Charlton - Burton Albion
1 - 2

Charlton - Burton Albion 1-2

Den dystra trenden på hemmaplan är inte bruten då Burton tog med sig tre poäng från tisdagens möte. Charlton har därmed befäst sig allt djupare i en ny svår period.

Inte blev det roligare att skriva referat mitt i veckan heller. Eller, det är alltid roligt men innehållet kommer även denna gång förmedla att Charlton misslyckades med att vinna poäng och genomförde sin andra förlust mot jumbon Burton den här säsongen. En spelmässigt bra första halvlek var bortblåst i andra och när ännu ett drömavslut på The Valley innebar underläge verkar arbetet bli övermäktigt för spelarna i Charlton.

Det väntades en del roterande i startelvan och det får man verkligen säga att det blev. 4-4-2 formationen övergav också och med det följde flera förändringar. Adam Matthews ersatte en vilande Chris Gunter, Pearce gjorde likaså med Akin Famewo, och Ben Purrington tog tillbaka vänsterbacksplatsen efter Maatsens svaga insats i lördags. På centralt mittfält fick hårdhänta duon Ben Watson och Darren Pratley kampera, medan Andrew Shinnie rörde sig fritt och Liam Millar samt Diallang Jaiyesimi fick varsin kant. På topp befann sig Jayden Stockley såklart och han känns för tillfället som den Bowyer klottrar ner först på pappret som ska redovisa omgångens startelva.

Charlton: Amos; Pratley, Pearce (Schwartz 72), Oshilaja; Matthews, Shinnie, Watson (Smith 84), Purrington (Maatsen 72); Jaiyesimi (Aneke 56), Stockley, Millar.
Ej använda avbytare: Harness, Famewo, Washington

Burton: Garratt; Hamer, Carter, Bostwick, Gallacher (Brayford 68); Smith, Edwards, Wallace (Rowe 38), Clare, Akins; Fondo (Mancienne 75)
Ej använda avbytare: O’Hara, Powell, Varney, Broom.

Första halvlek
Hoppfullt nog började Charlton väldigt bra i matchen. Passningsspelet var snabbt mellan mittfält och kanter och det var flera gånger Burton blev bortspelade när de trodde att de kommit upp bra i pressen. En del svåra situationer löstes bra och under matchens första 20 minuter hanterade flera spelare till och med passningar i knähöjd. Var man verkligen på sådant spelhumör denna tisdag? Tjaa, det verkade ju så men mycket skulle hända. Men det började som sagt bra och med bra spel kom bra målchanser som hade behövt få en annan utdelning.

I 3:e minuten skickades ett inlägg från vänster som Jayden Stockley nickade mot mål. Nicken var hård men gick lite väl mycket mitt i målet, och Ben Garratt kunde få upp en hand som styrde bollen i ribban och han hann även vifta iväg en potentiell retur. Charlton trummade på och det ovan nämnda passningsspelet ledde till att en framstörtande Adam Matthews fixade en högerhörna. Andrew Shinnie tog hand om den och smekte in ett inlägg som givetvis Stockley var först på. Denna gång tryckte han ner nicken och Garratt fick se sig överlistad. 1-0 (9) och Stockleys fjärde mål sedan han anlände. Det fanns mer att hämta och i 18:e avslutade Shinnie en frispark med ett skott klockrent i ribban. En bedrift som hade förtjänat ett finare öde…Det var kreativt anfallsspel och full rulle på kanterna där Millar, men framförallt startdebuterande DJ Jaiyesimi var finurliga.

Trots bra spel från Charlton och en del målchanser, så syntes det ändå att Burton hade höjt sig från vad jag såg i höstas. Detta skulle också demonstreras på planen snabbare än vad man vid detta tillfälle i matchen kunde ana. Kvitteringen kom alltså lite från ingenstans i minut 25. DJ hängde inte med i markeringen vid ett inkast nere till höger, och Jonny Smith kom runt lite väl enkelt för att måtta ett inlägg. I nästa situation tvekade Amos i sitt agerande på inlägget, och samtidigt vann Mike Fondop-Talum kampen mot både Oshilaja och Purrington vilket innebar 1-1 (25) i matchen.

Härefter kom såväl halvleken som matchen av sig något. Det var fördel Charlton hela vägen till halvtidsvilan men förhoppningen om att ta tillbaka matchen och göra den till sin igen försvann allt medan tiden gick. I andra tilläggsminuten fick man ett mål bortdömt för offsiden involverande Stockley och Oshilaja, och därmed var det oavgjort i halvtid.

Andra halvlek
Man kan väl säga det omedelbart blev mer eller mindre ombytta roller när allt skulle avgöras på de återstående 45 minuterna. Redan fem minuter in i halvleken missade Burton ett mycket bra läge för att ta ledningen men jag behöver egentligen inte ödsla fler tecken på de för bara tre minuter efter de lyckades man med det. Det nyligen presenterade nyförvärvet Danny Rowe fick vända upp enkelt och helt ostört vandra mot mål på Charltons planhalva. När han sedan tog ansvar för avslut fick bollen en så perfekt styrning och loop via Ben Watson att den damp ner i Amos vänstra och bortre kryss. 1-2 (53) och Charlton hade nu inget i sina händer längre.

Det går inte heller att säga att det på något vis väckte Charlton till liv eller skapade en reaktion. Snarare tvärtom, faktiskt. Chuks Aneke byttes in tidigt mot DJ efter baklängesmålet men det gav inte någon vidare effekt. Att få in Aneke var såklart ett rimligt förslag, men jag vet inte om DJ var rätt man att offra med tanke på matchbilden. Mellan minut 63 – 70 var det hyfsad aktivitet i straffområdena. Pearce hade en nick för Charlton, och Burton hade ett skott i överkanten av ribban. Ben Purrington kom till avslut två gånger om, varav Garratt gjorde en riktigt bra räddning på det första skottet. Synd för Charltons del men samtidigt kan man säga att Purrington lite är fel man på fel plats när det är han som står för avsluten vid denna tidpunkten i matchen. Vem som helst får gärna göra mål men det är ju inte riktigt Purrington som ska vara där för att göra de.

Matchen avslutades annars med några ganska sömniga 20 minuter. Maatsen och Schwarz kom in utan att demonstrera, Burton försökte sig på någon avslagen omställning och det blev tydligt att Charlton endast var kapabla till att vaska fram en kvittering genom något slumpartat. En ändå helt okej inläggsleverans från första halvlek hade också nu helt upphört att existera. Det hela avslutades med en höjdpunkt där Amos höll nere siffrorna genom att tippa en halvvolley från Rowe via egen ribba och ut men annars är det väl dags att sätta punkt och bekräfta ytterligare en gång att Burton segrade med 1-2.

Efter match
Det blev alltså förlust igen och för andra gången den här säsongen firade Burton med segersång när lagen ställdes mot varandra. Dem ligger fortfarande, trots vinsten, kvar som jumbo men det är tydligt att Hasselbainks hjärtdefibrillator har fungerat och att bottenstriden kommer vara stekhet under den tid som återstår. Personligen är jag ganska trött på gnälliga referat nu och även om man har all rätt att känna sig gnällig så är känslan att det inte finns någon mening att fortsätta med det. Precis som allt annat i samhället för tillfället så handlar det väl om att rätta sig efter tillvaron och acceptera situationen. Det verkar inte bli någon vidare säsong för Charlton och efter tisdagen är i alla fall känslan att den är mer eller mindre stängd nu. Man har nu avverkat 30 omgångar vilket är motsvarigheten till en allsvensk säsong och det återstår ändå mycket kvar med 16 omgångar (48 poäng). Givetvis, mycket kan hända och det är svårt att kommentera en pågående League One säsong. Kolla bara på Sunderland som jag dömde ut efter hösten. Ett tränarbyte senare, lite nytt förtroende för Aiden McGeady och ett spelsätt som passar Charlie Wyke så går klubben nu som tåget och känns mer eller mindre ostoppbara. Säsongen är sannerligen lång. Känslan för Charltons del är dock att det numera, under den tid som återstår, handlar om att få en så bra placering som möjligt och att det troligtvis kommer gälla några av tabellens neutrala positioner.

Omgångens poäng:
3p – Jayden Stockley: Det var både svårt och enkelt att tjäna några poäng på den här insatsen. Stockley gör ingen dominerande insats men är ändå den som skapar det som krävs för att Charlton ska vinna matchen. Han vinner fler dueller än han ska och borde fått in något mål till om inte Ben Garratt haft rätt flax med sig. Mål blev det igen och det kommer Charlton behöva fler av framöver.

2p – Andrew Shinnie: Ja men det blir väl Shinnie. Ny assist för skottens del och på de här två matcherna som permanent Charltonspelare verkar han ha slappnat av lite mer. Hans fötter är bra i matchen och det är oftast dem som gör att bollen letar sig fram till Stockley. Viktig för tillfället när många fallerar.

1p – Diallang Jaiyesimi: Ögonbrynshöjande kanske? Ja, troligtvis. Men under den timmes spel som han nu fick visar DJ många av sina egenskaper som kommer behövas och kommer bli än bättre när han tagit nästa steg i sin utveckling. Han är bra i passningsspelet och är mycket lurig när han kommer rättvänd med bollen vid fötterna. Han hängde inte med vid kvitteringsmålet men hade samtidigt inget behjälpligt understöd för den delen. Försvara är han inte heller värvad för att göra.

COYA!