Charlton - Cheltenham
0 - 1

Charlton – Cheltenham Town 0-1

The Addicks motsvarade inte några som helst förväntningar under fredagskvällen utan försatte sig i stället i en allt svårare situation genom att förlora mot Cheltenham på hemmaplan.

Ben Garner gjorde fler än både en och två förändringar när han satte sina planer i verket inför matchen mot Cheltenham på hemmaplan. Att han varit djupt besviken över lagets prestationer, och i synnerhet ett par spelares, blev allmänt känt tidigare i veckan. En och annan ska ha fått sig en allvarlig tillrättavisning om vad som gäller för att spela i Charlton Athletic och det gick att uttyda en del av dessa konsekvenser i matchtruppen.

Craig MacGillivray var tillbaka från skada och tog tillbaka sin plats som andremålvakt. Eftersom Joe Wollacott fortfarande är skadad så innebar det att MacGillivray stod i mål och att Ashley Maynard-Brewer vaktade bänken. Den största förändringen att uppmärksammas var att Charlton var tillbaka i förra säsongens 3-4-5 formation. En formation man aldrig testat på under Garners ledarskap. Detta påverkade saker och ting i försvarslinjen som då mönstrades av tre centrala spelare. Två av dem klassas som akademispelare och båda genomförde nu sina ligadebuter, och det handlade om Zach Mitchell och Lucas Ness – som bara i dagarna återkallades från sin utlåning i Torquay United. Tydligt tecken att dessa två alltså valdes före Sam Lavelle som placerades på bänken. Känns rätt givet att Lavelle varit en av dem som fått höra ett och annat sedan senaste matchen. Ryan Inniss var det rutinerade kortet som placerades mellan ungtupparna, medan Sean Clare och Steven Sessegnon var wingbacks.

Tremannamittfältet utgjordes som vanligt till två tredjedelar av George Dobson och Scott Fraser. Sista pusselbiten var sedan Albie Morgan, som ännu en gång krigat in sig i en startelva. Frågan är bara när han ska göra det permanent. Forwardsduo blev förvånansvärt nog Jesurun Rak-Sakyi och Diallang Jaiyesimi. En duo som på förhand pekar på att truppen är långt ifrån byggd för en ultimat 3-5-2. Ingen av dem är nämligen naturliga nior.

Första halvlek
Scenerna innan matchen inleddes med en trevlig ceremoni där klubbens upplaga från -92 ledde lagen ut till match. I dagarna firades det att det var 30 år sedan klubben återvände till The Valley 1992, vilket är en viktig symbolisk händelse för klubben och dess anknutna.

Charlton hade energi inledningsvis och skulle om vi redan ser till helheten inte göra någon usel fotbollsmatch denna kväll. Formationsändringen såg inte ut att göra någon skada, utan spelare anpassade sig till sina roller eller till sina nya sammanhang – som Mitchell och Ness.

Chanser bjöds det på åt bägge håll, samtidigt som det var Charlton som hade bollen. Sean Clare prövade med ett distansskott, Ryan Inniss en nick och Jesurun Rak-Sakyi ett inte tillräckligt placerat skott under matchens första 45 minuter. Det lovade gott men skärpan var inte riktigt där och man hade kunnat skapa något hetare överlag. Närmst hade annars Cheltenham kommit med en trippelchans när kvarten var spelad. Dan N’Lundulu satte press på Inniss högt upp i planen och snodde åt sig bollen vilket direkt innebar ett friläge. Det utnyttjades dock inte för chippavslutet träffade ribban. De två kommande returerna blockerades sedan uppoffrande av först Lucas Ness och sedan Inniss som fick kompensera för sitt nonchalanta agerande som var anledning till den oroliga situationen.

Andra halvlek
Om Charlton gjort det bra i första halvlek så skulle andra vara snäppet bättre. Man tog totalt grepp om matchens händelser och den upplevdes vara i hemmalagets kontroll. Fokuset skulle vara att utnyttja det övertaget till att få matchens första mål, vilket många gånger är avgörande i en tillknäppt matchbild. Två gånger skulle också bollen landa i Cheltenhams nät men båda gångerna fanns det omständigheter som gjorde att ingen av dem räknades.

Ett Dobson-skott landade hos Rak-Sakyi i den 54:e minuten och han rakade in bollen i nät men befann sig tyvärr i offsideposition vid tillfället. Nästa offsidemål skulle komma i 80:e och det genom rejält fotbollsgodis. Flertalet byten hade gjorts mellan dessa beskrivna höjdpunkter. Charlie Kirk, Chuks Aneke, Jack Payne och Tyreece Campbell hade samtliga kommit in för att ge ny tyngd till offensiven i jakten på mål. Vid detta tillfälle drev Payne upp boll på egen planhalva och lämnade över till Fraser. Han lät sin vänsterfot tala och slog ut hela Cheltenhams försvarslinje med en krossboll till vänster där Kirk löpte i djupled. Ur vänstervinkel och relativt fritt läge placerade han in det 1-0 man väntat på. Men icke. Trots att Kirk hade en nästan en hel planhalva att löpa över och en tydlig offsidelinje att följa så var han lite för het på gröten och stod med en fot på fel sida linjen. Målet dömdes bort och det fick stå 0-0 i fyra minuter till. Slarvigt, Charlie.

För när inte Charlton lyckades göra regelrätta mål av sitt övertag så skulle det slå tillbaka på ett sätt som fick en att känna att någon högre makt skrattade en i ansiktet. En långboll i djupled från Cheltenham fick Craig MacGillivray att sätta sig i en dum situation. I stället för att vänta in studsen och fånga in bollen i straffområdet så fick han för sig att gå utanför för att avvärja genom en nick. Det lyckades inget vidare utan nicken flög bara upp i luften och landade hos den djupledslöpande Alfie Mays fötter. Med ett ledigt mål framför sig fick han i väg det avslut som behövdes för att enkelt göra mål och 0-1 (84) till Cheltenham. Blytungt.
Det här oväntade hann inte Charlton återhämta sig från under minuterna som återstod och tyvärr blev inte avbytarna tungan på vågen den här gången också. Nu när det ännu en gång behövde jagas mål i en matchs slutminuter. Förlust med uddamålet mot ett svagare motstånd, igen.

Efter match
Ja, det fick ta sin lilla tid innan man skrev den här rapporten. Känslorna behövde svalna under fredagskvällen och besvikelsen behövde lägga sig under lördagen. En svår match att hantera. Precis som referatet antyder så gör Charlton inte någon dålig match i grunden. Den är fullt tillräcklig spelmässigt för att innebära tre poäng mot ett Cheltenham på hemmaplan. Men det är samtidigt klent och trubbigt i de avgörandena lägena och situationen just nu får sammanfattas med att Kirk är offside vid sitt mål som förebyggs av fint spel, och att andremålvakt MacGillivray sedan står för ett sällan skådat individuellt misstag som kostar samtliga poäng. Tungt är bara förnamnet, den här gången också.

Det är bara Charlton själva som kan vända den här trenden och det genom att börja vinna. Poängutdelningen och insatserna mot lag med bättre rykte är anmärkningsvärda i jämförelse med hur man presterar mot lag med sämre rykte. Man har alltså inte lyckats vinna mot någon av lagen under sig i tabellen och då är det bara Morecambe som återstår under höstsäsongen och det är faktiskt kommande bortamatch i ligan. Det är knappt att man kan kallas för favoriter i den matchen, helt ärligt.

Omgångens poäng
3p – Lucas Ness: Inte mer än rätt att ge tre poäng till ligadebuterande Ness. Spelade nyligen i National League men såg ändå bättre ut än Lavelle under sina 90 minuter i League One. Gjorde alltså skäl för mer speltid framöver. Uppoffrande spelstil som är lätt att gilla.

2p – Sean Clare: Initiativtagande på kanten. Visade att även wingbacksplatsen fungerar för honom.

1p – Steven Sessegnon: Läs Clares motivering.

Charlton: MacGillivray; Mitchell (Forster-Caskey 90+2), Inniss, Ness; Clare, Morgan (Payne 78), Dobson (c), Fraser, Sessegnon (Campbell 77); Rak-Sakyi (Kirk 65), Jaiyesimi (Aneke 66)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Lavelle

Cheltenham: Southwood; Long (c), Taylor, Freestone; Broom, Sercombe, Bonds, Williams (Hutchinson 71); Olayinka (Jackson 72); May (Norton 85), N’Lundulu
Ej använda avbytare: MacDonald, Brown, Barkers, Raglan

Mål: 0-1 May (84)
Domare: Alan Young
Publik: 12,566 (346 från Cheltenham)

COYA!