Chelsea - West Ham, matcher vi minns
Läget i världen har inte förbättrats och uppehållet i Premier League kvarstår därför av naturliga och förståeliga skäl. Idag skulle Chelsea ha mött West Ham i ett härligt London-derby. Hade vi fått se nya straffar eller starka vändningar? Det är ingen som vet, men det är något vi har fått se tidigare.
Den femte april skulle egentligen avspark mellan Chelsea och West Ham ske på Olympic Stadium. Klassiskt möte mellan två rivaliserande Londonklubbar. För Chelseas del hade det varit en viktig match i kampen om toppfyraplacering medan West Ham ligger pyrt till i tabellen och hade varit i behov av poäng för att komma upp på stabilare mark för att undvika nedflyttning.
När eller om matchen kommer att spelas överhuvudtaget är för tillfället som de flesta vet ovisst. Att den ska spelas är fortfarande målsättningen om UEFA och Premier League får bestämma men West Hams vice ordförande Karren Brady var en av de allra första som efterfrågade att säsongen skulle ställas in.
Första matchen lagen emellan den här säsongen spelades på Stamford Bridge den 30 november. Bortalaget West Ham drog då det längsta strået och vann med 1-0 eter mål av Aaron Cresswell. Trots förlusten i november har Chelsea plusstatistik mot West Ham då Chelsea vunnit 50 matcher medan West Ham har vunnit 41, 22 av matcherna har slutat oavgjort. Tre av de tidigare mötena lagen emellan kan du läsa om här.
Tio fixar tre poäng
Chelsea med José Mourinho gick in i säsongen 2005-2006 som mästare. Under sommarens övergångsfönster hade Chelsea förstärkt ett redan stark trupp med Michael Essien, Asier Del Horno, Lassana Diarra och Shaun Wright-Phillips medan Mikael Forssell, Scott Parker, Mateja Kezman och Tiago lämnade klubben på permanent basis och Jiri Jarosik, Alexey Smertin och Lenny Pidgeley lånades ut.
Det var inte överdrivet lång tid mellan lagens två möten i ligan den här säsongen då båda matcherna spelades efter årskiftet. Den andra januari 2006 möttes lagen för första gången då Chelsea besökte Upton Park och vann enkelt med 3-1 efter mål av Frank Lampard, Hernan Crespo och Didier Drogba.
De regerande mästarna Chelsea hade inlett säsongen bra och var inför matchen placerade högst upp med en trygg sjupoängsledning i tabellen före jagande Manchester United. West Ham var placerade i mitten på nionde plats. Vid seger skulle Chelsea ta ett enormt kliv närmare ligatiteln.
Chelsea startade upp med följande elva: Petr Cech, Geremi, William Gallas, John Terry, Asier Del Horno, Claude Makelele, Maniche, Frank Lampard, Michael Essien, Hernan Crespo och Didier Drogba. På Chelseas bänk hade Mourinho Carlo Cudicini, Ricardo Carvalho, Arjen Robben, Shaun Wright-Phillips och Joe Cole.
Bortalagets Alan Pardew ställde upp med följande manskap: Shaka Hislop, James Collins, Lionel Scaloni, Danny Gabbidon, Paul Konchesky, Yossi Benayoun, Hayden Mullins, Nigel Reo-Coker, Matthew Etherington, Dean Ashton och Marlon Harewood
Efter 10 minuters spel fick West Ham en hörna som Chelsea-bekantingen Benayoun tog hand om. Hörnan var fint slagen och Collins hittade högst och nickade in 1-0 till bortalaget.
Chelsea hade ett bra läge att kvittera där Essien spelade bollen till Drogba som i sin tur spelade vidare till Crespo som på nära håll sköt i ribban. Det var en möjlighet som borde resulterat i en kvittering. Uppförsbacken var inte slut där. Bara minuter senare visades Maniche ut efter en stämpling på Scaloni. Chelsea i underläge 0-1 var alltså nere på tio man efter bara 17 minuter.
När de flesta trodde att West Ham skulle ta tillvara på spel i numerärt överläge och döda matchen visade Chelsea att man ville annat.
Lampard spelade bollen till Drogba i fint läge som tog sig in i West Hams straffområde helt på egen hand och avslutade, Hislop räddade men släppte retur varpå Drogba var där och tog tillvara på möjligheten och kvitterade.
Bara två minuter senare hade Chelsea vänt matchen. Drogba var involverad även i detta mål genom en passning tvärs över straffområdet där Crespo stod väl placerad och kunde dunka in ledningsmålet för Chelsea. 2-1 till Chelsea efter 31 minuters spel.
West Ham var kanske något chockade över Chelseas snabba vändning med en man mindre. Istället för att försöka arbeta sig in i matchen var det Chelsea som styrde och var närmare att uttöka ledningen än vad West Ham var att kvittera. Drogba var den som var närmast men Hislop räddade bortalaget. Resultatet 2-1 stod sig fram till paus.
Den andra halvleken började något avvaktande utan farliga möjligheter åt något håll. När den andra halvleken knappt hade nått tio minuter kom halvlekens bästa målchans. Gallas dundrar iväg ett skott i ribban, backkollegan Terry tog hand om den efterföljande returen och utökade Chelseas ledning till 3-1.
Gallas skulle få sin revansch för ribbträffen tidigare. Efter en frispark från Robben och skarv från Drogba kund Gallas lätta in 4-1 till Chelsea. Ett resultat som var välförtjänt och med tanke på omständigheterna något Chelsea var nöjda med. West Ham var nära ett tröstmål genom åldringen Teddy Sheringham. Målskytten Gallas räddade bollen nära mållinjen.
Trots tidigt baklänges mål och rött kort lyckades alltså Chelsea resa sig och vinna med imponerade 4-1 mot West Ham. Resultatet gav laget tre viktiga poäng och enorma kliv närmare titeln laget skulle ta bara månaden senare.
Veckan efter finalförlusten
Slår du upp uttrycket close but no cigarr kan nog säsongen 2007-2008 tas upp som levande och väldigt bra exempel. Chelsea slutade på andra plats i ligan och hade finalförluster i både Ligacupen och Champions League. Lägg därtill en strafförlust i Community Shield. En säsong utan titlar men inte en säsong utan ljusglimtar.
Efter att ha vunnit Premier League två år i rad misslyckades Chelsea med att vinna sin tredje raka titel 2006-2007. För att ta tillbaka titeln till London värvade därför Chelsea spelare som Claudio Pizarro, Tal Ben Haim, Steve Sidwell, Florent Malouda och Fabio Borini under sommarens övergångsfönster. Spelare från a-truppen som lämnade laget var Arjen Robben, Glen Johnson, Geremi och Lassana Diarra.
Som redan nämnt tog sig Chelsea till final och förlorade i både Champions League och Ligacupen. Vad gäller finalen i Ligacupen spelades den i vanlig ordning på Wembley. Finalmotståndaren då var Tottenham i en final som slutade 2-1. Didier Drogba gav Chelsea ledningen efter 37 minuter men Tottenham kvitterade och vann sedan efter förlängningsspel efter ett nickmål av Jonathan Woodgate. Segern för Tottenham innebar att de vann sin första titel på nio år, en titel som förövrigt också är den senaste de vunnit.
En finalförlust mot lagets kanske största rival är givetvis svidande. Första titelhoppet för säsongen var borta för Chelsea och managern Avram Grant, ersättaren till Jose Mourinho som fick sparken i september. Det var av förståeliga skäl därför ett Chelsea med huvudena nedsänkta som bara veckan efter skulle besöka Upton Park för nytt rival- och derbymöte.
Det tidigare mötet mellan Chelsea och West Ham den här säsongen slutade med en tre poäng för de blå efter att Joe Cole gjort matchens enda mål i 1-0-segern på Stamford Bridge. Nu väntade returmatch för Chelsea mot ett revanschsuget West Ham, en vecka efter finalförlusten.
Chelsea startade med följande elva: Petr Cech, Paulo Ferreira, Ricardo Carvalho, John Terry, Ashley Cole, Michael Ballack, Claude Makelele, Frank Lampard, Salomon Kalou, Joe Cole och Nicolas Anelka. Chelseabänken hade följande spelare: Carlo Cudicini, Alex, Michael Essien, Florent Malouda och Didier Drogba.
Hemmalaget West Ham startade med dessa elva: Robert Green, Lucas Neill, Anton Ferdinand, Mathew Upson, George McCartney, Julien Faubert, Mark Noble, Hayden Mullins, Fredrik Ljungberg, Luis Boa Morte och Carlton Cole.
Efter två minuters spel kom matchens första riktiga målchans. Terry nickar en boll mot mål som Green lyckades rädda, däremot var Anelka framme på retur och slog bollen i mål. Målet vinkades dock för offside. Reprisbilder visade att det var en felaktig bedömning.
När matchen passerat en kvart passar Ashley Cole fram Kalou som snabbt tog sig in i West Hams straffområde där han fälldes av Ferdinand, straff för Chelsea. Straffskytten Lampard gör inget misstag och lurar Green åt fel håll, 1-0 Chelsea.
Chelseadominansen fortsatte efter ledningsmålet. Anelka passade Joe Cole, placerad i hörnet av straffområdet som då gjorde ett skottförsök, trots ett välfyllt straffområde. Försöket visade sig vara lyckat då Cole fick till en riktigt lyckad träff, otagbart för Green och 2-0 till Chelsea.
Tre minuter senare, i matchminut 23 slog Lampard ett inlägg förbi West Ham-försvaret till Ballack som avslutade direkt med första touch. Green i West Hams mål gjorde inte ens ett försök till räddning, helt chanslös. Effektiva Chelsea gjorde alltså sitt tredje mål inom loppet av sex minuter.
Chelsea fortsatte med offensiven och hade bud på ytterligare ett mål bara fem minuter senare. Anelka var ytterst nära med en nick som Green den här gången lyckades rädda. West Hams första riktiga målchans kom när lite mer än halvtimmen var spelad genom ett distansskott från Noble som Cech enkelt kunde ta hand om.
När matchklockan stod på 34 minuter fick Lampard syna det röda kortet efter en situation med Boa Morte. Lampard tyckte sig få en spark av portugisen och gav en knuff tillbaka. Efter konsultation med assistenten beslutade domare Walton sig för att visa ut Lampard.
Resterande tid av halvleken tog sig West Ham in i matchen något med mer bollinnehav, förståeligt eftersom Chelsea var nere på tio man och försökte samla sig. Någon farlig möjlighet lyckades inte hemmalaget skapa då ett tight Chelseaförsvar stod i vägen. Resultatet 0-3 stod sig fram till paus.
Andra halvlek tog vid där den första slutade. Något väntad matchbild eftersom West Ham hade en man mer på banan och var i större behov av mål med tanke på tremålsunderläget. De flesta av West Hams chanser kan dock beskrivas som ofarliga och halvdana.Tidigare Chelsea-spelaren Carlton Cole var dock närmast med en lobb över Cech som Terry rensade undan nära mållinjen.
Efter lite mer än timmen spelad fick Kalou bollen på mittplan. Kalou transporterade bollen och med fulländad teknik tog sig förbi tre West Ham-spelare innan han spelade ut bollen till Joe Cole som var sugen på att bli tvåmålskytt, Joe Coles avslut lyckades dock Green avstyra. Målchansen var inte över där eftersom Ashley Cole var framme på returen och slog in Chelsea och matchens fjärde mål. Målet var dessutom Ashley Coles första mål i Chelsea.
Vid 4-0 var matchen givetvis helt avgjord. Upton Park tömdes sakta men säkert på hemmasupportrar ju närmare matchuret närmade sig 90 minuter. Komfortabel seger för Chelsea och ett rejält styrkebesked och återhämtning efter finalförlusten veckan innan.
Straff, straff, straff
Inför säsongen 2009-2010 hade Manchester United vunnit ligan tre säsonger i rad. Uppgiften att leda och bryta den röda Manchester-förbannelsen hade nu gått till italienaren Carlo Ancelotti som hade utsetts till ny manager för Chelsea. Till hjälp värvade klubben spelare som Ross Turnbull, Daniel Sturridge, Yuri Zhirkov och Nemanja Matic. Spelare värda att nämna som lämnade Chelsea sommaren 2009 var Andriy Shevchenko och Claudio Pizarro.
Chelsea inledde säsongen med att vara med i toppstriden och efter 17 omgångar toppade laget tabellen, tre poäng före tvåan Manchester United och åtta poäng före trean och fyran Arsenal och Aston Villa. West Ham låg näst sist i tabellen, två poäng upp till säker mark. Det var med andra ord en viktig match för båda lagen.
Matchen spelades den 20 december och var den sista matchen inför det intensiva jul- och nyårsmatchandet. Att få behålla serieledningen och fira jul som tabelletta var något Chelsea förstås hade som målsättning.
Det är inte bara fina segrar och dystra smärtsamma förluster som är minnesvärda. Målkalas åt båda håll, miserabla domslut eller konstiga och ovanliga händelser gör att matcher kan vara lätta att komma ihåg. Att Chelsea förlorade mot Swansea i Ligacupen 2013 kommer många ihåg men det är desto fler som minns Eden Hazards försök att få tillbaka bollen från en maskande bollkalle. Matchen mellan West Ham och Chelsea den 20 december 2009 kommer inte gå till historien som en skön Chelsea-seger eller jobbig förlust. Spoiler alert, matchen slutar 1-1 men artikeln kan vara värd att läsa vidare i alla fall.
Chelsea startade med: Petr Cech, Branislav Ivanovic, Ricardo Carvalho, John Terry, Ashley Cole, Joe Cole, Frank Lampard, Michael Ballack, Florent Malouda, Didier Drogba och Salomon Kalou. På Chelsea-bänken satt följande spelare: Henrique Hilario, Paulo Ferreira, Alex, Juliano Belletti, Yuri Zhirkov, John Obi Mikel och Daniel Sturridge.
Motståndarna West Ham med Gianfranco Zola som manager mönstrade följande elva: Robert Green, Danny Gabbidon, Matthew Upson, Herita Ilunga, Scott Parker, Radoslav Kovac, Mark Noble, Julien Faubert, Jack Collison, Guillermo Franco och Alessandro Diamanti.
Chelsea inledde matchen starkast och hade fina möjligheter genom både Lampard och Ballack. Lampard med ett hårt skott utanför straffområdet som Green styrde ut till hörna. Även Ballack avslutade utanför straffområdet men tyskens skott gick över ribban.
Att säga att straffsituationer är i fokus den här matchen är inte att överdriva. Domare Mike Dean missade även en tydlig hands från Gabbidon i straffområdet efter en duell med Kalou. Dean kan inte ha sett situationen för någon annan bedömning än straff till Chelsea är svår att ta.
Ivanovic var sedan nära att nicka in en hörna men närmare än tätt utanför blev det inte. När matchen blivit 20 minuter gammal kom den kanske farligaste målchansen hittills. Det var Ivanovic som på nytt var nära, även denna gång efter en hörna från Malouda. Den här gången räddade Parker bollen på mållinjen för West Ham.
Första halvan av halvleken ägde Chelsea helt men allt eftersom tog sig West Ham in i matchen. Inga större farligheter utan närmast kom Collison vars avslut dock inte var några problem för Cech. West Ham hade ytterligare en målchans där det var rörigt i Chelsea-försvaret. En av anledningarna till detta var de två offsideplacerade West Ham-spelarna. En sen offsidesignal avstyrde ett större hot.
När de flesta gick och väntade på domare Deans halvtidsvissla drog Ashley Cole ned Collison i straffområdet. Gult kort till Cole och straff för West Ham. Diamanti gjorde inget misstag från elva meter när Cech gick åt fel håll, 1-0 till West Ham.
Det var dock inte det sista som hände i halvleken. Chelsea hann med ytterligare en målchans. Malouda skarvade bollen till Kalou som friställd brakade ihop med West Hams Green. Ingen straff till Chelsea då det bedömdes att Kalou inte hade kontroll på bollen vid ögonblicket vid kollisionen.
I inledningen av den andra halvleken var Drogba nära att göra ett riktigt konstmål från högerkanten. Tråkigt nog passerade bollen stolpen på fel sida av målramen. Vinkeln var dessvärre något för snäv.
15 minuter in i halvleken tacklar Upson omkull inbytte Sturridge i straffområdet. Chelsea tilldöms straff och Lampard stegade fram. Det var nu cirkusen började.
Lampard placerade bollen hårt och säkert i Greens högra hörn, otagbart för målvakten. Kvitterat och 1-1, eller? Domare Dean blåser av och meddelade att Chelseaspelare stack för tidigt och att straffen skulle slås om.
Lampard gör inget misstag den här gången heller. Han byter hörn och lägger den lika hårt och otagbart i Greens vänstra hörn. Kvitterat och 1-1, eller? Dean meddelar att straffen skulle slås om ytterligare en gång. I det här läget gick det att fundera på om Dean hade en etta på Oddset.
Det blev inte tredje gången gillt för Green. Straffsäkre Lampard gjorde inte heller något misstag på sin tredje straff utan placerade bollen än en gång i målvaktens vänstra hörn. Kvitterat och 1-1 på riktigt den här gången. Svenske sportkommentatorn Arne Hegefors var den som kommenterade matchen i svensk tv och sa följande om situationen:
Jag har aldrig varit med om något liknande, och jag har ändå varit med ett tag
Lampard själv kommenterade till Chelseas officiella hemsida situationen på följande sätt:
Jag gillade det inte allt för mycket.Jag behövde inte det där, framförallt eftersom jag missade en straff för några veckor sedan. Känslan när du sätter den är härlig men sen när du blir ombedd att göra om det blir du orolig att något dåligt ska hända.
Jag har aldrig varit tvungen att slå om en straff tidigare. Jag är säker på att deras och våra spelare var i boxen, men jag tror också att vid 98 % av straffar så är det en spelare i boxen. Förstår inte varför domaren beslutade att göra det tre gånger. Men herre gud vad bra att det gick in.
Det var svårt eftersom jag känner Robert Green bra från England och jag hade hellre gjort det mot en målvakt som inte känner till min teknik och det var någon typ av mindgames men lyckligtvis gick alla in.
Minuter senare kanske även West Ham skulle ha haft en straff till. Efter en hörna knuffar Carvalho omkull Franco, men ingen åtgärd från domaren. Vid det här laget fick det kanske räcka med straffar.
Matchen slutar 1-1 och Chelsea behöll serieledningen över jul. Att Lampard tvingades slå samma straff tre gånger är imponerande. Att mentalt kunna ställa om och avsluta tre 100 procentiga straffar direkt efter varandra är det få som klarar av.