Årets andra Fa-cuptitel bärgad
Chelsea krigade sig till sin andra FA Youth Cup-triumf på de tre senaste försöken. På ett vattensjukt Ewood Park vann förvisso hemmalaget matchen med 1-0, men tack vare Chelseas uppvisning i det första mötet spelade det ingen större roll. Det sammanlagda slutresultatet skrevs till 4-1.
Juniorerna följde alltså seniorernas exempel och tog hem sin version av Fa-cupen, och säkrade således en prestigefull dubbel åt klubben. På ett regnigt Ewood Park lyckades Chelsea behandla hemmalagets massiva anfallslusta och jakt på upprättelse med bravur, och Blackburn var egentligen aldrig riktigt nära att bräcka Chelsea.
Lagets tränare Adi Viveash var tvungen att röra om i den startelva som mönstrades i det första mötet. Nathan Ake valde landslagsspel före finalspel och ersattes rakt av med Archange Nkumu. Adam Nditi fick ta plats vid sidan då Alistair Gordon startade till vänster i backlinjen.
De båda kombattanterna kämpade i matchens inledning att få bukt med den vattensjuka och dåligt förberedda planen, vilket gjorde att spelet blev lidande. Islam Feruz var dock, som vanligt, på språng och var nära på att snappa upp en genomskärare i början av matchen, men Blackburns målvakt Matthew Urwin avvärjde.
Som väntat utnyttjade hemmalaget sin fysiska fördel och sökte långt gång på gång. Efter 20 minuter av ställningskrig och inget vidare underhållningsvärde fick Lärje/Angered-produkten Amin Affane kliva av efter att ha fått mottaga en hård smäll. Ersättare blev lagets super-sub Alex Kiwomya.
Efter detta samlade Blackburn kraft och lyckades att ta ledningen strax därpå. De fick en chans att ställa om efter att ha erövrat bollen på mittplan. När läget såg ut att vara någorlunda under kontroll tappade Nkumu fotfästet och lämnade ett hav av yta bakom sig. Tio meter och ett inspel senare hade hemmalaget tagit ledningen och hade ett grepp om matchen.
Piazon slet och försökte på topp, men lyckades inte skapa något utav värde. Blackburn fortsatte att pumpa på i djupled och hota Chelsea. Todd Kane, som var en av matchen förgrundsfigurer, var bland annat tvungen att agera räddande ängel i halvlekens slutskede då han stoppade Robbie Cottons försök på mållinjen.
Viveash bestämde sig för att möblera om i elvan till den andra halvleken. Adam Nditi bytte av hans tidigare ersättare Alistair Gordon i ett försök att stabilisera och få en extra dimension i anfallsspelet.
Hemmalaget satte igång jakten på kvitteringen från första stund i den andra halvleken, och lämnade som en följd till det offensiva spelet stora ytor för Chelsea att operera på. Piazon serverade Kiwomya – men ånyo tog han inte tillvara på läget och satte bollen en bra bit utanför.
Med knappa timmen spelad var det dags för Viveash att utnyttja sitt tredje och sista byte. Nkumu fick kliva av med något som tros vara smärtor i knät. Lagets kapten, Nathaniel Chalobah, fick axla hans roll i mittförsvaren samtidigt som Ruben Loftus-Cheek tog plats på mittfältet.
Tiden tickade iväg för Blackburn och chansen att plocka hem cupen på hemmaplan såg mer och mer avlägsen ut. Mittbacken Ryan Edwards fick chansen att ingjuta lite hopp i hemmalaget, men misslyckades fatalt med att förvalta chansen som gavs via en hörnspark.
Samtidigt som Blackburn började inse att det var kört började Chelsea rada upp chanser. Kane sköt, Nditi slog inlägg och Feruz var ständigt på språng.
Två gula kort senare stoppade domaren pipan i munnen och blåste av matchen. Ett vilt firande utbröt och Chelsea hade återigen visat vilka som är landets bästa lag!
Chelsea (4-3-3): Jamal Blackman; Todd Kane, Alex Davey, Archange Nkumu (Ruben Loftus-Cheek 59), Alistair Gordon (Adam Nditi h-t); John Swift, Nathaniel Chalobah (k), Lewis Baker; Amin Affane (Alex Kiwomya 23), Islam Feruz , Lucas Piazon.
Oanvända avbytare: Mitchell Beeney, Nortei Nortey
Blackburn (4-3-3): Matthew Urwin; Kellen Daly, Ryan Edwards (k), Jack O'Connell, Peter Wylie; Bradley Mason (Daniel Laverty 82), Robbie Cotton (Antonie Boland 61), Raheem Hanley; Hugo Fernandez, Tim Payne (Curtis Haley 70), John O'Sullivan.
Oanvända avbytare: Christopher Dilo, Will Beesley.
