Charlton - AFC Wimbledon
3 - 2

Charlton – Wimbledon 3-2

Det bjöds på ett underhållande och svängigt Londonderby på The Valley, där Charlton till slut kom undan med uddamålet som skulle innebära tre poäng.

Johnnie Jackson slängde ut samma startelva som lyckats bryta den negativa bortaformen i Portsmouth. En rimlig handling då samma spelare fanns att tillgå denna helg och inga konstigheter i övrigt. Nyförvärvet Scott Fraser fanns med på bänken efter en veckas träning med laget på Sparrows Lane, medan lånegubbarna Juan Castillo och Nile John fick se matchen från läktaren.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Inniss (c), Famewo; Matthews, Gilbey, Dobson, Morgan (Fraser 73), Blackett-Taylor (Jaiyesimi 12), Aneke (Burstow 69), Washington.
Ej använda avbytare: Henderson, Pearce, Purrington, Lee.

Wimbledon: Tzanev; Osew, Nightingale, Heneghan (c), Brown; Hartigan, Marsh; Rudoni (Ablade 76), Chislett (McCormick 76), Assal; Cosgrove (Cosgrave 67).
Ej använda avbytare: Broome, Csóka, Guinness-Walker, Mebude.

Domare: Christopher Pollard.
Publik: 22,486 (1,233 from Wimbledon).

Första halvlek
Wimbledon fick en pangstart på derbyt och tog ledningen redan efter tre minuter. Bortalaget fick en frispark från centralt i planen och Charlton agerade slött och hängde inte med i löpningarna. Bollen nickades rakt upp i luften och Craig MacGilivray gav sig ut för att plocka. Väl i luften kolliderade Macca med en bolltittande Wimbledonspelare och bollen blev omöjlig att hålla i skopan. Den damp ner till Ayoub Assal som kunde peta fram till Ethan Chislett, som i sin tur kunde peta in 0-1 (3) i ett ledigt mål. Väntade protester kom från Charlton men domaren friade och målet var tilldömt, vilket i slutändan nog var ett korrekt beslut även om det finns dem som hade blåst av för frispark i den situationen. Wimbledon fortsatte ha ett par starka minuter efter sitt ledningsmål och nyförvärvet Sam Cosgrove uppehöll stundtals själv en trebackslinje med sitt targetspel.

Efter runt tio minuter började Charlton så småningom beta sig in i matchen. Gilbey fick iväg ett distansskott som styrdes i en båge precis över ribban och det blev starten på en bra period. Den innehöll dock ett oplanerat byte där Corey Blackett-Taylor tvingades av på grund av en känning och DJ kom in i hans ställe. DJ var snabbt på hugget för att ta sin chans och låg bakom ett anfall i 17:e som vann en hörna åt laget. Albie Morgan stod för serven och hörnan nådde Ryan Inniss som rört sig mot målområdets främre yta. Nicken gick mot mål och via en touch från Wimbledonspelare kunde den få tillräckligt med riktning för att hamna på rätt sida mållinjen. 1-1 (18) och det var utjämnat.

Det här kunde Charlton bygga vidare på och egentligen direkt efter kvitteringen skapades det tryck mot Wimbledons mål. Man kom bland annat nära i 24:e, när Washington nickskarvade ett inlägg från Matthews precis utanför. Ett par minuter senare kom också lagets första ledningsmål. Wimbledon lurades upp högt i planen vid ett inkast. En situation Famewo och DJ tog sig ur och där den sistnämnde vände upp, orienterade sig och sedan slog en magisk genomskärare mellan Wimbledons försvarare. Washington löpte i korridoren, var snabbare än sina motståndare och placerade in 2-1 (31) när han kom fri med Nik Tzanev.

Glädjen hann inte bli långvarig innan Wimbledon sedan kvitterade. En ny frispark lyftes in, denna gång från höger, och Charlton agerade lika lojt som den som ledde upp till första målet. Frisparken gick mot bortre delen av straffområdet och där fanns det ingen som fångat upp Ben Heneghan, utan att fick ostört nicka in 2-2 (36). Ett resultat som stod sig under tiden fram till halvtid.

Andra halvlek
Wimbledon började även andra halvlek bäst. På kort fick man komma rättvända mot Charltons backlinje ett par gånger och framförallt genom Assal som var en pigg spelare. I 55:e hade han ett distansskott i burgaveln och i 56:e ett skott som Inniss behövde blockera till hörna.

Men Charlton tog sig ur en bra period från bortalaget genom att bita fast bollen högt med hjälp av hörnor och dess andrabollar. Via en sådan skapade DJ och Aneke en ny hörna i 59:e och även denna gång skulle laget få ut en lyckad produkt av en fast situation. Morgan stod för serven och vid boxens bakre del nådde Akin Famewo högst i sin duell för att nicka in ett nytt ledningsmål till 3-2 (60). Wimbledons mittzon missbedömde och nådde inte bollen vilket säkert ställde till problem för den bakre zonen som skulle hantera Famewo. Det var på tiden att han fick göra ett mål i Charltontröjan.

När Charlton nu roffat till sig ledningen igen så var det viktigt att man inte tappade fokus igen likt de förgående baklängesmålen. Här startade nu ett hårt jobb och försvarsspel som skulle verka över hela planen. Chuks Aneke la ner ett hästjobb i att både utnyttja sin snabbhet och styrka och fick utgå mot Mason Burstow i 69:e. Bara minuten senare kunde Charlton tacka högre makter för att George Marshs distansskott tog i utsidan av MacGillivrays vänstra stolpe och ut och inte tvärtom. Adderar vi tre minuter till in i matchen så var nästa höjdpunkt att Scott Fraser byttes in för sin debut i Charlton.

Wimbledon gick såklart för en kvittering när det blev fyra minuters tilläggstid och skapade viss oreda. Charlton behöver försvara sig bättre i de här situationerna och då framförallt i eget straffområde. I 91:a fick MacGillivray rädda ett tungt skott till hörna och när den följde nickades det tätt utanför målvaktens högra stolpe. Marginalerna var på rätt sida under den sista tiden av matchen och Charlton tog tre poäng i ligasäsongens första Londonderby.

Efter match
Ja, ett derby ska väl vara underhållande och det levde de bägge lagen upp till. Sett till matchbilden hade ett oavgjort resultat kanske inte varit orättvist i Wimbledonögon men det är väl den lilla extra gnuttan av kvalité som gör att det slutligen lutar över till Charltons fördel. Laget har nu verkligen trampat igång en stegrande formkurva igen och vinsten denna helg stapplade tredje raka trepoängaren på rad. För första gången gjorde även poängvinsten ett rejält avstamp i tabellen. Då både Burton (0-2, Wednesday) och Portsmouth (3-2, Oxford) förlorade sina matcher och Cambridge spelade FA-cupen, kunde Charlton med tre poäng ta sig upp på övre halvan av tabellen och en tillfällig 11:e plats. Ett positivt läge om vi ser till övriga säsongen. Poängskörden på 39 poäng delas med Bolton ovanför och Burton nedanför, och det är 5 poäng upp till vidare framgång där Ipswich befinner sig på 9:e plats.

Omgångens poäng
3p – Albie Morgan: Två assist via två hörnor säger rätt mycket om hur Albie påverkade matchens utgång denna helg. Spelar nu med ett enormt självförtroende och är nyckeln till att mycket löser sig på offensiv planhalva.

2p – Diallang Jaiyesimi: Det går knappt att begära mer av en inhoppare. Kommer visserligen in tidigt i matchen men sätter verkligen sin påverkan på den. Använde denna gång sin snabbhet och teknik på önskvärt sätt och hade ett stort övertag på sin ytterback. Stor för en fantastisk framspelning till 2-1 och har faktiskt bud på mer. Rätt tid för DJ att stå för den insatsen om CBT nu riskerar att bli borta ett tag. Visade på den ibland positiva injektionen av att få inleda en match på bänken.

1p – George Dobson: Har prickat in en ny formtopp tillsammans med laget. Har varit mycket bra i det tysta i de senaste matcherna och har sett till det stora hela varit lagets kanske främsta kort sedan Jackos övertagande. Vi applåderar George Dobson!

COYA!