- -
Charlton - Millwall 0 - 1
Sällan har så många haft så få att tacka för så litet! Ja det var en rent miserabel, tråkig, patetisk och harmlös tillställning när två usla lag mötte varandra på The Valley igår. Med så dåligt spel förtjänade verkligen inget av lagen att vinna men med en stor portion tur lyckades Millwall göra ett mål, vilket var tillräckligt för att vinna.
Förutsättningarna inför matchen var perfekta. Det är få lag som kan kalla sina derbyn för bättre än Charlton och Millwall, värst i klassen är förmodligen Notts Co och Forest som kan kansta sten på varandra från sina arenor. Men med ett avstånd på bara några kilometer så borde alla vara på tårna inför en sån här match. Det tyckte även Powell som i intervju inför matchen med London's Evening Standard sa "These are the game that you can make yourself a player that is talked about in years to come, uou savour these moments and can become a hero because you're fondly remembered for a long time." Och det är väl ungefär i de tankarna som de flesta spelare och supportrar går. Olyckligtvis för den som gillar fotboll var det i alla fall ingen av spelarna som hade någon tanke på att leva upp till detta igår.
Powell hade hoppats på att Kermorgant skulle vara återställd men så blev det inte. Istället fick den 19-årige Pigott göra sin första match från start. Att lägga så mycket ansvar på en så oerfaren spelare är kanske inte rättvist men tyvärr är truppen så tunn att Powell i stort sett inte hade något alternativ. Jämfört med föregående match mot Hudds ersatte Pigott Sordell, i övrigt blev det en oförändrad trupp. Personligen hade jag hoppats på att Stewart skulle ersätta Pritchrd på innemittfältet samt närt en förhoppning att Harriott skulle få chansen att spela från start. Om så hade skett hade förmodligen matchen fått en annan utgång. Helt säkert är i alla fall att matchen hade fått ett helt annat utseende.
Istället för den förväntade matchbilden med två taggade kombatanter som ihärdigt stångas med varandra fick vi se två håglösa lag som mestadels lyckades prestera en tämligen dålig gå-fotboll. I det fallet var dock Millwall mestadels litet kvickare i fötterna med att ställa om till anfall men särskilt nära mål kom de inte heller. Nej det fanns ingen tanke i spelet som till största delen bestod av pass i sedled eller bakåt. Ingen rörelse, ingen kreativitet, inga utmaningar, inga djupledslöpningar, matchen saknade verkligen allt av värde. Som Charltonsupporter blev det naturligtvis än tyngre när Mc Donalds harmlösa skott från ca 25 meter tochade låret på Dervite och totalt ställde Hamer som helt plötsligt var på väg åt fel håll och bara kunde titta på när bollen saktade studsade förbi honom med några meters marginal.
Nåväl, ett mål i baken var väl kanske det som behövdes för att hemmalaget skulle vakna upp ur sitt zoombieliknande tillstånd. Men ack nej vad vi bedrog oss, det fortsattes att passa bakåt, i sedled, ännu mera bakåt och i sidled. Och om de mot all förmodan vågade försöka sig på ett anfall så gjordes detta 11 gånger av 10 på vänsterkanten som resulterade i ett inlägg till Forde i Millwallsmålet eller någon av försvararna. Church och Pigott var i de fallen sällan på plats. Mer än så finns inte att orda om första halvlek.
Ett djupt andetag och positiva tankar så var vi 11 Charltonsupportrar på The Liffey inställda på ett nytt lag i andra halvlek och bara några sekunder in i denna presterade Charlton sin första farliga chans. Tror det var Wilson som slog ett lågt inlägg från höger, ja ni hörde rätt, från höger! Bara detta gjorde att Millwallförsvaret var helt felplacerade. Stephens gjorde en snygg nedtagning på volley och klämde till på volley igen men bollen gick en halvmeter över. Ja, så skall det se ut, nu jäklar vänder det! Men icke, matchbilden gick snabbt tillbaka till den tidigare. I 57 minuten kom så Charltons första byte där backen Wood utgick till förmån för den senaste målskyytten Stewart. Teoretiskt kanske det var ett logiskt byte men problemet i Charltons spel låg inte på försvarssidan. Nej det var det breda 5-mannamittfältet som inte kreerade någonting och värst i klassen var Pritchard som i stort sett inte gjorde något rätt. Det var han som med ett sanslöst felpass i första halvlek låg bakom den chans som resulterade i Millwalls mål.
Det skulle dröja till 72 minuten innan matchbilden förändrades genom ett dubbelbyte hos Charlton. Harriott och Sordell ersatte Pritchard och Pigott. Jag hoppas verkligen att även Powell såg hur många klasser bättre Harriott är än Pritchard. På en minut skapade han mer än Pritchard hade gjort på 72! Äntligen fick matchen offensiva tendenser och för Charltons del skapades de på båda sidor. Naturligtvis öppnade Charltons offensiv upp för kontringar för Millwall men Hamer sattes aldrig riktigt på prov. Charlton kämpade nu på för att åstadkomma en kvittering när Church genom en snygg genomskärare från Sordell blev mer eller mindre frispelad. Han lyckades dock inte få bollen riktigt nder kontroll och det blev ett tafatt skott rakt på Forde.
I matchens absolut sista sekunder fick Stewart en god möjlighet när han kunde bryta in i straffområdet från vänster och skjuta ett hårt skott längs marken. Forde gjorde ett stabilt ingripande och kunde undanröja Charltons första riktiga skott på mål under hela matchen.
Nej gott folk, det här var en trist och icke underhållande match. Inte ens publiken orkade tända till, det brukar vara mer livat på gudstjänster än det var på läktaren igår. Det var en match som inget av lagen förtjänade att vinna. Att se ett derby med två lag i total avsaknad av inställning och geist är bedrövligt. Underligt nog så verkar Millwalls manager Steve Lomas leva på en annan planet vilket dessvärre inte inger något hopp inför framtiden. Jag drar den slutsatsen efter hans uttalande till BBC efter matchen igår;
"These are knowledgeable fans and when the lads give that level of commitment and pride for the shirt then they will back you. Everyone was on a downer after the Derby game and rightly so. But today the lads have done their job well, and that's satisfying. We probably ask Scott McDonald to play slightly out of position on the left but it worked a treat today. He got a bit of luck with the deflection but he earned it. It's the first Sunday in a while I'll have a coffee and read the papers."
I detta propagandatal som skulle gjort Joseph Goebbles grön av avund fanns det ändå ett korn av sanning, "He got a bit of luck with the deflection", i övrigt verkar det som om Lomas har rökt på ordentligt. Charltons tunna trupp blev uppenbar då laget i stort sett står och faller med de två skadorna som de har, Solly och framförallt Kermorgant. Bara hoppas att den sistnämnde är klar för spel i nästa match borta mot Burnley samt att Pritchard förvisas till saltgruvorna, annars ser det lika mörkt ut för Charlton som det gjorde på den Kameruanska avbytarbänken VM 1994.
