Charlton - Doncaster
4 - 0

Charlton – Doncaster 4-0

Johnnie Jacksons röda armé byggde vidare på förra veckans starka insats mot Sunderland, när man under denna helg fullständigt körde över Doncaster på hemmaplan med kassaskåpssäkra 4-0.

Två förändringar tvingades fram i den startelva som fick chansen under Jackos första uttagning förra helgen. Sam Lavelle blir som bekant borta under ett tag framöver på grund av skada och han ersattes mindre oväntat av kapten, Jason Pearce. Den andra förändringen berörde högerbacksplatsen då Adam Matthews tvingades lämna återbud för en omgång och han ersattes rakt av mot Chris Gunter.

Lagen ställde upp så här:

Charlton: MacGillivray; Gunter, Pearce (c), Famewo; Leko (Jaiyesimi 15), Gilbey, Dobson, Lee (Clare 75), Purrington; Stockley, Washington (Davison 84).
Ej använda avbytare: Henderson, Elerewe, Watson, Blackett-Taylor.

Doncaster: Dahlberg; Williams, Anderson (c), Olowu; Knoyle (Rowe 57), Bostock, Smith, Galbraith; Vilca (Cukur 76), Dodoo, Hiwula (Horton 76).
Ej använda avbytare: Jones, Blythe, Barlow, Hasani.

Första halvlek
Med helheten i sin hand går det att fastslå att Charlton gjorde matchen till sin redan från minut ett. Man blev bollförande och skulle från ett relativt tidigt skede ha lätt att skapa målchanser. Doncaster tvingades långt ner med sitt lag för att försvara och låg inte tillräckligt nära Charltonspelarna för att hinna komma upp i planen och hamna i press.

Första möjligheten till mål fick Charlton genom Elliot Lee och det var en bra sådan. George Dobson samlade upp boll på mittfältet och lämnade över till Alex Gilbey som fick gott om tid på sig att svepa en underbar krossboll mot bortre straffområdet. Dit löpte Ben Purrington och han hann få in en lyftning mot boxen precis innan kortlinjen. Elliot Lee tog helt omarkerad emot med bröstet vid sexmeterslinjen och dunkade sedan i väg ett volleyskott som utom tvivel hade gått in i mål om inte Tom Anderson placerat sig på precis rätt plats på mållinjen. Från det avståndet borde Lee förvaltat den chansen bättre men det ska också sägas att Andersons beslut att blockera det hårda skottet med huvudet ska hyllas.

Johnnie Jackson tvingades sedan, för andra matchen i rad, till ett tidigt byte. Denna gång kom förändringen efter 15 minuter, när Jonathan Leko tvingades kliva av och DJ Jaiyesimi hoppade in i hans ställe. Lekos medverkan från start var tydligen länge osäker och därför var inte helt oväntat att han klev av. Att det gick så snabbt som det gjorde var däremot inte med i beräkningen och av den anledningen borde nog inte Leko startat matchen.

Efter 20 minuters spel kom Elliot Lees revansch från den första missen. Lee tog hand om en frispark långt ute på vänsterkanten och i samma våglängd som halvmånen. Därifrån skruvade han in ett inlägg som var avsett att möta någons panna i straffområdet men när inte detta gjordes damp den istället något oväntat in i Pontus Dahlbergs bortre hörn. Jayden Stockley var mycket nära att få en skarv på inlägget och en troligtivis skymd Dahlberg blev påtagligt ställd när bollbanan inte ändrade riktning utan gick direkt i mål. 1-0 (21) och Charlton var i ledning.

Utökningen lät inte vänta allt för länge då Charlton tilldelades en straffspark i 34:e minuten. Alex Gilbey löpte med en helt underbar genomskärare från Dobson som slog ut hela Doncasters mittfält. I löpduell med Anderson accelererade Gilbey och tryckte sig förbi, vilket frambringade förseelsen att Anderson hakade upp Gilbey så han föll till marken. Regelövertrampet utspelade sig innanför straffområdets linjer och domare Tim Robinson pekade snabbt på straffpunkten. Fram stegade säkerheten själv i Conor Washington och han förvaltade situationen genom att skjuta till vänster om Dahlberg, när han i sin tur slängde sig åt höger. 2-0 (34) och Washingtons andra mål för säsongen.

Det var redan nu tydligt att Doncasters självförtroende på bortaplan var kört i botten och att Charlton skapat sig många fördelar inför andra halvlek. Det går inte att säga att matchen redan var avgjord men den kunde den varit det om chanserna som skapades förvaltats ordentligt. I 38:e visade Purrington teknik när han jonglerade sig förbi längs vänster kortlinje och spelade en cutback mot Washington som tog emot och sköt mot första stolpen. Denna gång stod Dahlberg rätt placerade men tvingades ändå till en vass enhandsreflex för att neka Washingtons hårda skott.

I 43:e minuten var sedan än mer otroligt att Charlton inte gjorde ytterligare ett mål. Dobson bröt ännu en gång på mittplan och försatte Washington snabbt i arbete med en genomskärare i djupled. Washington satte ett inspel mot boxen som rann förbi samtliga och möttes upp med ett avslut från Purrington som kom fri vid bortre ytan. Ännu en gång blockerades ett avslut på mållinjen och returen hamnade i Dahlbergs famn. Om Lee borde gjort mål på sitt första läge så gäller även de Purrington. Tur var det för vänsterbacken att även han skulle få revansch senare i matchen.

2-0 i halvtid.

Andra halvlek
Charlton kom inte ut med en lägre växel utan fortsatte hota framåt för fler mål. Nu var det främst genom Stockleys närvaro i boxen som ställde till med oreda och det genom att serveras inlägg från DJ eller instick från mittfältet. I 56:e borde han gjort mål då han nickade rakt på Dahlberg från nära avstånd, efter ett fint anfall där DJ körde sin gubbe och stod för inlägget. Ingen lycka den gången men Stockley skulle bara behöva vänta sex minuter.

I 62:a skapade Lee en frispark till vänster och han tog själv hand om den. Denna gång sköt han hårt mot första stolpen där Dahlberg var placerad. Svensken försökte plocka bollen med skopan men skottet var så pass hårt att det studsade ut till retur och rakt på Stockley som enkelt kunde peta in 3-0 (62) från bara någon meter. Ett av hans enklare i karriären kan man tro.

Nu var matchen mer eller mindre avgjord och den skulle stängas definitivt cirka tio minuter senare. Gilbey och DJ samarbetade vid ett inkast djupt nere till höger och det slutade med att den sistnämnda skickade in ett långt inlägg. Purrington tog sig in i straffområdet med en fartfylld löpning och mötte inlägget genom att vinna sin luftduell och placeringsnicka in 4-0 (71) i bortre hörnet.

Härefter började förändringar göras för att vila några kroppar inför veckans omgång. Sean Clare och Josh Davison kom in mot Lee och Washington. Det går dock inte att säga att Charlton slog av på takten för fler mål kunde det blivit. Gilbey sköt i 84:e så Dahlberg tvingades till en djup dykning och i 86:e styrdes ett inlägg upp i egen ribba av Doncasterförsvarare sedan DJ försökt hitta Stockley med ett nytt inlägg. I 91:a nickade sedan Stockley åter rakt i famnen på Dahlberg och det fick sägas stänga den här helgens butik.

Seger med 4-0, och tre poäng till Charlton.

Efter match
Vilken islossning det blev va. Ja, det var en rejäl överkörning och kontrollerad seger som visades upp på the Valley. Från att matchen visslades igång till att den blåstes av var det Charltons match. Man gav aldrig gästerna från Doncaster någon chans och de fick aldrig utrymme till att andas och hitta ny luft under matchens gång. Detta när man kanske trodde att Doncaster lyckats vispa fram någon form av självförtroende efter fyra poäng på de två matcherna innan denna. Men deras bortafacit blev inte bättre av besöket i sydöstra London och statistiken som visade på noll avslut på mål får symbolisera hur långt ifrån poäng de verkligen var. Det fanns vissa likheter med hur Charlton agerade för bara en och en halv vecka sedan. Doncaster hade ordentligt svårt att få till något eget spel och släppte samtidigt till alldeles för många enkla chanser bakåt med mål som följd. Doncaster är en klubb som minst borde ha som ambition att ligga i League One och av den anledningen känns det inte som att Richie Wellens har allt för mycket tid kvar på deras tränarbänk. En förändring garanterar inte förbättring men det är svårt att argumentera emot när Charlton stod som ett exempel denna helg och resultatet blev vad det blev.

Det var i mångt och mycket Charlton som gjorde att Doncaster såg väldigt svaga ut. Pressen och anfallsuppbyggnaden fungerade bra, vilket lätt tvingade ner Donnys lagdelar djupt. I duellerna och kampen om andrabollarna var Charlton helt överlägsna och tog därmed hela tiden tillbaka bollen till sin ägo. En tongivande detalj som ofta är avgörande för om ett lag ska vinna eller inte. Charltons mittfält åt bokstavligen upp allt som kom i deras närhet och återerövringspressen frammanade enkla misstag i Donnys passningsspel. I defensiven syns det sedan kanske tydligast förbättringar sedan Jacko fick ansvaret. Det bjuds inte längre på helt öppna ytor och understödet mellan försvararna är mycket närmre. Framför allt har det bidragit till att laget nu inte släppt till en riktigt ordentlig målchans på två matcher. Med tre nya poäng in på kontot betyder det att Charlton nu tagit sig över nedflyttningsstrecket och vi får anta att klättringen uppåt är påbörjad.

Craig MacGillivray fick hålla nollan för andra matchen i rad och hade sin lugnaste dag på jobbet sedan anställningen i Charlton Athletic. Inte ett skott på mål fick han alltså mot sig. Försvaret har vi redan varit inne på och där finns det inget negativt att anmärka. När till och med Chris Gunter presterar som han gör så måste det betyda att några hjälpande korrigeringar gjorts där bak. Det centrala mittfältet var den bästa lagdelen på plan med George Dobson och Alex Gilbey. Dobson med ett tydligare defensivt ansvar, satte inte en fot fel och Gilbey ser verkligen ut att stortrivas när han får leta efter lediga ytor centralt och sedan trampa i väg mot mål. Kanterna bidrog friskt genom Lee och DJ ska hyllas för hur han kom in och fyllde Lekos skor väl. Kul att han även fick till en assist från sitt spelövertag på högerkanten. Anfallsduon gjorde också sitt. Washington fick äran att sätta dit en straffspark och Stockley gjorde mål för tredje matchen i rad.

Omgångens poäng
3p – George Dobson: Fullständigt fenomenal insats av George Dobson, igen. Har klivit fram lite som en ersättare till Jake Forster-Caskey i sin roll och gör det för tillfället minst lika bra. Var överallt på mittplan där det nalkades dueller och vann tillbaka oerhört mycket boll genom att bara stå rätt eller att passa på och bryta. Har sedan förmågan att sätta sina medspelare i bra lägen med distinkta passningar, vilket aktionen till Gilbey innan straffsituationen visar på.

2p – Ben Purrington: Förtjänade poäng efter insatsen i Sunderland men då fick Adam Matthews. Denna helg blev det dock självklart då en ny fin insats kröntes med ett mål och då borde det kanske varit ett till. Visar upp ett tydligt självförtroende och vågar göra saker med bollen som man knappt trott att han klarar av. Håller konkurrensen från Papa Souaré på ett behagligt avstånd om han fortsätter så här.

1p – Elliot Lee: Gör man både ett mål och sedan ensam ligger bakom ett annat i en 4-0 seger så är det svårt att bli utan poäng. Det är lätt att gilla det Lee bidrar med och han visar helt klart på tendenser som kan göra honom till en av de främsta poängspelarna denna säsong.

COYA!