Chelsea L.F.C. - Del 2
Här kommer nu del 2 i artikelserien där vi får följa den kvinnliga delen av Chelsea FC.
Chelsea Ladies - Women's Super League
The Football Association (The FA) startade 2011 The Football Association Women's Super League (FA WSL) som skulle utgöra den högsta divisionen. 16 lag anmälde sig och Chelsea Ladies var ett av åtta lag som valdes ut att spela i WSL. Tre år senare startades WSL 2, som blev divisionen under. Förr spelades säsongerna under slutet av ett år och i början av nästa, precis som Premier League, men WSL skulle spelas under ett och samma år, alltså som vår Allsvenskan.
Första säsongen i WLS 1 blev ingen succé, delvis på grund av skadebekymmer. Man slutade sexa av åtta lag och vann enbart fyra matcher. Inte heller nådde man långt i WSL Continental Cup. Det blev uttåg direkt i kvartsfinalen efter 0-4 mot Everton.
Under 2012 upprepade man sjätteplatsen och i WSL Continental Cup gick det inget vidare. Formatet hade gjorts om så att fler lag skulle kunna delta, så att istället för att direkt gå in på ett slutspel, var man nu tvungen att genomföra ett gruppspel först. Där slutade Chelsea Ladies näst sist efter en seger på tre matcher. Man slog Liverpool med 2-1, men förlorade både mot Lincoln Ladies (1-2) och Arsenal (0-3). Däremot lyckades man faktiskt ta sig ända till final i FA Women's Cup, vilket var riktigt stort. I semifinalen hade man till och med slagit starka Arsenal med 2-0. Men någon titel blev det inte. Man hade segern inom räckhåll efter att ha tagit ledningen i den 70:e minuten, men på övertid kvitterade Birmingham City och matchen gick till förlängning. Chelsea tog återigen ledningen, men släppte ännu en gång in en kvittering, vilket gjorde att matchen gick till straffar. För tredje gången i matchen hade man ett övertag då man satt sin första och Birmingham missat. Men sen missade man tre av de avslutande fyra straffarna och Birminghan City kunde därmed vända och vinna.
Riktigt surt.
Några månader efter finalförlusten avgick Matt Beard och Emma Hayes tog över. Hon hade tidigare bland annat varit assistent i Arsenal Ladies och även tränat Chicago Red Stars i USA.
Emmas första säsong var en besvikelse. Man slutade näst sist i ligan och tog endast en poäng i gruppspelet av WSL Continental Cup. Men, Emma Hayes hade börjat bygga på något som skulle visa sig bli något riktigt bra.
2014 var året då Chelsea Ladies slog sig in i toppen och man var väldigt nära att få med sig en titel också. Inför sista omgången i ligan låg man etta. Man skulle bara knipa minst en poäng borta mot Manchester City för att säkra ligatiteln före Liverpool. När första halvleken var över så låg man under med 2-0 mot City. Liverpool hade dock bara oavgjort mot Bristol Academy, så man låg fortfarande etta. Dock satte Liverpool ett par mål rätt tidigt i andra och nu var all press på Chelsea. Man lyckades reducera och kort därpå drog City på sig ett rött kort, men trots det kom man inte närmare och förlorade med 2-1. Då Liverpool samtidigt vann med 3-0 så gick de förbi och tog hem guldet. Lagen slutade på samma poäng, men Liverpool hade två måls bättre målskillnad. Små marginaler och det sved nog ordentligt att tappa guldet när man var så nära. Vill man hitta något positivt så var det att andraplatsen gav Chelsea Ladies en plats i UEFA Women's Champions League, där de nu skulle få spela för första gången någonsin.
I WSL Continental Cup lyckades man nå semifinal. Även där satte Manchester City käppar i hjulet för Chelsea Ladies när de vann med 1-0 och gick sedan vidare och vann med samma siffror mot Arsenal i finalen. Semifinal blev det även i FA Women's Cup. Där blev Arsenal för svåra och Chelsea föll med 3-5.
Chelsea Ladies - Vägen mot toppen
Efter att ha varit så nära den första ligatiteln i klubbens historia så var det inget snack om att nöja sig med läget i truppen och hoppas att det räcker för att kanske knipa förstaplatsen säsongen därpå. Man satte istället direkt igång med att bygga vidare på det man hade.
Redan inför 2014 hade man plockat in viktiga spelare såsom Gilly Flaherty och Katie Chapman, som med sin enorma rutin (har vunnit en drös titlar i England) och kvalitet nu är en självklar lagkapten, samt Ji So-Yun och Ana Borges.
2015 byggde man vidare och det gav sannerligen resultat. Inför säsongen plockade man in Gemma Davison, Millie Bright, Niamh Fahey samt de två svenskorna Hedvig Lindahl och Marija Banušic. De fem namnen, tillsammans med de fyra från året innan var alla betydelsefulla under säsongen och de flesta var självskrivna i startelvan. Under säsongen plockade man även in Fran Kirby, som Hayes ansåg var pusselbiten som fattades, och trots att hennes debut blev försenad på grund av skada så har hon haft stora framgångar under säsongen. Hon kom att bilda en mycket stark offensiv kvartett bestående av Davison, Kirby, Ji och Eniola Aluko.
Bakom dem brukar man hitta Bright och Chapman som täcker upp defensivt framför backlinjen där man brukar se Hannah Blundell (endast 21 år gammal) till höger, Flaherty och Fahey centralt och Claire Rafferty till vänster. Längst bak spelade man oftast med Lindahl och man måste säga att hon verkligen gjorde en kanonsäsong. Tre andra som fick rätt mycket speltid var Ana Borges, Drew Spence och Laura Coombs. Och självklart måste Marija Banušic nämnas. Hon spelade inte lika mycket som de andra, men satte 6 mål på 12 matcher (varav 6 från start), vilket gav henne en femteplats i den interna skytteligan, bakom de vassa kvartetten som spelade betydligt fler matcher. Marija nämns lite extra också för att hon nu har lämnat laget, vilket är synd, för det är en mycket talangfull tjej.
Dessa spelare hade alla en del i årets framgångar.
När säsongen så satte igång märktes det direkt att laget inte bara värvat rätt, utan också fått till en riktigt vinnarmentalitet.
Första matchen var i femte rundan av FA Women's Cup och man tog då emot Watford hemma på Wheatsheaf Park. Startelvan utgjordes till stor del av spelare som antingen precis kommit till klubben eller som värvades inför förra säsongen. Av de nyaste så var det bara Lindahl som inte spelade, utan spenderade matchen på bänken. Det var också de nya ansiktena som skrev in sig i målprotokollet. Bortsett från Ji So-Yun så var alla målskyttar debutanter i Chelsea. Svenskan Banušic satte, som sagt var, ett hattrick, Davison fick göra mål på straff och även Bright blev målskytt när Chelsea Ladies vann med hela 6-0.
Därefter rullade det på. En seger följdes upp av ytterligare fem innan det tog stopp mot ett Arsenal som man nyligen slagit ut ur FA Women's Cup. Det blev "bara" 0-0 och segersviten var bruten. I matchen därpå vann man dock igen och då med 1-0 mot Manchester City i semifinalen av FA Women's Cup efter ett sent mål av Ji So-Yun.
City fick chansen att ta en liten revansch när man dagarna senare mötte Chelsea i ligan, men fick bara oavgjort, 1-1. Detta var även den sista matchen inför sommaruppehållet då det vankades VM för damlandslagen. Tre Chelsea-spelare - Claire Rafferty, Eniola Aluko & Katie Chapman - blev uttagna i den engelska truppen och fick med sin en bronsmedalj från mästerskapet efter att de lyckats slå Tyskland i sista matchen. USA tog hem guldet efter att ha kört över Japan i finalen. Man ledde med 4-0 efter 20 minuter(!) och vann till slut med 5-2.
Väl tillbaka till vardagen fortsatte man säsongen med en seger, men sen skulle det första stora nederlaget komma. Sunderland var ett lag som gick upp och ner under säsongen, men hemma mot Chelsea gjorde man en av sina bästa matcher och vann med hela 4-0.
Faktum var att Chelsea Ladies nu var inne i en lite halvsvår period. Man hade tappat poäng i två raka ligamatcher innan uppehållet (mot bra motstånd bör nämnas), men efter sjönk nivån på spelet och man fick inte allt att funka. Det som sett så perfekt ut tidigare under säsongen såg nu inte så stabilt ut. Det flöt inte på som det gjorde förr och insatserna från spelarna var långt från hundraprocentiga. Om man räknar de två matcherna innan uppehållet så hade laget bara vunnit en av fem matcher i ligan, vilket ledde till att lagen som man såg ut att ha skaffat sig ett bra försprång på kröp närmare och närmare. Manchester City, som hade en svagare inledning på säsongen, låg ett tag nio poäng efter Chelsea, men samtidigt som Chelsea Ladies tappade ångan hittade City formen och började rada upp segrar och var ju laget som i slutet satte rejält med press på Chelsea.
Det såg jobbigt ut och när det dessutom vankades final av FA Women's Cup så kändes det inte som ett bra tillfälle för den matchen.
Men det skulle visa sig vara exakt vad laget behövde...
Kenneth Lord
Imorgon kommer den tredje och avslutande delen om Chelsea L.F.C. och deras framfart mot toppen av England.
