STARTELVOR OCH STATISTIK
 

Chelsea: Cech, Ivanovic, Cahill, Terry, Azpilicueta (Mikel 70), Ramires, Lampard (Ba 64), Willian, Oscar (Mata 70), Hazard, Eto'o.

På bänken: Cole, Luiz, Mata, Mikel, De Bruyne, Ba, Schwarzer.

Mål: Eto’o (45+1), Hazard (90+4)

Gula kort: Lampard (15), Eto’o (45+1), Ivanovic (90+7)

West Bromwich: Myhill, Reid, McAuley, Olsson, Ridgewell, Yacob, Mulumbu, Amalfitano (Popov 89), Sessegnon (Morrison 81), Brunt, Long (Anichebe 79).

På bänken: Popov, Morrison, Anichebe, Luke Daniels, Vydra, Dawson, Berahino.

Mål: Long (60),Sessegnon (68), 

Gula kort: Yakov (28), Long (45+3), Amalfitano (83), Bunt (90+5), Ridgewell (90+6), Olsson (90+7)

Mannen med visselpipan: Lee Probert

 

...kunde vi notera att Hazard åter tagits till nåder av Mourinho. Belgaren åkte som bekant för att se sin gamla klubb Lille och slarvade sedan bort sitt pass vilket ledde till att han missade en träning och därmed bänkades av Mourinho. Eto’o startade föga oväntat på topp då den enda egentliga konkurrenten på platsen, Fernando Torres, är skadad. Cole satt på bänken och fick se Azpilicueta starta matchen till vänster i backlinjen. Mata, som haft en tuff säsong hittills var även han bänkad.

Vad gäller WBA så var Anelka skadad och det är ju trist för honom, men personligen var jag ändå lite glad att inte behöva se honom spela mot sitt gamla lag.

 

Normalt när jag skriver matchrapporter jobbar fingrarna konstant på skrivbordet. Därför blev jag lite förvånad när matchklockan närmade sig 15 minuter och jag inte gjort en enda notering. Maken till händelselös inledning av en Premier League match… Chelsea hade någon sorts kontroll på matchinledningen men det mesta som skedde åt det ena eller andra hållet kan som bäst beskrivas som halvdant. Till höjdpunkterna hörde ett löst skott från Eto’o och två resultalösa frisparkar, båda från Lampard och båda efter att Oscar fällts. 

Lampard får ett gult kort i 15e minuten efter att ha kapat Mulumbu som tillförskansat ett försprång i en kontring efter en av nyss nämnda frisparkar. 

West Brom får inte mycket uträttat de heller. Den vassaste chansen kommer när Olsson snubblar i Chelseas straffområde och således inte hinner fram på ett halvdant slaget inlägg. Inte för att det spelat någon roll eftersom han var offside. Det var liksom på den nivån.

Efter att Chelsea försökt få igång tempo och anfallsspel jobbade sig West Brom in i matchen och lyckades bland annat få ett långt anfall med två hörnor. Alla Birminghamlagets ansträngningar var dock uppseendeväckande resultatlösa. 

Oscar var den Chelseaspelare som var allra bäst under första halvleken. Det var också han som fick dagens första riktigt farliga målchans. I 29:e minuten fick Chelsea en frispark i farligt läge några meter från WBA:s straffområdeslinje. Efter två halvdana frisparkar från Lampard fick Oscar ta den och han lyckas sånär sätta bollen i krysset. I efterföljande anfall får Chelsea ytterligare en frispark och Hazard får en hyfsad möjlighet på andravågen. 

I första halvlekens första tillägsminut gör Eto’o 1-0 till Chelsea efter en rejäl tabbe från Ridgewell. Det började med att Hazard fick på ett fint skott som Myhill med viss möda lyckades få undan. Returen gick till Ridgewell som tog tid på sig att slå bort bollen. Så pass lång tid att Eto’o enkelt tog bollen från honom och slå bollen i mål. Någonstans här drar Eto’o på sig ett gult kort. Uppenbarligen för "excessive celebration". Mycket underligt tyckte jag som inte såg några konstigheter alls i hans firande av målet. När WBA sedan försöker anfalla görs Terry ner av Long som får ett gult kort för besväret. Terry ligger kvar oroväckande länge innan han tar sig upp och spelar vidare.

Nej, det här var sannerligen ingen minnesvärd halvlek. Bortsett allt som skedde under tilläggsmunterna. Och trots att avblåsningarna var förhållandevis få var stämningen på planen irriterad. Ivanovic fick ett rejält utbrott som snappades upp av TV-producenternas mikrofoner.  Men under de sista tio minuterna började man skönja tecken till att Chelsea började få igång sitt spel. Och det var också tydligt att när så skedde hade WBA svårt att hänga med i svängarna. När lagen gick in till halvtidsvila så var det den attityden jag hoppades att CFC skulle ta mig sig till andra halvleken. 

ANDRA HALVLEK

Andra halvlek inleddes med aningen mer energi än den första och det är dessvärre WBA som verkar piggast. I 53:e matchminuten får Jonas Olsson en fin möjlighet på en hörna, men han nickar strax över ribban. Någon minut senare får WBA en ännu farligare möjlighet på nick när Long hoppar högre än Cahill i en höjdduell och sånär får in bollen nära Cechs högra stolpe. När Chelsea anfaller strax därefter är det nära att Lampard ökar Chelseas ledning med ett rejält skott från utanför straffområdet. 

Matchen började alltså till sist ta fart. Dessvärre var det WBA som hade högst tempo och radade upp chanser. I 60:e minuten lämnar Cech en retur och i trängseln just utanför mållinjen var det återigen Long som nådde högst och kunde nicka in en kvittering. Och det fanns inget att säga om det annat än att det dessvärre var välförtjänt. 

Samtidigt skred Mourinho omedelbart till verket och bytte ut Lampard mot Ba. Ett synnerligen offensivt byte med andra ord. 

Efter kvitteringen var det som att Chelsea äntligen insåg att det var dags att börja spela fotboll. Så dags. Men en ökad offensiv öppnar upp bakåt. Sessegnon fick bollen i närheten av straffområdslinjen och sköt ett inte alltför imponerande skott i mål. Cech borde tagit den där bollen. Kanske missbedömde han bollens hastighet, kanske studsade den konstigt, kanske var bollen hal av regnet. Oavsett vilket tar WBA ledningen med 1-2 på Stamford Bridge. 

Samtidigt skred Mourinho omedelbart till verket (igen) och gjorde ett dubbelbyte i den 70:e minuten. Oscar, bästa Chelseaspelaren under den första halvleken enligt undertecknad, och Azpilicueta byts ut till förmån för Mikel och Mata. 

Jag är helt och hållet en förespråkare av Mourinhos sätt att använda byten. Nämligen att byta spelare så snart som möjligt när han ser att det behövs. Nackdelen är att det blir lite jobbigt om någon spelare blir skadad. Därför drog jag lite extra efter andan när Hazard linkade av planen efter en duell. Som tur var kom han snart in på planen igen.

Chelsea sätter upp en vansinnig press någonstans mellan matchminut 75 och 80. Bland annat får Ivanovic och Willian varsitt jätteläge. Det var otroligt frustrerande att se alla dessa chanser brännas. Chelsea pressade och pressade under matchens slutskede och till och med Cahill tog sig igenom i offensivt straffområde, men till ingen nytta. WBA försvarar sig synnerligen effektiv och kan till och med sticka upp i en och annan kontring. 

I sista tilläggsminuten går Ramires omkull i straffområdet i en duell mot Ridgewell och domaren blåser straff. Ett beslut som inte var helt solklart så att säga. Hazard sätter straffen, säkert vid stolproten. Men om jag ska vara ärlig såg jag inte straffen. Jag var för nervös. Så jag fick nöja mig med reprisen. Sedan utbröt visst tumult med protester och gruff som resulterar i ett antal gula kort för båda lag innan spelet gick igång och domaren strax därefter till sist kunde blåsa av matchen.  
 

Efter en sömnig första halvlek hände desto mer i den andra. Jag är naturligtvis glad över att Chelsea till sist lyckades ta åtminstone en poäng. Men med det lag man har och den press man satte upp i andra halvlek borde man vunnit den här matchen med ett par måls marginal. Istället får Chelsea nöja sig med en kvittering på tilläggstid via en tveksam straff.

Med det sagt finns det några mycket positiva saker att ta med sig. Willian och Hazard tar fina offensiva iniativ och Oscar var en ljuspunkt i en sömnig första halvlek. Och Mourinho räds inte att genomföra byten när de behövs. Och idag har Chelsea dessutom en hel del tur.