Charlton - Rochdale
4 - 4

Charlton - Rochdale A.F.C. 4-4

Det blev en underhållande match för den objektive åskådaren men en psykiskt påfrestande match för den subjektive, när Charlton räddade en poäng mot Rochdale. Ett 2-4 underläge hämtades upp till 4-4 i hemmamatchen och lagen fick därmed dela på poängen.

Två förändringar syntes bland de som startade. Chuks Aneke och Jonny Williams fick förtroende och Conor Washington samt Albie Morgan förpassades till bänken. Lagens tränare Lee Bowyer och Brian Barry-Murphy ställde upp med dessa startelvor:

Charlton: Amos, Gunter, Oshilaja, Pearce (c), Maatsen, Forster-Caskey, Gilbey (Morgan 46), Williams (Washington 80), Smyth (Schwartz 46), Millar (90+4 Matthews), Aneke.
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Purrington, Bogle.

Rochdale: Bazunu, Mclaughlin, McNulty, Roberts, Keohane; Beesley, Moorley, Rathbone, Baah (Dooley 65); Lund, Humphrys.
Ej använda avbytare: Lynch, Briereley, Done, Dunne, McShane, Newby.

Första halvlek
Vad som precis i inledningen kändes som en öppen och spännande match tog sig snabbt både en och två vändningar. På de inledande 20 minuterna skulle Rochdale nämligen få in två klockrena käftsmällar, som satte Charlton under rejäl gungning. Vid 0-1 (12) vann bortalaget bollen i backlinjen och spelade sig fram till sin vänsterkant, där Jimmy Keohane och Kwadwo Baah dubblerade mot Chris Gunter. Keohane fick bollen i sitt överlapp och serverade en helt omarkerad Matty Lund vid straffområdeslinjen, där han inte gjorde några misstag utan välbehärskat bredsidade in 0-1 med hjälp av stolpen. Charlton ryckte upp sig och lägen fanns att kvittera efter baklängesmålet. Williams, Aneke och Smyth hade chanser, men istället kom käftsmäll nummer två när Rochdale utökade sin ledning. En bra Stephen Humphrys, vände bort Jason Pearce centralt i planen och kom rättvänd mot försvarslinjen. Han spelade sedan kyligt ut till den fartfyllde Baah som skapat sig en yta och från straffområdeslinjen drämde in 0-2 (21) i Amos första hörn.

Anteckningarna om senaste målet hann inte bli klara innan Charlton hade lyckats reducera. Svaga defensiva ageranden hade gett ett missvisande underläge och det var tid för Chuks Aneke att göra ett viljemål. Han nickskarvade en långboll från Jason Pearce och Williams tog kampen om andrabollen. Aneke följde upp med en löpning och vann nästan själv tillbaka sin egen andraboll. Som en tjur tog han med sig bollen och tryckte sig in i offensivt straffområde där han också tryckte av ett hårt markavslut som Bazunu inte kunde hålla utanför målet. 1-2 (23) genom Aneke.

Förhoppningarna om att matchens 20 första minuter bara var otur hann dock försvinna snabbt då Rochdale gjorde ännu ett mål, sju minuter efter Anekes reducering. En ung och rapp Baah sökte upp Paul Smyth på sin vänsterkant och tog sig förbi denne genom fart och kraft längs utsidan. Smyth var ingen vidare försvarsspelare i en mot en-situationen men fick heller inget understöd. Baah tog sig runt Smyth och in i straffområdet, där han placerade in 1-3 (30) i Amos bortre hörn.

Nej, vi är inte klara än. Det dröjde återigen endast sju minuter innan Charlton på nytt reducerade. Rochdale slarvade med sina panikartade rensningar efter ett inlägg från Williams, och bollen landade hos Forster-Caskey som utan att tveka sköt ett skruvat skott mot bortre hörnet. På sin väg mot mål nicktouchades skottet av James McNulty i Rochdale, varpå bollbanan fick mer fart och en perfekt styrning i mål bakom Bazunu. 2-3 (37) genom Jake Forster-Caskey.

Halvleken var långt ifrån godkänd men att bege sig in i halvtidsvila med endast ett mål upp skulle ändå få anses okej. Rochdale skulle dock hinna försvåra förutsättningarna än mer sedan Alex Gilbey bjudit på ett hyfsat frisparksläge. Detta då han vilt kämpandes kastade sig sent in i en duell. Situationen skapade ett tumult efterspel med knuffar och munhuggningar, men när väl frisparken lades smällde Humphrys upp 2-4 (42) i nättaket med en projektil till frispark. Den Fulham-fostrade forwarden valde sedan i sitt firande att håna sin nyfunne ovän i Chuks Aneke och tilldelades ett gult kort.

Gilbey och Williams hade varsina hundraprocentiga målchanser, från sex meter vardera, som de inte lyckades ta vara på. Två blytunga missar som i stunden kändes förödande då den ofattbart händelserika halvleken blåstes av för halvtidsvila.

Andra halvlek
Bowyer gjorde omedelbara förändringar under pausen och genomförde ett dubbelbyte. Gilbey levde farligt efter sitt gula kort och byttes ut mot Albie Morgan. Paul Smyth lämnade i sin tur över för Ronnie Schwartz som tog plats i den nu applicerade 4-4-2 formationen.

Från början till slut visade Charlton omgående att detta skulle vara deras halvlek. Genom tålmodig och snabbt possessionspel började Charlton rada upp målchanser på löpande band. Inom loppet av fem minuter hade Albie Morgan ett drömläge att nicka in reduceringen från nära håll, och Liam Millar vek patenterat in från sin vänsterkant men sköt rakt på Bazunu. Målen uteblev men förhoppningarna var tillbaka. Genom en hög press spelade Charlton väldigt bra offensivt och skapade mycket i form av inlägg och fasta situationer. Det allra sista som behövdes för att få bollen i mål klickade inte riktigt i straffområdet men i sinom tid skulle det till slut göra det.

Tiominutersperioden mellan matchminut 60 och 70 skulle bli kvällens mest lyckosamma för Charltons del. I 65:e minuten reducerade Charlton för tredje gången i matchen. Forster-Caskey var uppmärksam och agerade genom en snabb frispark vid mittplan. Frisparken slogs mot en djupledsspringande Aneke som visade upp en teknisk bollbehandling, innan han lämnade över till kollegan Ronnie Schwartz och tog en löpning in mot boxen. Dansken spelade i sin tur ut till en påfyllande Gunter, som inifrån straffområdet slog ett inlägg mot bortre dit Aneke förflyttat sig och forcerade in 3-4 (65). Ett skolboksexempel på hur ett snyggt anfall ska gå till.

Pulsen ökade allteftersom Charlton nu skapat sig ett momentum. Laget fortsatte rida på den vågen, för två minuter senare var man för första gången tillbaka i matchen och hade kvitterat. Chris Gunter satte hög, aggressiv press längs sin högerkant likt en hyena och tacklade till sig bollen från en felvänd motståndare. Williams hakade snabbt på och snappade upp den fria bollen som han på instinkt spelade in centralt till Aneke. Nu agerade Aneke framspelare när han enkelt petade bollen vidare i sidled till en fri Ronnie Schwartz som från straffområdeslinjen, för första gången, fick visa upp sina beryktade avslut och välplacerat sköt in 4-4 (67). Charlton var tillbaka!

Efter kvitteringen var känslan att matchen hade ännu fler mål att bjuda på. Den känslan visade sig vara fel och de återstående 20 minuterna, med tilläggstid, förblev mållösa. Däremot saknades det inte möjligheter och istället blev det målvakternas tur att få lite rampljus. Ben Amos räddade några farliga distansskott och tippade en oroväckande nick över ribban. Aneke fortsatte skapa oreda längst fram för Charlton med både skott- och nickförsök. I 85:e skapade han chansen för ett avgörande men flytet fanns denna gång inte på Charltons sida. Liam Millar fick tag på en rensning från en defensiv hörna och sprintade ifrån mot Rochdales planhalva. Väl framme vid straffområdet stack hann in ett sidledspass mot Aneke som, genom ett fantastisk medtag, fick fritt läge med Bazunu. Avslutet var placerat, men Bazunu reagerade i tid och kunde sträcka ut för att peta avslutet utanför stolpen. Ett drömläge för Aneke men hattricket uteblev och Bazunu blev matchhjälte trots fyra insläppta. Jason Pearce tilldelades sedan sitt andra gula kort sedan han kastat sig in i en närkamp mot just nämnde Bazunu. Målvakten är helig, Pearce visades ut och möjligheterna för en sista forcering kom av sig. Ett skakat Rochdale kunde inte heller omvandla ny energi under tiden som var kvar och medan Charlton fick försvara sig med en man mindre, spelades matchen av och resultatet stod sig vid 4-4.

Efter match
Ja ni, vad ska man egentligen börja. En halvlek var för sig kanske? Eller en lagdel i taget? Jag vet faktiskt inte men jag vet att känslan efter slutsignalen var lyckligare än på länge och då hade vi alltså precis spelat 4–4 mot Rochdale på hemmaplan. Det är väl en sådan här match som romantiserar tillvaron i Englands tredjedivision även om detta verkligen inte sker varje vecka.

Känslan är att första halvlek definierar perioden vi genomgår nu. Under matchens första 45 minuter får Charlton arbeta hårt för att producera målchanser framåt, vilket man ändå gör då offensiven ändå funkade bra under 90 minuter. Men man får ändå slita hårdare framåt i kontrast till hur lätt det verkar vara att släppa in mål bakåt. Rochdale har tre skott i första halvlek som alla passerar mållinjen och man lyckas även förvalta en frispark från en hyfsad position. Varenda liten yta på defensiv planhalva som det bjuds på straffar Charlton för tillfället och frustrationen är påtagligt synlig över att ingen i laget riktigt förstår varför det blir som det blir. Det var fel val av Bowyer att inleda med en 3-5-2 formation då den bjuder på tillräckligt många ytor defensivt som Charlton inte kan hantera nu. Det blev tydligt att spelare som inte kan hantera defensiven hamnade defensivt, och väl där fungerade inte försvararnas understöd till varandra vilket gjorde att spelare ofta lämnades ensamma mot en eller två man. Mycket var bättre i andra halvlek när formationen ändrades till 4-4-2. Det är bara att gå ut på träningsplanen och nöta defensiven, för Charlton behöver bli ”äckligt” disciplinerade och kan inte bjuda på någonting! Inte den minsta lilla ytan uppenbarligen för då smäller det bakåt. Det blev, som sagt bättre i andra halvlek men likväl när Rochdale kom till anfall kändes det skakigt, nervöst och den där trygga tilliten verkar inte existera till varandra i lagets bakre led. Det känns lite hopplöst att vara så pass sårbara defensivt och att släppa in fyra mål på 45 minuter mot Rochdale på hemmaplan? Det faktumet kan man bara kommentera med ett USCH!

Rent offensivt tycker jag det är bra under egentligen hela matchen och man spelade faktiskt en underhållande och bra anfallsfotboll. Lika uselt som det är att släppa in fyra mål bakåt, lika bra är det att göra fyra mål framåt och fler borde det faktiskt blivit. Anekes insats är poängavgörande även om han hade gått om chanser för att göra något till. Millar och Williams var alerta och innermittfältet lade ner ett hästjobb i presspelet med JFC som främste dirigent. Första och andra målet är på ren och skär vilja, medan tredje och fjärde är som tagna ur instruktionsboken. Kul att dansken Ronnie Schwartz fick bidra med ett mål redan i sitt andra inhopp. Han visade under gårdagens att han kan bli viktig med sin smarta positionsförmåga och sina klassavslut.

Jag krävde inför matchen tre poäng och det gick ju sådär med det. Ett kryss på hemmaplan mot Rochdale är en besvikelse och kommer så förbli. Charlton är tillräckligt för att ta tre poäng och borde gjort det men med den sårbarheten och de misstagen defensivt gör det svårt att vinna fotbollsmatcher. Kortsiktigt kan jag njuta av det blev en underhållande match med fyra mål framåt. Långsiktigt var det ett nytt poängtapp mot ett bottenlag och som troligtvis kommer vara de under hela säsongen. Charlton ligger kvar på 7:e plats i tabellen med 33 poäng men har några fler matcher spelade än flera av sina toppkonkurrenter. Detta kommer visa sig och straffa sig i slutändan när den haltande tabellen jämnas ut. Summa summarum får ändå gårdagskvällen i det långa perspektivet kategoriseras som en stor besvikelse, igen.

Omgångens poäng:
3p – Jake Forster-Caskey: Jake stod för en fenomenal insats. Arbetar stenhårt, är tydlig spelfördelare och löper kopiöst över hela planen, där han är delaktig i det mesta positiva som laget lyckas åstadkomma. Gör ett mål själv, tar ett eget beslut som ligger tredje målet och hade flertalet framspelningar eller inlägg som borde kunnat leda till mer. Sätter nytt rekord i ”Min Poängliga” med tredje trepoängaren på tre matcher men är för tillfället bäst när laget går som sämst. Är inte heller störst på plan men viker sig aldrig för en närkamp och visar bannemej hjärta när det är kämpigt för kollektivet.

2p – Chuks Aneke: Aspirerar såklart på trepoäng efter gårdagens insats men får nöja sig med två med anledning av JFC. Gör igår två mål och en assist vilket var direkt matchavgörande för Charltons del. Är lagets klart viktigaste offensiva pjäs den här säsongen då han står för målskyttet, chansskapandet och är den tydligaste referenspunkten i anfallsfasen. Trots uppvaktning från motståndarna hanterar han detta bra och står för några mottagningar och medtag som håller världsklass. Visar denna match att inte heller bara är en viljestark boxspelare utan även en lika bra framspelare. Borde dock gjort ytterligare något mål och kunde definitivt skjutit segern till Charlton med sitt friläge…

1p – Jonny Williams: Walesaren kniper den sista poängen efter bra 80 minuter på planen. Det fanns fler som kunde erhållit denna efter den andra halvleken men dagens tre poängvinnare var de som presterade genomgående bra. Är direkt inblandad i första och sista målet och stod upp rejält i kampen, vilket Bowyer efterfrågat. Var precis så där kvick, hal och kreativ som vi alla vill att Jonny ska vara när han spelar. En nyckelspelare som gör offensiven så mycket bättre när han är bra. Lyfte sig ännu mer, liksom hela laget, i andra halvlek när han flyttades ut som högerytter.

COYA!