Det blandades och gavs...
Trots flera räddningar i världsklass hamnade Howard i huvudrollen då Kolarov tryckte in 0-1 ifrån egentligen ingen vinkel alls.
När dimman nu väl har lättat och det har gått ett drygt dygn sedan Manchester City lämnade Goodison Park med alla tre poäng i bagaget, så får man väl ändå säga att det var ett tappert försök som dock saknade det där rejäla stinget. De blå ifrån Manchester ser så där otroligt hungriga ut igen, och det syns lång väg att det finns bara ett acceptabelt slut på denna säsong – att lyfta bucklan än en gång. Det är inte lätt att stoppa ett lag med så mycket kvalitet, när de har gett sig tusan på att nu ska det spelas boll. Så vad kan vi ta med oss ifrån söndagens match sett ifrån en Evertonians synvinkel?
Vi fick fortsätta att se fler snabba omställningar än förra säsongen, vilket var ett klart plus. Dock fanns det ett par, tre fantastiskt fina möjligheter speciellt i första halvlek, då mittfältare kom med boll under kontring och borde ha släppt på forward i djupet. Jag tror att då hade vi haft i alla fall en boll i nät bakom Hart.
Cleverly’s fina högerfot. Han har redan visat att han har kapacitet att slå in den tidigt i boxen och med bra precision. Barkley’s driv med bollen har skapat flera seriösa chanser och han fortsatte visa att han har blivit bättre på att läsa situationer och inte försöka göra för mycket vid varje tillfälle.
Kantspelet har fått lida både offensivt och defensivt med en uppställning utan rejäla kantspringare. Coleman påminner som tur är om en viss Cafu och klarar oftast att skapa mycket framåt samtidigt som han är med bakåt. Mot City blev det dock för mycket och de kom alltsom oftast längs med flankerna. Navas och Sagna hade stundtals lekstuga på högerkanten. Å andra sidan var det vänsterkanten som till slut var den del, som fick se sig besegrad då Kolarov rann igenom alldeles för lätt och tryckte in 0-1. En eloge måste dock ges till City, som var så otroligt effektiva på att använda sig av varje kvadratmeter i anfallsspelet. De breddade spelet till max, vilket gav Silva större ytor att jobba på mitt i banan.
Försvarsspelet såg fortfarande lite osäkert ut, vilket vi fick erfara vid flera tillfällen under förra säsongen. Stundtals hamnade vi alldeles för lågt utan press på bollhållaren, vilket var en skänk från ovan för ett lag som City.
Tim Howard – here we go again. Han hade precis lagt en oerhört jobbig säsong bakom sig och radade upp flertalet räddningar i världsklass. Sedan kom dock ett sådant där svårförlåtligt misstag, som än en gång verkligen kostade. Svårt att säga var han står i dagsläget.
Sist men inte minst Lukaku. Det kommer nog vara få matcher då hans insats inte kommer att kommenteras, och förhoppningsvis kommer det delas ut mer ros än ris. Han är som helt klart bäst när han rättvänd får jobba på boll i man-mot-man situationer. Det är här han kan använda sin styrka och driv i steget, vilket vi flertalet gånger har fått njuta av. Vi har sett det i ett par matcher redan denna säsong. Det är då han kan skapa så mycket utav i stort sett ingenting. Å andra sidan, man-mot-man med ryggen mot mål har han det allt som oftast svårt att få ordning på bollen. Många gånger är han till och med bara tvåa på bollen när den lyfts ifrån backlinjen, och i dessa lägen måste han bli effektivare på att komma före sin försvarare.
Vi blickar nu framåt och efter cupmatchen mot Barnsley i veckan väntar sedan ett besök till White Hart Lane. Spurs har stundtals sett lite darriga ut bakåt. Med en fortsatt tro på och utveckling av kontringsspelet tror jag det kan vara dags att gå vinnande ur detta så prestigefyllda möte.