Didier Drogba “King of Wembley” – slutet på en fantastisk saga
Sleeping Dave sammanfattar Didier Drogbas fantastiska Chelseakarriär och berättar varför ivorianen har en speciell plats i hans hjärta som Chelseas bästa anfallare någonsin.
Jag har länge tänkt skriva en krönika om Didier Drogba – kungen av Wembley, den ultimata anfallaren som är omöjlig att stoppa när han är på humör och som alltid trivts allra bäst när det gällt som mest. The ultimate big game player.
Det känns ännu mer angeläget med denna krönika efter att vi nu står inför en säsongsstart utan Didier Drogba för första gången på åtta år. Denna man som har dividerat Chelseas fans i två läger sedan han köptes in för 24 miljoner pund den 20 juli 2004 tills hans beslut att lämna Chelsea offentliggjordes den 22 maj 2012.
Det har varit en lång och känslosam resa som kantats av skandaler, gnäll i pressen, överdrivna rullningar på marken, avstängningar, röda kort och den numera klassiska ”Fucking Disgrace”-episoden efter att Henning Øvrebro och Platini gjort sitt yttersta för att vi inte skulle få bevittna ännu en final mellan Chelsea och Manchester United i Champions League.
Men det har även vart en alldeles underbar resa med fantastiska mål, oerhörd styrka och passion, viktiga mål i otaliga final och samtliga titlar som ett engelskt klubblag har ambitioner om att vinna. Hur man än vrider och vänder på det så kan man inte blunda för att Didier Drogba är en av de största och mest succefulla spelarna i Chelsea historia. Men låt oss ta det från början.
Drogbas ungdom
Dider Yves Drogba Tébily föddes den 11 Mars 1978 i Abidjan, Elfenbenskusten. Drogba flyttade mellan sitt föräldrarhem i Elfenbenskusten och sin farbror i Frankrike under sina unga år innan hans föräldrar bosatte sig i Frankrike – i förorten Antony söder om Paris. Det var här Drogba som 15-åring började spela fotboll på riktigt. Drogbas första seriösa klubb var Levallois men efter att ha misslyckats med att slå sig in som anfallare med representationslaget och efter att ha beslutat sig för att studera redovisning på universitetsnivå så skrev Drogba på för Le Mans 1997.
Drogba hade dock problem med att acklimatisera sig och lagets dåvarande tränare Marc Westerloppe ska ha sagt att det tagit Drogba fyra år att vänja sig vid daglig träning och matchande varje vecka. Han skrev trots detta på sitt första professionella kontrakt 1999 vid 21 års ålder och därefter följde tre säsonger med blandade framgångar.
Genombrottet
Under hans sista säsong så gick det tillräckligt bra för att Ligue 1-klubben Guingamp ska ha fått upp ögonen för Ivorianen och han signerades för 80 000 pund. Säsongen 2001/02 får ses som lite av en genombrottssäsong för Drogba där han efter en något trevande inledning på sin karriär i Guingamp lyckades göra 17 mål på 34 matcher och var en nyckelfigur då klubben slutade på en sjunde placering i ligan det året. Det var även här Drogba först mötte Florent Malouda, en spelare som Drogba själv menar bidrog starkt till hans genombrott.
17 mål i Ligue 1 gick givetvis inte obemärkt förbi och Marseille betalade 3,3 miljoner pund för Drogbas tjänster i slutet av säsongen 2002/03. Han skulle bara spela i Marseille en säsong då han fullkomligen exploderade in på den europeiska fotbollsscenen med 19 mål i Ligue 1, fem mål i Champions League och ytterligare sex mål i Uefacupen. Denna säsong såg även Drogba spela sin första stora final när han startade för Marseille i Uefacupfinalen i Göteborg 2004 där det blev en 2-0-förlust mot Valencia.
2004-05: Övergång till Chelsea
20 Juli 2004 blev Dider Drogba Chelseas dittills dyraste nyförvärv när José Mourinho köpte honom för 24 miljoner pund. Han passerade Damien Duff (£17m), Hernan Crespo (£16.8m) och Claude Makelele (£16.4m) i listan på de dyraste inköpen. Det var många Chelseafans som rynkade lite på näsan över den uppseendeväckande övergångssumman och även undertecknad var lite smått oroad över köpet. Det var ju trots allt bara tre säsonger sedan Drogba varit en medioker spelare i franska Ligue 2.
Min första livematch som jag såg Drogba spela var mot Southampton i Premier League den 28 Augusti 2004 då jag unnade mig en resa till London i en något tidig födelsedagspresent. Även om Drogba inte gjorde något mål den dagen (hans första för klubben kom mot Crystal Palace på Selhurst Park fyra dagar tidigare) så visade han starka tecken på att han var en speciell spelare. Jag hade varit skeptisk innan dess men efter den matchen så var jag såld. Drogba skulle bli något speciellt i den blå tröjan!
Hans första säsong kröntes med Chelseas första ligatitel sedan 1955. Drogba bidrog dessutom starkt till att Chelsea lyckades slå Liverpool i ligacupfinalen efter att han gjort det viktiga 2-1 målet i förlängningen. Hans första finalmål i den blå tröjan.
Drogba ådrog sig dock en magmuskelskada under säsongen och spelade därmed endast 26 matcher i Premier League. Totalt sett mäktade han med 16 mål på 41 matcher – helt respektabelt med tanke på att det var hans första säsong i England och att han delade ”nummer 9”-positionen med Gudjohnsen. Detta var även Drogbas första säsong som han figureratde i en Champions League-semifinal när Chelsea förlorade mot Liverpool. Det skulle ytterligare fyra semifinaler i Champions League innan hans karriär hos oss tagit sitt slut.
Mål att minnas från denna säsong var hans 3e mål borta mot PSG, hans 6e hemma mot Newcastle, hans 8e hemma mot Middlesbrough, hans 11e hemma mot Portsmouth, hans 12e mot Liverpool i ligacupfinalen och hans två mål mot B München (hans 14e och 16e mål).
Titlar: Premier League, League Cup, Champions League (semifinal).
Personliga bemärkelser: -
2005-06: Kortståget mot Arsenal inleds
Drogbas andra säsong startade med att Ivorianen inledde sitt personliga korståg mot Arsenal i allmänhet, och Senderos i synnerhet, genom att göra två mål i Charity Shield-matchen på Millennium Stadium som Chelsea vann med 2-1. Drogba gjorde ytterligare ett mål mot Arsenal hemma på Stamford Bridge bara två veckor senare när Chelsea tog sin andra raka vinst för säsongen genom en 1-0-vinst.
Chelsea startade säsongen strålande och vann nio raka matcher i Premier League och ligan var väl mer eller mindre avgjord den 15 Januari då Chelsea tog sin 20:e PL-vinst på 22 försök. Dominansen var total och Drogba hade en stabil säsong utan att vara utomjordiskt bra då han och Crespo delade på rollen som spjutspets medan Gudjohnsen oftast tog en djupare position bakom anfallet. Säsongen sågs lite som ett misslyckande av några då vi misslyckades i cuperna och ”endast” vann Premier League. Drogba gjorde återigen 16 mål på 41 matcher medans Crepso mäktade med 13 mål på 42 matcher.
Mål att minnas från denna säsong var hans 17e mot Arsenal, hans 23e mot Bolton, hans 26e mot West Ham och hans 28e mot Manchester City.
Titlar: Premier League, Community Shield, FA Cup (semifinal).
Personliga bemärkelser: FA Community Shield Man of the Match 2005, African cup Team of the Tournament 2006.
2006-07: Genombrottet i Chelsea och Drogba blir allmänt erkänd som en världsspelare
Drogba startade den nya säsongen med att byta till sitt favoritnummer nummer 11 efter att Damien Duff lämnat Chelsea för Newcastle United. Denna säsong får väl ses lite som hans stora genombrott i Chelseatröjan då han gjorde 33 mål på 60 matcher inklusive 20 mål på 36 matcher i Premier League. Detta räckte för att vinna ”Golden Boot” före Benni McCarthy på 18 mål och han blev invald i PFAs Team of the Year där han var Chelseas enda representant.
Drogba var ohotad nummer ett som spjutspets i laget. Han gjorde två hattrick under säsongen och hade en makalös svit med mål där allt han försökte sig på lyckades. Han fick inte vinna sin tredje raka PL-titel men fick avgöra sin första FA-cupfinal mot Manchester United medans han fortsatte att terrorisera Arsenal med sina två mål i ligacupfinalen i Cardiff för hans andra ligacuptitel. Han spelade även i sin andra CL-semifinal där det återigen tog stopp efter två täta matcher mot Liverpool.
Chelsea var nära att ta hem alla titlar men fick nöja sig med två av fem möjliga. Drogba var nu allmänt erkänd som en av världens bästa anfallare. Hans spelstil hade utvekclats ytterligare och han var nu inte bara en stor och stark anfallare som var viktig i defensiven, han spelade även som en riktig måltjuv och var mer eller mindre helt komplett som spelare.
I mitt tyckte var det här Drogbas bästa säsong i Chelseatröjan, tätt följt av 2009-10 säsongen. Även om han var mer produktiv 2009-10 så var det en speciell känsla att se Drogba lira under säsongen 2006-07. Han var magisk.
Mål att minnas från denna säsong var hans 33e mot Manchester City, hans 34e mot Blackburn, hans 36e mot Liverpool, hans 41a mot Barcelona, hans 42a mot Barcelona, hans 48e mot Everton, hans 53e mot Wigan, hans 54e mot Nottingham Forest, hans 60e mot Arsenal, 61a mot Portsmouth och hans 65e mot Manchester United.
Titlar: Premier League (runners-up), FA Cup, League Cup, Community Shield (runners-up), Champions League (semifinal).
Personliga bemärkelser: Premier League Golden Boot 2006-07, PFA Team of the Year 2006-07, Chelsea Player’s Player of the Year 2007, African Footballer of the Year 2006, League Cup Final Man of the Match 2007.
2007-08: Mourinho lämnar och Drogba börjar bli ett problem
Säsongen startade illa med en förlust mot Manchester United i Community Shield och Mourinho lämnade klubben den 20 September efter en trevande inledning på hans fjärde säsong. Det hade även figurerat rapporter om problem med Abramovich och andra ledande figurer i ledningen. Drogba tog Mourinhos avsked väldigt hårt och kunde ses i pressen där han uppriktigt menade att hans tid i Chelsea kanske var förbi. Fansen tog inte detta speciellt bra och jag tror det var under den här säsongen som många Chelseafans vände Drogba ryggen.
Han hade även lite skadeproblem och när han väl kom tillbaka så lämnade han för afrikanska mästerskapen och var således inte tillgänglig för spel under 7-8 veckor. När han återvände till klubben så gjorde han ett mål på Wembley i ligacupfinalen mot Tottenham och blev därmed den spelare som gjort flest mål i ligacupfinaler någonsin (fyra stycken) och den förste att göra mål i tre raka cupfinaler (ligacupfinalen 2006/07, FA Cup finalen 2006/07 och ligacupfinalen 2007/08).
Drogba gjorde återigen två mål mot Arsenal i mars månad när vi tillfälligt tog oss upp på samma poäng som Manchester United. Efter oavgjorda resultat mot Bolton och Wigan fick vi dock se oss besegrade ännu en gång och slutade två poäng efter United. Inte nog med det, vi förlorade även Champions League-finalen mot United efter att äntligen lyckats ta oss förbi Liverpool i en CL-semifinal på vårt tredje försök.
Drogba gjorde två mål i hemmamötet och var en stor bidragande orsak till att vi tog oss till finalen. Dessa två mål betydde även att Drogba blev vår meste målskytt i europaspel med sina 17 mål. Han är fortfarande nummer ett på den listan med 34 mål, 10 mål före en annan legend, Frank Lampard.
Drogbas aktier föll dock ytterligare bland fansen när han i den 117 minuten fick ett rött kort efter ett frispel mot Vidic. Han hade i den 78e minuten varit nära att avgöra finalen men hans skott tog i stolpen. Ibland är marginalerna mellan hjälte och syndabock otroligt små. Resten är historia – Terry hade kunnat avgöra finalen men halkade på den sista straffen och istället för att avgöra finalen fick han istället se United vinna efter att även Anelka missat sin straff. Drogba mäktade med 15 mål på 32 matcher och spelade endast 19 matcher i Premier League där han gjorde 8 mål.
Mål att minnas från denna säsong var hans 66e mot Reading, hans 67e mot Valencia, hs 68e mot Middlesbrough, hans 70e mot Manchester City, hans 73e mot Rosenborg, hans 75e mot Tottenham, hans 77e mot Arsenal, hans 79e mot Liverpool och hans 80e mot Liverpool.
Titlar: Premier League (runners-up), Champions League (runners-up), League Cup (runners-up), Commuity Shield (runners-up).
Personliga bemärkelser: UEFA Team of the Year 2007, FIFA/FIFPro World XI 2007, Elfenbenskusten Player of the Year 2007, African Cup Team of the Tournament 2008.
2008-09: Problemen hopar sig och Drogba är inte längre given
Luiz Felipe Scolari presenterades som Chelseas nye manager den 11 juni och allt startade väl med en 4-0 vinst hemma mot Portsmouth. Drogba hade dock skadeproblem och missade de flesta matcherna mellan augusti och november. Han gjorde säsongens första mål den 12 november i en ligacupmatch hemma mot Burnley (då i The Championship).
Lyckan blev dock kortvarig efter att Drogba blivit avstängd i tre matcher då han kastade tillbaka ett mynt in i Burnleyklacken. Drogba hade efter sina skador och avstängningen förlorat sin plats som spjutspets då Anelka hade fungerat bra i Drogbas frånvaro. Tacksamt nog så skulle hans tid ute i kylan bli kortvarig då Scolaris fullkomliga inkompetens ledde till dennes avsked.
Drogba vaknade åter till liv under Guus Hiddink när holländaren tog över från Scolari den 9 februari. Fyra av hans fem ligamål och 11 av hans sammanlagt 15 baljor under säsongen kom med Hiddink vid rodret. Drogba gjorde fyra mål i de fem inledande matcherna under Hiddink och visade att med rätt manager så var han fortfarande att räkna med.
Han var en stor bidragande orsak till klubbens femte FA-cuptitel och även en viktig kugge i slutspelet i Champions League där han gjorde fyra mål på fyra matcher mot Juventus och Liverpool. Hade det inte varit för en extremt inkompetent (eller korrupt?) norrmann hade Chelsea fått spela i sin andra raka Champions League-final.
Drogba avgjorde semifinalen i FA-cupen mot Arsenal och satte även kvitteringen i finalen mot Everton. Det var hans sjätte cupfinalmål i England. Hiddink hade förtroendet från spelarna men vägrade att bryta sitt kontrakt med Ryssland och det skulle bli dags för ännu en ny tränare.
Mål att minnas från denna säsong var hans 81a mot Burnley, hans 84e mot Juventus, hans 86e mot Coventry, hans 87e mot Juventus, hans 88e mot Liverpool, hans 91a mot Liverpool, hans 92a mot Arsenal och hans 94e mot Everton.
Titlar: Premier League (3e plats), FA Cup, Champions League (semifinal).
Personliga bemärkelser: -
2009-10: Drogba återuppstår
Carlo Ancelotti blev klar som Chelseas manager i slutet av säsongen och han gjorde tidigt klart att han ämnade att spela både med Anelka och Drogba från start säsongen 2009-10. Ancelotti var Drogbas femte tränare under hans tid med klubben. Drogba skrev på ett nytt treårskontrakt och medgav i en tv-intervju att han varit nära att lämna klubben under hans mörkaste stunder. Han startade säsongen väl och formade ett giftigt anfallspar med Anelka.
Drogba gjorde sitt 100e mål för Chelsea i bortaförlusten mot Wigan (1-3) och var instrumental i hemmavinsten mot Liverpool där han stod för två assist i 2-0-vinsten. Drogba, som blivit avstängd i tre matcher i Champions League efter sitt utbrott framför tv-kamerorna efter semifinalen mot Barcelona året innan gjorde comeback i turneringen borta mot Atletico Madrid där han stod för båda målen i en match som slutade 2-2. Han gjorde även sina sedvanliga två mål mot Arsenal när vi krossade dem med 3-0 på Emirates. Han hade nu gjort 14 mål på 16 matcher och var i strålande form.
Drogbas sejour i Afrikanska mästerskapen blev kortvarig då han endast gjorde ett mål på tre matcher när Elfenbenskusten blev utslagna i kvartsfinalen mot Algeriet. Han kom då tillbaka tidigare än vad som var förväntat och gjorde 11 mål under de nästkommande 10 ligamatcherna inklusive ytterligare två mot Arsenalsamt det avgörande 2-1 målet på Old Trafford. Han gjorde även det viktiga 1-0 -ålet på Anfield och i den sista Premier League-matchen gjorde Drogba sitt tredje hattrick för klubben i 8-0-vinsten mot Wigan.
Chelsea återtog således Premier League titeln från Manchester United och Drogba hade varit i lysande form säsongen igenom och stannade på 37 mål på 44 matcher efter att ha avgjort ännu en cupfinal med sin frispark i 1-0-vinsten mot Portsmouth på Wembley.
Chelsea bärgade således ”The Double” för första gången i klubbens historia. 29 mål i Premier League räckte naturligtvis till ytterligare en Golden Boot med ett smått osannolikt målsnitt på 0.91 mål/match. Endast Cristiano Ronaldo har mäktat med det i Premier Leagues historia medan Andy Cole, Alan Shearer och Thierry Henry har kommit nära. Hans säsong kröntes med att han blev utnämnd, för första och sista gången, till Chelsea Player of the Season av klubbens fans. Drogba was back!
Mål att minnas denna säsong var hans 95e och 96e mot Hull, 98e mot Stoke, 99e mot Tottenham, hans 100e mot Wigan, hans 104e mot Bolton, hans 106e mot Atletico Madrid, hans 107e och 108e mot Arsenal, hans 116e mot Arsenal, hans 119e mot Wolves, hans 124e mot Portsmouth, hans 125e mot Manchester United, hans 127e mot Liverpool, hans 128e mot Wigan och hans 131a mot Portsmouth.
Titlar: Premier League, FA Cup, Community Shield
Personliga bemärkelser: PFA Team of the Year 2009-10, Premier League Golden Boot 2009-10, Chelsea Player of the Year 2010, FA Cup Final Man of the Match 2010, African Footballer of the Year 2009, BBC African Footballer of the Year 2009.
2010-11: Drogba lider av malaria men kämpar vidare
Chelsea startade säsongen i ett rasande tempo och vann fem inledande matcher med 6-0, 6-0, 2-0, 3-1 och 4-0 där Drogba stod för fyra av målen i inledningen. Han hade dock numera även utvecklats enormt i rollen som framspelare och stod för otaliga assist och ”key passes” i dessa inledande matcher. Det var svårt att de hur Chelsea, eller Drogba för den delen, skulle kunna stoppas och det krävdes att Drogba skulle bli diagnostiserad med malaria för att kunna stoppa det blå tåget.
Fram till den 7 november hade Chelsea vunnit åtta, kryssat en och förlorat en match i ligan. Drogba missade dock matchen mot Liverpool borta på grund av sjukdom och det blev senare klart att han drabbats av malaria. Drogba fortsatte att kämpa på och spelade de allra flesta matcherna men det var tydligt att han var långt från sin normala nivå. Efter att Drogba fått sin diagnos lyckades vi endast vinna en av de nästkommande åtta ligamatcherna. Mellan den 7 november och den 5 januari vann vi två, kryssade fyra och förlorade fem. Ligan var körd och truppens självförtroende var kört i botten.
Drogba återhämtade sig aldrig under säsongen och 2010-11 sågs allmänt som ett totalt misslyckande efter Ancelottis första säsong med ”The Double”. Vi åkte ut tidigt i cuperna och redan i kvartsfinalen i Champions League mot Manchester United. Drogba mäktade endast med 13 mål på 46 matcher, hans sämsta målsnitt i den kungsblåa tröjan (0.28 mål/match). Förvisso agerade han framspelare och hade 17 assist under säsongen men det var glasklart att malarian tagit ut sin rätt. 2009-10 hade Drogba mäktat med 37 mål och 12 assists och köpet av Torres var säkerligen något som störde honom ytterligare. Efter en stark slutspurt så lyckades Chelsea ändå säkra en andraplats i ligan och ytterligare en säsong med Champions League-spel.
Mål att minnas denna säsong var hans 134e mot West Brom, hans 136e mot Arsenal, hans 141a mot Bolton, hans 142a mot Stoke och hans 143e mot Manchester United.
Titlar: Premier League (runners-up), Community Shield (runners-up)
Personliga bemärkelser: Time top 100, West African Footballer of the Year 2010.
2011-12: The fairytale ending
Efter misslyckandet 2010-11 fick Ancelotti sparken och Andre Villas-Boas tog över. Portugisens sejour i klubben skulle dock inte bli långvarig och det var tidigt tydligt att han inte hade nog med erfarenhet för att handskas med spelare av Chelseas kaliber. Han lyckades mer eller mindre få varje seniorspelare i klubben emot sig och bänkade under en lång period helt oförklarigt Lampard. Drogba fanns sig själv även han ute i kylan i början av säsongen då Villas Boas föredrog Torres i de inledande matcherna.
Efter att Torres gått utan mål i de två första Premier League-matcherna testades både Drogba och Torres från start mot Norwich. Det var i den matchen Drogba åkte på en hjärnskakning som skulle hålla honom på sidlinjen de nästkommande fyra matcherna innan han fick ett sent inhopp hemma mot Swansea efter att Torres fått ett rött kort. Efter tre starter i rad så möttes Drogba av samma öde efter sin fula stämpling i bortamatchen mot QPR.
Det var tydligt att Drogba inte hade kunnat komma igång alls under säsongen och vi var redan nu i slutet av oktober och Drogba skulle vara avstängd i tre matcher. Han var tillbaka i spel igen den 20 November när vi förlorade med 2-1 hemma mot Liverpool och bara nio dagar senare så rapporterades det att Drogba sagt nej till en kontraktsförlängning som Chelsea erbjudit.
På nyårsaftonen gjorde Didier Drogba sitt 150:e mål för Chelsea med en straffspark framför the Shed End, från straffsparkspunkten där Kungen av Stamford Bridge ligger begraven. Han var nu delat fyra på listan över mest mål i Chelsea tillsammans med Peter Osgood själv och Roy Bentley. Men Chelseas säsong var fortsatt knackig och efter att Villa-Boas hade översett en horribel följd av resultat där vi endast tog 15 poäng på 12 ligamatcher, blivit totalt utspelade av Napoli på San Paolo och endast fått 1-1 med oss hemma mot Birmingham i femte rundan av FA Cupen så fick det vara nog. Villa-Boas fick sparken och det var få Chelsea fans som skulle sakna honom och hans arroganta ledarstil.
Drogba gjorde sitt hundrade Chelsea mål i Premier League den 10 mars i en 1-0-vinst hemma mot Stoke City. Det var Roberto Di Matteos första ligamatch som manager och det skulle även visa sig bli Drogba sista mål i Premier League. Drogba var väldigt ojämn under säsongen men han kunde ses tända till lite extra under de matcherna som gällde extra mycket, exempelvis hemma mot både Manchester City och Valencia.
Slutet av säsongen var nära och Drogba lyckades få ut lite extra när han ville och hans säsongsavslutning var som att se den gamla Drogba tillbaka igen. Han gjorde ett helt fantastiskt mål på Wembley när Tottenham avfärdades med 5-1. Han gjorde även mål mot Napoli hemma då vi vände ett 3-1 underläge till en vinst, ett mot Barcelona hemma, avgjorde ännu en FA-cupfinal och nickade även in kvitteringen i Champions League-finalen mot Bayern München.
Han var helt magisk under säsongens sista två månader där han nästan helt ensam bar Chelseas offensiv. Hans sista framträdande i en Chelseatröja var precis som en Hollywoodprduktion där den gamle syndabocken reser sig på nio och avgör spektaklet själv. Inte nog med att han nickade in hörnsparken från Mata i den 88:e minuten, han avgjorde även finalen genom att lura Neuer åt fel håll på den sista straffen och vann således ”The Holy Grail” med sin sista spark för klubben. Äntligen så hade Drogba fullföljt sitt uppdrag med att erövra Europa.
Mål att minnas från denna säsong var hans 146e mot Bayern Leverkusen, hans 147e mot Newcastle, hans 148e och 149e mot Valencia, hans 150e mot Aston Villa, hans 153e mot Napoli, hans 154e mot Tottenham, hans 155e mot Barcelona, hans 156e mot Liverpool och hans 157e mot Bayern München.
Titlar: Champions League, FA Cup
Personliga bemärkelser: Champions League Final Man of the Match 2012, African Cup top scorer 2012, African Cup Team of the Tournament 2012, Ivory Coast Player of the Year 2012.
Personliga reflektioner
Om man vill veta vad Didier Drogba har betytt för Chelsea så är det bara att slå sig ned och kika på hans fem sista mål för klubben (mot Tottenham, Barcelona, Liverpool och Bayern München). De målen säger allt man behöver veta om Didier Drogba. The ultimate big game player. När det väl gällde så vek han aldrig ner sig. När det väl gällde så kunde vi alltid lita på honom.
Se bara på hans målrekord mot stora klubbar eller mot klubbar i Europa. 64 av hans 157 mål kom mot Liverpool, Manchester United, Arsenal, Manchester City, Tottenham eller klubbar i Champions League. Det är 41 procent av hans totala målskörd. Makalöst. Han gjorde i snitt ett mål i de nio cupfinaler han spelade med Chelsea och nästan alla var helt matchavgörande.
Saknaden av Drogba kommer kanske inte att slå så hårt mot klubben med tanke på hans sista två säsonger. Inte rent sportsligt i alla fall men säkerligen i omklädningsrummet där han var en av de stora ledarna. Perosnligen kommer saknaden av Drogba att slå hårt mot mig. Innerst inne så visste vi nog alla att det var hans sista säsong med oss men det blev aldrig så påtagligt som när spelarna gick runt och tackade publiken efter sista hemmamatchen mot Blackburn. Det var då det slog mig – som ett slag rakt i solar plexus. Det här var sista gången jag skulle se Didier Drogba live på Stamford Bridge.
Väl i München var jag alldeles fär nervös för att ens tänka på att detta skulle bli hans sista match för oss. Men när han nickade in kvitteringen så fullkomligen vällde tårarna fram hos mig. Inte bara för att målet nog var det viktigaste målet jag sett Chelsea göra (Desailly och Grønkjær får ursäkta), men väl lika mycket för att det var han som gjorde det. I en Champions League final. Mot alla odds. I sin sista match med klubben.
Likt en boxare som reser sig på nio och sen knockar ut sin motståndare med ett enda slag. När han väl stegade fram och placerade in sista straffen så var det ett riktigt sagoslut. Min vapendragare under mina år i England bad tyst ”please don’t miss, please don’t miss”. Själv så stod jag bara helt tyst och reflekterade över hur märkligt livet ter sig ibland. Bara två månader tidigare hade jag nästan varit helt övertygad om att spelare som JT, Lamps, Drogba och Cech aldrig skulle få vinna Champions League. Och där stod jag och bevittnade när vi var på väg att skriva historia.
Chelsea kortsida fullkomligen exploderade när straffen gick in och de nästkommande 5 minuterna är väldigt dimmiga. Inte på grund av alkoholen utan mer för att jag var så galet lycklig att jag inte kunde få fram en enda logisk eller rationell tanke i mitt huvud. När folk väl lugnat ner sig så började jag förstå vad Didier gjort. Hans sista 18 månader i klubben kanske inte var hans stoltaste när det gäller hans personliga prestationer, men när det väl började gälla som mest så stegade han fram och bar hela klubben på sina breda skuldror. Det kommer jag aldrig att glömma. Det är minnen och ögonblick jag tar med mig i graven. Och för det så känner jag en enorm stolthet.
Jag stod kvar på läktaren länge och bara frossade i eufori. När laget försvann ner i tunnelns mörker stod jag kvar i förhoppning att Drogba skulle komma ut igen. Till min lycka så gjorde han det och han kom helt själv med europatrofeén i famnen. Inte förrän Drogba försvunnit ner i tunneln igen mäktade jag med att röra mig från min plats på Allianz Arena och vandrade ut i Münchennatten i ett blandat rus av sorg, lättnad och eufori.
Det var en märklig känsla som är svår att beskriva men jag har hört andra Chelseafans beskriva det liknande. Eufori för att vi äntligen vunnit Europas största klubbturnering. Lättnad för att spelare som Cech, JT, Lampard och Drogba fick vinna den under sin tid i klubben och sorg för att det var sista gången vi skulle få se Drogba i en Chelseatröja.
För mig är detta utom allt tvivel, Didier Drogba är den största och viktigaste anfallsspelaren som någonsin spelat i Chelsea. Detta är säkerligen ett uttalande som återigen kommer att dela Chelseafansen i två läger. Precis som Drogba själv gjort under sin tid med klubben.
Min personliga åsikt är att vi som Chelsea fans borde ställa oss upp och applådera/sjunga hans namn under minut 11 i varenda Chelsea match som spelas från och med nu. Så höga är mina tankar om vad han presterat hos oss.
Farewell Didier. May the wind always be at your back, and the sun always upon your face, and may the wings of destiny carry you aloft to dance with the stars. Det är där du hör hemma.
Statistik
Matcher/Mål: 341 matcher (274 starter)/157 mål (inkl 5 mål på straff)
Målsnitt: 0.46 mål/match, 0.57 mål/start
Premier League: 100 mål/226 matcher
Champions League: 34 mål/69 matcher
FA Cup: 12 mål/27 matcher
League Cup: 9 mål/15 matcher
Cupfinaler: 9 mål/9 matcher (enda cupfinalen Drogba inte gjorde mål i var CL finalen 2008)
Mål på Wembley (exkl Community Shield): 8 mål/8 matcher
Hat-trick: 4 (Levski Sofia 27/9 2006, Watford 11/11 2006, Wigan 9/5 2010, West Brom 14/8 2010)
150 av Drogbas 157 mål: http://www.youtube.com/watch?v=etKJm7i0K6I
Troféer: 1 Champions League, 3 Premier League, 4 FA Cup, 2 League Cup, 2 Community Shield
Runners-up: 1 Champions League, 3 Premier League, 1 League Cup, 3 Community Shield
Champions League: 1 vinst (2012), 1 runner-up (2008), 3 semifinaler (2004-05, 2006-07, 2008-09)
Premier League: 3 vinster (2004-05, 2005-06, 2009-10), 3 runner-up (2006-07, 2007-08, 2010-11)
FA Cup: 4 vinster (2006-07, 2008-09, 2009-10, 2011-12), 1 semifinal (2005-06)
League Cup: 2 vinster (2004-05, 2006-07), 1 runner-up (2007-08)
Community Shield: 2 vinster (2005, 2009), 3 runner-up (2006, 2007, 2010)
Cupfinaler:
League Cup 2004-05 vs. Liverpool (Millennium Stadium) 3-2, 1 mål
League Cup 2006-07 vs. Arsenal (Millennium Stadium) 2-1, 2 mål
FA Cup 2006-07 vs. Manchester U (Wembley Stadium) 1-0, 1 mål
League Cup 2007-08 vs. Tottenham (Wembley Stadium) 1-2, 1 mål
Champions League 2007-08 vs. Manchester U (Luzhniki Stadium) 1-1 (a.e.t.), 0 mål
FA Cup 2008-09 vs. Everton 2-1 (Wembley Stadium) 2-1, 1 mål
FA Cup 2009-10 vs. Portsmouth (Wembley Stadium) 1-0, 1 mål
FA Cup 2011-12 vs. Liverpool (Wembley Stadium) 2-1, 1 mål
Champions League 2011-12 vs. Bayern München (Allianz Arena) 1-1 (a.e.t.), 1 mål
Drogbas alla mål sorterat på motståndare:
13 mål: Arsenal
9 mål: Liverpool
8 mål: Bolton, Everton, West Brom
7 mål: Portsmouth
6 mål: Aston Villa, Blackburn, Middlesbrough
5 mål: Manchester City, Tottenham, West Ham, Wigan
4 mål: Fulham, Newcastle, Stoke, Valencia
3 mål: Barcelona, Bayern München, Hull, Levski Sofia, Manchester U, Reading, Watford
2 mål: Atletico Madrid, Juventus, Norwich, Paris St Germain, Rosenborg, Wolverhampton
1 mål: APOEL, Bayern Leverkusen, Birmingham, Burnley, Cardiff, Charlton, CFR Cluj, Coventry, Crystal Palace, Napoli, Nottingham Forest, Porto, Real Betis, Schalke 04, Spartak Moskva, Sunderland, Swansea
