Charlton gick omgående till anfall efter avspark och Washington fick in ett vänsterinlägg som avlägsnades tillfälligt. Andrew Shinnie bröstade med sig den halvdana rensningen och avslutade med en vänster-halvvolley som dök perfekt i bortre hörnet. 1-2 (33), ett uppskattat mål om man ville ge sig möjligheten att få med sig något från matchen.

Det skulle också bara bli bättre. Det finns mycket att korrigera från de första 30 minuterna men efter reduceringen höjde sig Charlton flera nivåer och började istället att föra matchen. Kvitteringen lät sig därför inte heller vänta. Jayden Stockley var som vanligt stark i en närkamp gällande en höjdboll och fick denna gång även med sig en frispark. Vid bollen ställde sig innermittfältarna Shinnie och Forster-Caskey, varpå det blev den sistnämndes vänsterfot fick förtroendet. Och som det förvaltades! JFC klev fram och böjde lätt in 2-2 (42) över muren och in i mål. Ett viktigt mål att få så nära inpå halvtidsvilan. Till vilken resultatet också stod sig och Charlton hade räddat upp ett 0-2 underläge på mindre än en kvart. Känslan var att det var klar fördel Charlton inför andra halvlek.

Andra halvlek
Fortsättningen på matchen fick inte samma utrymme i målkolumnen men hade en högre intensitet och blev på så vis något av en trevligare halvlek att kolla på. Charlton fortsatte spela bra och intentionerna fanns helt klart där för att det skulle kunna sluta på ett bra sätt. Sedan ska inget tas ifrån Rovers som snabbt anpassat sig till Joey Bartons filosofi och slet mycket intensivt över hela planen. Inte helt orimligt var det de som fick dem att tröttna någorlunda till slut.

Ja, Charlton spelade bra och hade ständigt ett hot i djupled i Conor Washington. Nordirländaren visade inga tecken på att formen är nära att avta, när han genomförde löpning på löpning i djupled. Just en sådan gav han en bra chans i 60:e minuten när han spelats fram av Millar. Avsluten kom till vänster inifrån straffområdet och han försökte curla in skottet i bortre men det blev inte bätte än att Joe Day kunde hantera bollen denna gång. Direkt efter hade en tröttkörd Millar gjort sig, och DJ Jaiyesimi kom in istället. DJs 30 minuter skulle bli hans bästa sedan sin ankomst och han var kanske den som lyste med mest förändrat självförtroende om man jämför med sedan tidigare. Han vågade mer på tio minuter än vad han gjort på sina sju tidigare matcher.

Känslan att Charlton hade det där sista som krävdes för att kunna avgöra växte sig bara starkare medan tiden gick. Nästan all possession etablerades av the Addicks, och Rovers fick i och med de endast jaga boll. Man fick även ut mycket av sina byten i den här matchen och när det gjordes rum för Chuks Aneke med kvarten kvar så skulle det visa sig bli lite av tungan på vågen.

Halvchanserna växte sig allt fler när cirka tio minuter återstod. Pearce misslyckades rikta en nick efter hörna mot mål, och DJ testade en akrobatisk cykelspark sedan han serverats ett inlägg av Washington. Närvaron i Rovers straffområde var allt högre och med sex minuter kvar av ordinare matchtid kom så den avgörande situationen. Shinnie skickade fram en längre boll på vinst och förlust, när Rovers inte stod helt rätt balanserat med sitt lag. Både Aneke och Washington stack iväg som två skott mot bollen, där den förstnämnde tog duellen och pressade fram en svag hemåtnick från Roversförsvararen. Washington låg steget före då han läst av situationen och tillförskaffade sig ett friläge med Day, där han petade förbi målvakten så bollen tog i stolpen men för att sedan petas in i mål då Washington kunde förvalta sin egen retur. 3-2 (84), vändningen var nu fullbordad och Washington fick sätta ett välförtjänt mål för egen del.

Charlton höll undan under tiden som återstod med fem minuters tilläggstid inkluderat. Chuks Aneke ska nämnas angående matchens sista höjdpunkt då han tvingade fram ett rött kort till målvakten Joe Day i Rovers. En längre rensning blev till ett friläge och i kamp om bollen tvekade inte Aneke att ge sig in i lufduellen med Day. Aneke hann först, Day smällde ner Aneke och det röda kortet gick inte att undvika. 9/10 spelare undviker den närkampen, men inte Chuks Aneke som gjorde ett mycket fint inhopp. Rovers fick en sista möjlighet att med matchens sista spark lyfta in en frispark, men Charlton fullföljde sitt markeringsspel och tre poäng var hemma.

Efter match
Vilken lagmoral och vilken härlig start att inleda med efter veckan som varit. Att rädda ett 0-2 underläge till 2-2 innan halvtid är tillräckligt godkänt men det var tydligt att det fanns mer att kräma ur i andra och att laget fullföljer de kan man bara bli stolt över. Washingtons avgörande mål gjorde aftonen så mycket bättre och med allt som har varit under veckan kan jag bara tänka mig att varenda en i klubben lämnade the Valley denna tisdagskväll med ett leende på läpparna. För det är sådana här insatser som man blir glad av om man tillhör ett lag.

Bortsett från matchens första 30 minuter finns det mycket bra att hämta. Amos kan inte vara nöjd med agerandet vid andra målet men gör en mycket bra parad i friläget innan de och vem vet hur det hade gått om inte hans ben flaxat rätt den gången. I försvarslinjen finns det inte överdrivet mycket att kommentera, Det var dock kul att se hur unge Maatsen reste sig från sitt misstag vid 0-1 målet och sedan fullföljde matchen med en väl godkänd insats. Shinnie och JFC var exemplariska på mittfältet i sitt sätt att växeldra och alternera. Båda fyller viktiga funktioner såväl offensivt som defensivt och jag blev framförallt positivt överraskad av hur bra Shinnie löste grejer defensivt. Det är sedan tre snygga mål som presteras och det arbetet som lades ned längst fram var en stor nyckel i att matchen vände och att segern roddes i hamn.

Omgångens poäng
3p – Andrew Shinnie: Det här var verkligen inte lätt, men Shinnie blir den som hyllas med flest poäng efter denna insats. Blev nog precis den injektion som Jackson bara kunde hoppas på och valet att satsa på ett mer spelskickligt innermittfält blev vägvinnande. Är den som inleder vändningen med sin reducering och är sedan med och fullbordar den när han skickar fram bollen till 3-2. Lagets bästa kortpassningsspelare i mina ögon. Outstandning, Andrew!

2p – Conor Washington: Formen har inte avtagit här nej. Sedan förra tisdagen har Conor nu gjort fyra mål på tre matcher och får därmed anses vital i det faktum att laget nu har fem matcher utan förlust. La ner ett obeskrivligt jobb i offensiven med typ hundratusen djupledslöpningar som aldrig avtog. Det vara bara att skicka fram den på rätt yta för där sprang Conor. Sedan innehar han även den viktiga förmågan att, i den här matchen, löpa för att skapa ytor åt andra. Han springer men behöver inte alltid få bollen och det är en egenskap som inte ska underskattas. Välförtjänt avgörande målskytt och är nu uppe på elva mål för säsongen.

1p – Jake Forster-Caskey: Mycket stabil insats från JFC. Kunde inte delta i lördags mot Shrewsbury men påminner alltid om hur viktig han är när han tar plats i startelvan. Arbetar över hela planen och gjorde sitt femte mål för säsongen genom sin läckra frispark. Jag vill verkligen ha ett nytt kontrakt på JFC. Verkligen.

UP THE ADDICKS!