Conte tystar Mourinho
Två matcher, två vinster och tongångarna i England är enstämmiga. Conte segrar i kampen demontränarna emellan.
Genialiskt frispråkig och kaxigt charmig. En taktiker av rang och en matchcoach med yttersta fingertoppskänsla. José Mourinho i sitt esse fick till och med rivaltränarna att motvilligt lyfta på hatten. Han förminskade Wenger, blåste över Benitez och charmade Sir Alex. "I detta rum är han chef" erkände Guardiola 2011 i Spanien i samband med en av de alla heta drabbningarna tränarna emellan. Men framgång är en färskvara och respekt varar inte för evigt.
En ny häst har kommit till stan. En yngre variant med mer energi och med bättre ammunition har skapat ett lag som i slutänden segrar så väl på plan som utanför den. Två gånger om på kort tid. Mourinhos taktik knäcktes i oktober och knäcktes nu igen i måndags. Hans metod framstår som gammalmodig snarare än chockerande och Contes motgift har varit effektivt.
"Play the ball, play the ball" skrek Conte i en manöver som kunde blivit kritiserad, men det blev den inte. I England läste man istället om hur Mourinhos plan att ta Hazard hårt avslöjades tidigt av såväl Conte som experter i sändningen. Domare Oliver varnade Jones, kallade på kapten Smalling och förklarade tydligt att det nu fick vara nog. Sekunden senare störtade Herreira trotsigt in och det röda kortet fick Mourinho att hånfullt skratta och skaka på huvudet. Han som en gång för inte allt för länge sedan kritiserat domare för att inte skydda Hazard bättre mot just denna sorts av angrepp blev precis tagen med handen i kakburken. 'Alla är emot oss-kortet' fungerar inte längre att spela ut och Mourinho ser mer och mer ut som en förlorare.
I en matchuppbyggnad där Mourinho försökte dansa satt Conte stilla. Portugisen kritiserade Italienaren för att spela defensivt och tråkigt, detta trots att Man United gjort väldigt mycket mindre mål än Chelsea i ligan. 18 stycken för att vara exakt. Men Conte dansade inte med. Mourinho är en av de bästa tränarna i världen, menade han.
Faktorerna pekar tydligt åt ett håll. Kanté kom för en tredjedel av priset jämfört med Pogba men har utglänst sin landsman. Utan såväl fräcka frisyrer eller emojis. Chelseas mittfältsmotor blev efter måndagens match hyllad av experter som en av de bästa mittfältaren i världen. Pogba såg mest förvirrad ut.
Man Uniteds 18 långa matchers obesegrade svit är förstörd av för många oavgjorda matcher och laget är kroniskt parkerat på sjätte plats i tabellen. Alla Mourinhos ägg ligger i Europa League-korgen och tränaren känner hettan. Tre fingrar upp i luften mot hemmapubliken indikerar desperation snarare än stolthet över det som varit. Hans fight mot Guardiola har inte blivit det många trodde, Man United är sju poäng ifrån sin lokalkonkurrent och City har fokus på Champions League. Så istället har Mourinho vridit upp tempot mot Conte och Chelsea. Han anklagade sin italienska efterträdare för att vara oproffsig efter 4-0-segern i oktober, detta trots att Mourinho själv allt för ofta blivit kritiserad för snarlikt, om inte värre, beteende på tränarbänken. När han överfirade framför Liverpools supportrar i samband med att Gerrard halkade är bara ett av många exempel.
Taktiken falerar. Hans metoder framstår som förgångna. Mourinho skjuter blankt.
Måndagens match visade på segrare på plan och utanför den. När Chelsea stundtals storspelade kröntes också Conte som den nya kungen av Stamford Bridge. Han dikterade och styrde. Han väsnades och blev arg. Mourinho tillintetgjordes. "You're not special anymore".
Portugisens historik talar sitt tydliga språk, ingen kan ta ifrån honom det, och är det någon som kan vända på skutan för sig själv och för sitt lag så är det han. Men 54:åringens förmåga att binda ihop ett lag har ifrågasatts under senare tiden av hans fantastiska karriär, som sträcker sig över ett och ett halv decennium.
Det mest sorgsna i kråksången är att Chelseasupportrarna som alltid älskat och stöttat sin demontränaren efter två sejourer i klubben nu tycks ha fått nog. Att bli älskad av en given grupp över tid är inte lätt, men det går. Titta på Bill Shankly i Liverpool eller Sir Alex i United. Till och med Arsen Wenger kommer alltid ha en speciell plats i Arsenalsupportrarnas hjärtan. Med onödiga kommentarer och överdrivna utspel raserar Mourinho grunden han en gång byggt upp, detta utan garanti att hans tid i Man United kommer att bli lyckad.
Mourinho röst hörs fortfarande men i måndags tystades han av Contes skrik. Fortsätter han på inslaget spår kan det rendera i en ensam och dyster pension när den dagen väl kommer.
