Wolves - Chelsea
2 - 6

Chelsea triumferade i galen 8-målsaffär

Förlusten mot Manchester City var accepterad, närmast väntad. Det var nu Chelsea skulle visa vilken kraft man samlat på sig under sommaren. Och det gjorde man, inte minst tack vare en viss hårbandsbeklädd britt på högerkanten.

Vad är det för mantra många supportrar använt sig av för att försöka hitta ljusglimtar under svaga insatser de senaste två åren; det är i alla fall inte tråkigt att följa Chelsea? Det uttrycket stämmer idag också, men den här gången för att beskriva en vinst i ett smått galet sjöslag.

Första halvlek

Chelsea gick till start mot Wolves borta på Molineux stadium med ett dåligt facit i ryggen –senaste vinsten på arenan kom för fem år sedan – och också med en ganska förvånande exkludering av både Pedro Neto och Cristopher Nkunku från startelvan, till förmån för Noni Madueke och Mykhailo Mudryk. Men man inledde förvånansvärt starkt.

De kungsblå såg pigga ut direkt från start och sydde ihop många kreativa passningsmönster, och när Nicolas Jacksons 1 – 0-nick kom efter bara två minuter kändes ledningen, i den grad man kunde göra en analys redan då, välförtjänt. Chelsea fortsatte dominera spelet direkt efter det; kanske kunde det ändå bli en bekväm affär, en match som spelades av, punkterades tidigt, ett bevis på att Chelsea från förra året har växt, blivit mognare, blivit tuffare?

Tillåt mig att skratta.

Redan i minut tio fick hemmalaget ett nickläge från en hörna som, ifall Mateus Cunha bara fått lite styrsel på skallen, hade resulterat i ett kvitteringsmål. Bara några minuter senare kom ett till farligt läge, och det var tydligt att Chelsea skulle ta Wolves framfarter som tydliga varningssignaler. Det gjorde man inte.

Malo Gusto var på upptäcksfärd och Wesley Fofana bolltittande när Rayan Ait-Nouri släppte bollen till en fristående Matheus Cunha, som inte missade när han fick använda foten.

Resten av halvleken utspelade sig egentligen enligt någon slags Hela havet stormar-dramaturgi, med farliga chanser som avlöste varandra från båda lag. Palmer lobbade läckert in 1 – 2, assisterad av Jackson, precis före paus, men innan lagen fick gå till halvtidsvila skulle Jorgen Strand Larsen, det energiska danska nyförvärvet, kvittera igen. Vid halvtid sade Robert Tennisberg sade att det var en av de mest underhållande halvlekarna han sett hittills den här säsongen, och det stämde nog för många neutrala tittare – mindre så för undertecknad och undertecknads stressnivåer.

Andra halvlek

Andra halvlek skulle tillhöra en, och bara en, spelare.

Jag tyckte själv att Madueke var stark redan förra året, med kvicka fötter och ett stort självförtroende. Men då kom han sällan hela vägen fram; oftast kom en motståndarfot emellan eller så fepplade han för mycket med bollen för att lyckas få i väg ett avslut. Av dagens match att döma är de tendenserna som bortblåsta i år.

I den 48 minuten fick han bollen serverad av Cole Palmer och avlossnade ett skott med vänsterfoten, som via en styrning letade sig in i Jose Sás bortre hörn. Nio minuter senare fick han bollen av Cole Palmer och tunnlade nämnde Sá med ett högerskott. Fem minuter efter det assisterades han av Cole Palmer när han fullbordade sitt hattrick genom att med högern trycka in bollen lågt bredvid Jose Sá. Hmm…. Jag tycker mig se ett mönster här?

Allt efter det var egentligen bara formaliteter; även om Mario Lemina gjorde ett väldigt snyggt 3-5-mål som blev bortdömt för offside och Wolves hade visst tryck på slutet var det aldrig riktigt nära. Innan matchen var slut hade Chelsea fått göra ett sjätte(!), helportugisiskt, mål; assisterat av Pedro Neto, avslutat av Joao Felix. Domare Darren England satte pipan i munnen vid 98 minuter, Chelsea tog sin första vinst för Premier League-säsongen och Noni Madueke fick ta med sig bollen hem. Gott så.

Dagens snackis: Noni Madueke. Chukwunonso Tristan Madueke. Nämnde jag Noni Madueke?
Dagens fråga: Varför tjafsar Palmer direkt efter Chelsea gjort sitt 6 mål? Kom igen!

Matchfakta: Wolves – Chelsea 2 – 6( 2 – 2): 1 – 0(Nicolas Jackson), 2, 1 – 1(Mateus Cunha), 27, 1 – 2(Cole Palmer), 45, 2 – 2(Jorgen Strand Larsen), 45+6, 2 – 3(Noni Madueke), 49, 2 – 4(Noni Madueke), 58, 2 – 5(Noni Madueke), 63, 2 – 6(Joao Felix), 80