Chelsea - Liverpool
5 - 6

Chelsea – Liverpool 0-0 (5-6 efter straffar) : Liverpool straffade Chelsea, igen

Det fjärde mötet lagen mellan väntade i årets finalupplaga av FA Cupen. En repris av Ligacupfinalen för en och en halv månad sedan skulle utspela sig, ur fler aspekter. Efter en 120 mållösa minuter kunde Liverpool återigen dra det längsta strået när den inhemska dubbeln säkrades.

Årets andra, av tre, finaler var på bordet för Liverpool när Wembley med pompa och ståt bjöd in Klopps mannar till 150-årsjubileum och FA Cup-final mot Chelsea.

Inledningsvis tog Liverpool tag i taktpinnen, men att det skulle ske så direkt och så enkelt var det nog få som förväntat sig. Mannen för den första halvtimmen skulle vara Luis Díaz, colombianen dominerade stackars Trevoh Chalobah ute på vänsterkanten. Det första inspelet var någon decimeter från att nå Thiago och 1-0, medan det andra gled retsamt förbi Naby Keita och Mohamed Salah. Tredje gången gillt tänkte de flesta men när Díaz valde att avsluta så lyckades Edouard Mendy stoppa farten på bollen och Chalobah rensa en meter från mål.

Efter 30 minuter skedde ett energiskifte och matchen gick tillbaka till den berömda vågskålen, mycket på grund av skadorna. Redan tidigare hade Thiago Silva och Mendy haft lite känningar men värre skulle det bli för Liverpool. Alisson stoppade både bollen och Marcos Alonso, Caoimhin Kelleher hann att börja värma upp men brasilianaren ställde sig upp efter den magiska kylsprayen. Minuterna senare var det dock dags för ett byte, Mohamed Salah satt sig i gräset med en befarad ”gubbljumske”. In kom Diogo Jota och en kamp mot klockan inför HANS Champions League-final om tre veckor.

När det gällde Chelsea så uppstod 97 procent av deras lägen i luckan mellan försvar och mittfält. Fabinhos frånvaro märktes och Pulisic, Alonso och Lukaku lyckades därifrån få varsitt läge utan nämnvärt resultat.

På tilläggstid kom däremot det kanske farligaste läget när ”Robbo” serverade Jota framför mål, men lite för mycket fot under bollen tog nämnd boll över ribban och första halvlek skulle således sluta mållöst.

I den andra halvleken var det i stället Chelsea som skulle ta tag i taktpinnen. Det hann knappt gå en minut innan Alisson fick göra sig sedd igen när han stoppade Pulisic skottförsök från straffområdeskanten. Och innan reprisen gått förbi skaffade sig Chelsea en frispark precis vid straffområdet i höjd med hörnflaggan, en svepande boll gick över samtliga och träffade den bortre delen av överliggaren.

Matchen återgick sedan till vågskålen. James Milner blev inbytt och kunde (läs borde) tagit sitt obligatoriska gula när han körde över Reece James, i stället blev James den första i Craig Pawsons kortbok. En sen sula träffade Thiago på hälen och lite finalkänslor hann blossa upp innan de la sig igen. Annars var det en chansfattig period, båda lagen hade sina uppstickare men det kändes som att samtliga spelare, framför allt Keita, Jota, Alonso och Pulisic, träffade samma centimeter precis bredvid den bortre stolpen. Väntan på de stora lägena men även målen skulle dröja.

I 83:e minuten skulle Liverpool få en sekvens som liknande den Chelsea hade i 46:e. Luis Díaz trixade sig förbi i Chelseas straffområde och fick i väg ett skott som snuddade Mendys vänstra stolpe och innan reprisen lagt sig var det dags för matchens stora möjlighet. Milner tog sig ned längs högerkanten och serverade Robertson ett öppet mål men en touch (?) eller Chalobahs blotta närvaro tog bollen via skottens vad och i stolpen. Mötet lagen mellan slutar som föregående tre möten oavgjort och den andra förlängningen i en cupfinal mot Chelsea stundade.

Väl i förlängningen hände ingenting, eller jo, Ruben Loftus-Cheek byttes in för att sedan 13 minuter senare bytas ut och det är väl klart att något ska sticka ut från Tuchel när Kepa fick sitta kvar på bänken. Det mest framstående skedde väl precis innan sagd förlängning skulle starta då Virgil van Dijk byttes ut och även han såg ut att känna av någonting, helt hopplös är känslan av att klara en säsong mer eller mindre utan skador och sedan samla de i hög inför en Champions League-final. Nåväl, inget är bekräftat och chansen att truppen är intakt innan sista helgen i maj är fortfarande stor.

Straffar:
I stället väntade straffar, precis som i ligacupen. Däremot började Chelsea att lägga straffarna denna gång, för statistikerna, vanligtvis en fördel. Fram klev Marcos Alonso och inledde målskyttet i denna final när han lurade Alisson åt fel håll. Först ut för Liverpool blev likt den förra finalen James Milner, och den rutinerade mittfältsmotorn stänkte tveklöst dit den via Mendys händer.

I den andra omgången var det Azpilicueta som skulle slå Chelseas straff och deras rutinerade räv försökte sig på samma håll som Milner, men slog den i stolpen. Där och då vände fördelen, och Thiago förvaltade denne när Liverpool tog ledningen i finalen.

I tredje omgången steg Reece James fram, kort ansats och en nätt bollträff i mitten av mål kvitterade denna tillställning. För Liverpool klev Firmino fram för att återta ledningen och efter några sambasteg så lurade han ner Mendy och 3-2 Liverpool.

Vid straff nummer fyra klev gamle Evertonspelaren Ross Barkley (som för övrigt bytte av Loftus-Cheek) fram och klippte till en ”Brexit-straff” för att återigen kvittera denna tillställning. Liverpools fjärde man blev Trent Alexander-Arnold, och han förvaltade sin chans.

Den sista (ordinarie) straffomgången inleddes med Jorginho, och efter flera år av skrikande supportrar så bytte han bort hoppstraffen och det gav resultat, kvitterat men Liverpool hade chansen att avgöra. Sadio Mané klev fram i en landskamp mot Mendy, hans tredje chans att avgöra en straffläggning i år. Men denna gång ville det sig inte. Mendy nöp straffen och suddenstraffar väntade.

Omgång sex inleddes av Hakim Ziyech. Marockanen avlossade dagens hårdaste straff och Alisson hann inte halvvägs dit. Fördel Chelsea. För Liverpool klev nummer 20, Diogo Jota, fram. Iskallt la han dit den där en boll hör hemma, i krysset. Kvitterat inför omgång sju.

Den sjunde Chelseaspelaren att kliva fram blev Mason Mount, men att han var val sju blev enkelt att förstå. En svag straff kunde Alisson enkelt ta och ge Liverpool matchboll. Ytterligare en chans att avgöra denna match och säkra den inhemska dubbeln låg vid fötterna, denna gång vid ”The Greek Scouser”, Kostas Tsimikas. OCH, vem om inte Kostas passade på att avgöra denna final. Enkelt, simpelt men framför allt så vackert rullade bollen in vid den högra stolpen när LIVERPOOL VINNER FA CUPEN.