Conte vågar rotera
Under lördagens stormatch mot Liverpool startade Cesc Fabregas till mångas förvåning på bänken, och när Swansea kom på besök till Stamford Bridge igår kväll vilades viktiga komponenter som Eden Hazard och Cesar Azpilicueta. Kan rotation vara nyckeln för Contes Chelsea?
14 matcher in i säsongen, och ett hektiskt decemberschema väntar. Helgens premier League-matcher alterneras med ett Champions Leaguegruppspel som ska avslutas, och en kvartsfinal i ligacupen som är inte alls långt hägrande. Som om det inte vore nog spelas det under den här perioden dessutom Premier League-matcher på tisdag eller onsdag de lediga veckor som blir kvar. Detta innebär en dryg månad i vilken det är match var tredje till fjärde dag, som sätter ett enormt tryck på samtliga lags trupper.
Det brukar heta att det är under den här perioden som ligor vinns, och även om Manchester City har sprungit iväg med den ända sedan deras första bolltouch i Augusti, ligger det väldigt mycket i det uttrycket. Det är nu det bär eller brister. Det är nu de stora skillnaderna synliggörs. Det är nu du som tränare måste ha modet, erfarenheten, intellektet och kanske mest av allt truppen, för att kunna vila dina bästa spelare och fylla på från avbytarbänken.
Tidigare har detta varit ett återkommande problem. Under säsongen 14/15 vann Mourinhos mannar ligan med en i stort sett oförändrad startelva, och när 15/16- säsongen kom igång märktes konsekvenserna. Den nära på obefintliga rotationen kombinerat med ett dåligt transferfönster blev en av anledningarna(ja, jag vet att det fanns många fler) till att Mourinho i December fick sparken, sittandes på en 16:e plats i ligan.
Contes intågande till 16/17-säsongen medförde en totalförändring av formation och startelva, och ja, vi vet ju alla hur det slutade(”Champions of England, we know what we are!”). Allt var frid och fröjd. Men ”problemet” med rotationen fanns samtidigt där igen. Fabrégas fanns som bra alternativ för Matic, Willian byttes in ibland. Det var i stort sett det. 17/18-säsongen kröp närmre, ligatiteln gled längre bort i minnet. Tvivlet kickade in. Det viskades, och pratades till slut helt öppet och skamlöst om risken för en upprepning av Mourinhos totala fiaskohalvår. Sommarfönstret gav oss äntligen en lite större bredd, med många viktiga spelare som lämnade men blev ersatta och mer därtill. Nu väntade bara att Conte skulle våga använda truppen också.
14 matcher in i säsongen, och ett hektiskt decemberschema väntar. Vi har hittills sett formationen flyta runt mellan 3-4-3 och 3-5-2, med en backlinje som frekvent har förändrats mellan matcher, olika mittfältskombinationer och även ynglingar som fått chans från start eller till och med gjort sin debut(kolla Ethan Ampadu mot Nottingham Forest). Efter lång tid börjar känslan till slut infinna sig av att vi är en trupp. Inte en laguppställning med elva spelare som bara förändras då någon blir skadad.
Det hektiska Decemberschemat fortsätter med Newcastle hemma på Stamford Bridge, 2/12 kl 13.30.
UTC!
