Charlton - Fleetwood
2 - 0

Charlton – Fleetwood 2-0

The Addicks sjönk inte djupare ner i diket utan tog sig tillbaka upp på vinnarspåret genom en 2-0 seger över Fleetwood Town på hemmaplan. Något en stark andra halvlek grusade gången för.

Två ändringar justerades sedan poängen i Cheltenham. DJ flyttade över till högerkanten igen, Adam Matthews försvann ur matchtruppen och Corey Blackett-Taylor blev alternativet till vänster. En offensivt balanserad startelva med andra ord, med tanke på att ingen renodlad försvarare agerade på en av platserna som wingback. Craig MacGillivray var samtidigt tillbaka från BB, efter att ha missat förra veckans matcher på grund av tillökning i familjen. Det förpassade Stephen Henderson till bänken. Annars var centrallinjerna intakta med samma gubbar i försvaret, på det centrala mittfältet och i duon längst fram.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Inniss (c), Famewo; Jaiyesimi, Morgan, Dobson, Lee (Gilbey 69), Blackett-Taylor (Purrington 86); Burstow (Washington 82), Aneke.
Ej använda avbytare: Henderson, Pearce, Watson, Leko.

Fleetwood: Cairns; Johnston (Nsiala 81), Clarke, Jules, Andrew (c); Matete, Batty (Pilkington 75), Camps; Lane, Harrison, Hayes (Morris 61).
Ej använda avbytare: Donaghy, C.Johnson, Biggins, McMillan.

Domare: Brett Huxtable.
Publik: 21,811 (192 from Fleetwood).

Första halvlek
Grabbarna som åkt buss från Fleetwood var de som hade mest spring i fötterna till en början. På kort tid i inledningsskedet orsakades det därmed oroligheter runt Charltons målbur. I andra minuten sköt Danny Andrew över efter en frispark från en bra position. Vi har inte glömt hans mål från höstmötet och dennes ruggiga tillslag på liggande boll. Detta följdes sedan upp med ett inlägg från Paddy Lane som slickade MacGillivrays ribbkant, och sedermera en omställning via samme Lane som vek in från höger och avslutade rakt på MacGillivray med vänsterfoten. Typiskt att Fleetwood hittat en ny farlig spelare vid namn Paddy, efter flera säsonger med Paddy Madden (numera i Stockport) längst fram.

Charlton tog sig sedan in i matchen och kunde tagit ledningen efter fem minuters spel. Clare, DJ och Aneke kombinerade till höger och den förstnämnda bröt sedan mönstret med att fullfölja en löpning ner mot motståndarnas straffområde. DJ uppfattade detta, satte bollen på djupet och Clare föste i väg ett avslut när den kommit i hans ägo. Alex Cairns läste dock situationen och kom ut bra för att rädda till hörna.

Halvleken följde sedan med en hel del ställningskrig. Charlton fick ofta en tillstymmelse till att närma sig Fleetwoods sista tredjedel och fick i långa perioder äga boll på offensiv planhalva. Som så många matcher förr saknades det sista för att såga sig igenom motståndarnas försvarslinje och bortsett från Clares chans i början, var det mest inlägg som innebar röriga situationer i straffområdet som möjliggjorde något i chansväg. Ett exempel på en sådan var när DJ fick in ett inlägg från höger och via en studsig situation med Aneke involverad kunde ett motlägg nå Elliot Lee. Han fick se sitt första skott med högern blockerat men det andra med vänsterfoten tvingade Cairns till en bra enhandsräddning.

Fleetwood stod annars upp bra och tvingade Charltons defensiv att arbeta hårt. Clare halkade till vid två olika tillfällen och gav Fleetwood möjligheten till att gå för omställningar genom sina kvicka forwards. Vad det gäller ordentliga målchanser var däremot verkligheten snarlik Charltons. Det mest och det bästa producerades från Andrews vänsterfot via fasta situationer och när någon, som exempelvis Tom Clarke, försökte möta upp en sådan med huvudet. Lagen gick till halvtidsvila med ett oavgjort resultat och vid den här tiden var det svårt att ens gissa åt vilket håll matchen lutade.

Andra halvlek
Charlton visade bättre takter direkt i andra halvleken och tog rätt så omgående ledningen. I 53:e minuten vann man en frispark högt upp till vänster och Albie Morgan stod för serven. Morgan siktade mot bakre delen av målområdet, dit Charltons duellstarkaste spelare, Ryan Inniss, tog sig och vann sin nickduell för att passa in centralt. Rätt placerad centralt i boxen stod också Mason Burstow som påpassligt stack upp huvudet och nickade vidare Inniss passning in i Cairns lediga högra hörn. Burstows andra ligamål men hans första på hemmaplan och i synnerhet då framför fansen på Covered End. Ett trevligt målfirande där lagkamraternas glädje för Burstows skull verkligen utstrålades. Det ska även sägas att Inniss för andra matchen i rad stod för en assist och att hans agerande var närmast identiskt med kvitteringen i Cheltenham.

Matchbilden var nu mer av den kontrollerande arten för Charltons del och det släpptes inte till mycket bakåt, samtidigt som man inte lyckades skapa allt för mycket framåt. Lite som i första halvlek men med en ledning bakom sig kändes det mer förtroendeingivande nu. Allt medan det blev färre tid att spela utförde Jacko förändringar för att hitta rätts balans inom laget. Elliot Lee hade till exempel inte fått ut särskilt mycket av sin fotboll under 70 minuter och offrades för arbetskapacitetens man, Alex Gilbey. Vi vet dock hur skör en uddamålsledning kan vara och att det endast skulle kunna behövas en hörna från Fleetwood för att ändra om förutsättningarna rejält. I 72:a kom så matchens gyllene läge för Fleetwood att faktiskt kvittera. Shayden Morris tempoväxlade sig förbi CBT på vänstekanten och sköt in ett dykande inlägg som susade förbi samtliga mot bortre stolpen. Paddy Lane tryckte sig in framför DJ, men hann inte ta sig in framför mål och stötte inlägget utanför stolpen. Detta följdes upp med att Akin Famewo behövde göra en glidtacklingsbrytning i sista stund i 85:e, och Ellis Harrison nickade över på en hörna någon minut senare, en möjlighet som var farligare än vad publiken lät ljuda.

Mot slutet blev Charlton ganska ivriga i sina anfall och offrade mycket folk framåt, vilket såklart kunde slå tillbaka bakåt. I och med resultatet levde matchen också hela vägen in till tilläggstiden (för tredje matchen i rad) och när minuterna började ta slut skulle Charlton visa sig starka, igen. I 91:a sköt först Albie Morgan utanför, sedan han tagit sig in i straffområdet via en mäktig skottfint och avlossat sin sämre fot mot den bortre stolpen. En fin aktion som var värd mer. Nu behövde Albie bara vänta till minuten och anfallet efter för att till slut hamna i målprotokollet. Inniss klev fram och vann nickduellen efter insparken, vilket var anledningen till att Gilbey kunde ta med sig bollen framåt och trampa iväg längs högerkanten. Nere vid kortlinjen sköt han sedan in ett inspel, som med hjälp av en touch på Zak Jules studsade rakt ut till en fri Morgan och i höjd med straffpunkten smällde han in 2-0 (90+2). Nytt vilt firande bröt ut och målet var även Albies första på hemmaplan framför fansen på Covered End. Matchen var sedan slut kort därefter. Tre poäng!

Efter match
Till slut, en kontrollerad och odiskutabel seger för Charltons del. Det kanske man inte satt och sa när man såg den i 82:a minuten men med facit i hand får en 2-0 seger över Fleetwood beskrivas på det viset. Första halvleken är inget att hurra över och där kändes det nästa som att lagen tog ut varandra. Charlton fick bestämma villkoren men hade svårt att ta sig igenom offensivt, medan Fleetwood var riskminimerande defensivt och förde gerillakrig offensivt. Det tidiga målet i andra halvlek blir oerhört viktigt för att bryta dödläget och inte riskera att hamna i en likadan halvlek som den första. Känslan var att Fleetwood hade kunnat gå för kryss men att kraften till att vända underläget inte riktigt fanns där.

Flera spelare gör bra ifrån sig denna omgång. Det blir oftast så när man vinner. MacGillivray håller sin nionde nolla och höll tätt tillsammans med försvarslinjen, där Ryan Inniss sticker ut med en ny assist och sitt oklanderliga duellspel. Tycker att DJ och CBT gjorde det bra på kanterna. DJ blev ett orosmoment och vågade utmana mer i denna match, medan CBT adderar viktiga egenskaper i att skapa ett överläge på sin kant. George Dobson och Albie Morgan var klockrena på centralt mittfält och vad ska man egentligen tillägga om unge Mason Burstow? Vilket råämne det där är! Det värmer såklart att det är två spelare som tagit sig genom akademin som får vara de avgörande faktorerna en match som denna. Speciellt när båda bjöd på sina första mål på hemmaplan.

Omgångens poäng
3p – Ryan Inniss: Håller nollan med försvarskollegorna, gör assist till ledningsmålet genom vunnen nickduell och bryter insparken som leder till 2-0 via en ny luftduell. Längre behöver nog egentligen inte motiveringen lyda? Inniss har stegrat sina prestationer sedan en längre skadefrånvaro och har väl egentligen sedan cupmatchen mot MK Dons börjat spela regelbundet. Det har gett resultat och för fjärde eller femte matchen i rad presterar Inniss på en hög nivå.

2p – George Dobson: Fullkomligt lysande första halvtimmen. Bryter boll, levererar och sätter snabb press i återerövringen. Gör sällan poäng att fästa sig vid men arbetsinsatsen och agerandena i defensiven är inte att förglömma.

1p – Albie Morgan: Hockeyassist till första målet och stänger sedan matchen välförtjänt. Har nämnt det ett par gånger den senaste tiden, men att Albie uppträder så här stabilt efter månader utanför startelvan är imponerande. Är nu anledningen till att Gilbey hålls utanför startelva. Ett trevligt kvitto för Albie, som nu både och har tid och möjlighet att insatsmässigt rädda den här säsongen för egen del.

COYA!