Derby Days med Brian Clough: ”Just bought you another great player, Colin Todd. We ´re almost bankrupt. Love Brian”
Old School Footballs hjärta bankar för Wayne Rooneys sisyfosuppdrag att försöka hålla sitt Derby kvar i Championship, trots troligt - och förödande - poängavdrag, en ägare som lagt ned och helt utan pengar med en trupp som inte ens är så stark att den kan kallas för tunn. En klubb som stirrar ned i ruinens brant. Men Derby County är en klassisk klubb och det fanns en tid då man kunde värva spelare av högsta kvalitet, men det var knappast på grund av obegränsade resurser.
”Just bought you another great player, Colin Todd. We ´re almost bankrupt. Love Brian”
Så lät ett telegram från Derby Countys manager Brian Clough till ordföranden Sam Longson, vilken var på semester, men sannolikt satte röken från sin karakteristiskt gigantiska cigarr i halsen.
Året var 1971. Brian Clough och radarpartnern Peter Taylor hade tagit oglamourösa Derby County till högsta divisionen 1969 och nu var man redo för nästa steg. Egentligen ett omöjligt steg för en klubb som Derby, men för Brian Clough fanns inga begränsningar om han ville ha en spelare. Han åkte helt enkelt till klubben och sedan spelaren och övertalade samtliga. Ofta var det Peter Taylor som fann dom och Clough som hämtade dom.
McFarland i pyjamas
Såsom när de värvade unge Roy McFarland the summer of love 1967 genom att knacka på i hemmet i Liverpool och få mamman att hämta den sömndruckne nittonåringen McFarland från sängen.
Clough pekade på karakteristiskt vis med fingret mot pyjamasklädde McFarland, en ovana exempelvis Stan Bowles hatade mer än något annat under sin korta tid med Clough i Nottingham flera år senare.
”You young man, are signing for Derby County and not only that, you will be playing for England within 12 months.”
McFarland kände sig inklämd i ett hörn. I hela sitt liv hade drömmen varit att spela för Liverpool FC och han ville nog egentligen vänta på den chansen. Och de fina orden var för stora. De lovade för mycket, för tidigt. McFarland fick ur sig att han behövde lite betänketid.
Det dröjde inte särskilt länge förrän Roy McFarland satt med en penna i handen och skrev under alla papper. Inte vid något tillfälle nämndes lön eller dylika saker, förrän kontraktet skrevs på. Clough sa dock att han kommer ta hand om McFarland, som också blev landslagsman för England lite senare. Tog över tröja nummer fem efter legendarer som Jackie Charlton (Leeds) och Brian Labone (Everton) och spelade ihop med Bobby Moore (West Ham). Dessutom blev senare han lagkapten för Derby och en av de bästa spelare som burit en County-tröja.
Hotade sova över på Gemmills parkering
På samma aggressiva sätt signade Clough en annan nyckelspelare. Mittfältsgnuggaren Archie Gemmill.
Gemmill var dock svårare att övertyga. Skälet var enkelt. Han hade ett redan ett annat erbjudande från Everton som klubben och han accepterat även om det inte var formaliserat. Derby Co och Clough hade aldrig vunnit något, medan Everton var regerande ligamästare. Men då tog Clough bilen hem till Gemmill och meddelade helt frankt att han skulle sova i bilen i väntan på att Gemmill skulle släppa in honom. Efter ett tag mjuknade Gemmills fru, för stackaren skulle väl inte behöva sova i bilen. Clough sov över hemma hos familjen Gemmill och vid frukostbordet över stekta ägg blev Archie övertalad och skrev på övergångspapperen.
Den osannolika värvningen av Dave Mackay
Men den främsta övergången. Den som gav hopp om att Derby faktiskt kunde bli något, var Dave Mackay. Det var som vanligt Peter Taylor som konstaterade att Derby som 1968 fortfarande var i andra divisionen hade en rad lovande spelare såsom John Robson, Roy McFarland, Kevin Hector och John O Hare, men de behövde erfarenhet. Åk och försök värva Dave Mackay, sa han som om det vore det enklaste i världen. Till och med Clough reagerade: ”Get Mackay?” ”Your bloody joking.”
Mackay var halvbacken som dominerat mittfältet i engelska ligan i Bill Nicholsons fashionabla Tottenham. Visserligen var han på väg från Spurs för att bli assisterande manager i skotska Hearts, så tanken på att spela fotboll i division två och i Derby föreföll nästan löjeväckande. Legendariske Nicholson ska dessutom ha släppt iväg ett litet leende när unge Clough något bugande mötte honom på White Hart Lane, vilket var som att anlända till en annan värld med fantastiska faciliteter i jämförelse med slitna Baseball Ground, där man för det mesta fick gräva fram straffpunkten ur leran. Clough meddelade dock frankt att han var där för att få med sig Mackay. Bill Nick – som Nicholson kallades - hade bråttom, men visst, snacka med Mackay du.
Mackay svarade direkt nej, men efter träningen träffades de i The Players Lounge (det var för övrigt första gången Clough satt i en Players Lounge) och ganska snart var Mackay en Derby-spelare. Dessutom lyckades Clough och Taylor övertala honom att spela libero bredvid McFarland. Det skulle bli grunden för framgång och Mackay var en makalös ledare på och utanför plan. Bara det att han klev in i Derbys omklädningsrum fick övriga spelare att inse att stordåd var möjliga.
Roy McFarland, Alan Hinton, John O Hare 1967, Willie Carlin och Dave Mackay 1968 samt Archie Gemmill 1970. Var alla exempel på nyckelvärvningar som tog Derby från division 2 till ett topplag i ettan, men det fanns ytterligare nivåer.
Men åter till dagen för telegrammet 1971, då Clough letade efter Mackays ersättare. Sunderlands lovande mittback Colin Todd.
Budgivningen om Colin Todd
Problemet var bara att Sunderlands manager Alan Brown inte hade en tanke på att släppa sin juvel. Men det är ju Brian Clough vi talar om…
Enligt honom själv så gav han sig iväg för att träffa Alan Brown med den inledande frågan:
”Colin Todd?”
Blankt nej. Han var inte till salu, även om Clough erbjöd den då stora summan 100 000 pund.
Alan Brown skakade på huvudet och började tala, enligt Clough höll han på i evigheter och allt byggde på att läxa upp den unge och naive managern från Derby.
Brown ville avrunda, och konstaterade bara att inga pengar i världen skulle räcka.
Clough envisades med att alla har sitt pris och ökade på det redan sockrade budet. Brown vek sig inte, men Clough kände på sig att han var på väg att lyckas. När priset var uppe i 150 000 pund och mötet hade pågått i två timmar, reste sig Clough upp för att gå, men avslutade – halvvägs ut:
”I´ll still have to say that every man has got his price.”
Brown hade släppt garden och svarade:
”It would take 175 000 pounds to get him.”
Clough svarade:
“Done.”
Enligt Clough själv så var Brown inte en person som ville tappa ansiktet med att säga något i stil med att jag skojade bara eller helt enkelt tacka nej. Affären var i hamn och nu handlade det bara om att meddela ordföranden Sam Longson om den höga övergångssumman. Därav det berömda telegrammet:
”Just bought you another great player, Colin Todd. We ´re almost bankrupt. Love Brian”
Men även detta rodde Derby-managern hem och ett år senare var Derby County ligamästare. En nästan ofattbar prestation. Lilla Derby County – ligamästare 1972!
