Eddie Newton i lång intervju om Mason Mount, Kevin De Bruyne och att historien tenderar att upprepa sig.
Eddie Newton berättar i en lång intervju med The Athletic om sin långa tjänstgöring hos Chelsea FC, Champions League-triumfen 2012 och de smått kusliga likheterna mellan våren 2012 och våren 2021.
När Eddie Newton sätter sig ned för att se Chelsea ta sig an Manchester City i Champions League-finalen på lördag så lär han göra det med något blandade känslor. Han spenderade 15 år i klubben som spelare, från det att han anslöt vid 12 års ålder tills det att han som 27-åring lämnade för Birmingham City på fri transfer. Höjdpunkterna i moderklubben kom under vad som kan kallas embryot till den nya, kungsblå, storhetstiden. Newton gjorde ett av två mål när Chelsea vann FA Cup-finalen 1997 och var med och vann Cupvinnarcupen och Ligacupen säsongen därpå. Efter att den egna spelarkarriären avslutats dröjde det inte länge förrän han var tillbaka på träningsplanen. Detta som assisterande tränare till sin gamla lagkamrat Roberto Di Matteo, först i MK Dons och WBA, som sedan blev SW6 igen sedan André Villas-Boas fått sparken.
Di Matteos tränarstab blev inte långvarig trots de dubbla cuptriumferna, men att italienaren tvingades lämna innebar inte att Newton följde med i avgrunden. Istället fick han relativt snart ansvaret för Chelseas växande lånearmé, och hann däremellan bistå Guus Hiddink som assisterande tränare när denne var inne i sin andra Chelsea-sejour. Efter ytterligare några år med spelarna som tillbringade sin tid på lån hos andra klubbar blev Eddie Newton på nytt tillsatt som assisterande inför säsongen 2019/20, under Frank Lampard denna gång. Den tredje och hittills sista perioden som assisterande tränare i Chelsea blev kortvarig, då han nappade på ett erbjudande från turkiska Trabzonspor halvvägs igenom säsongen. Han värvades till nordöstra Turkiet som assisterande tränare återigen, men jobbsäkerheten för hans överordnade, Huseyin Cimsir var inte den bästa. Newton hade gjort ett såpass bra intryck att han fick ta över som huvudtränare på interim-basis, och vann tillsammans med Chelsea-lånet Lewis Baker Turkiska Cupen, klubbens första titel på ett decennium. Även Newton föll till slut offer för de nyckfulla maktmännen inom den turkiska fotbollen och fick lämna Trabzon sju matcher in på efterföljande säsong. Han har inte tagit något nytt jobb ännu, men tar det hela med ro. Om det senaste avskedet från Chelsea säger han så här:
”Systemet för att hantera Chelseas utlånade spelare idag är det jag byggde upp. Jag styrde det. När jag lämnade den rollen för att jobba under Frank så gav de min roll till Carlo Cudicini. Jag kan inte vara killen som bygger upp systemet, bestämmer i fyra-fem år, och sedan kommer tillbaka som en bifigur i nyss nämnda system. Det går inte ihop.”
”Jag säger alltid till folk att Chelsea är mitt andra hem. Jag kom till klubben som 12-åring, fick en spelarkarriär och efter pensionen som proffs hade jag flera roller inom klubben. Klubben hjälpte mig bli den man jag är idag. Den ligger mig varmt om hjärtat men jag var också tvungen att tänka på min karriär. Jag vill bli en manager. Om jag inte får den möjligheten så måste jag söka upp den på annan ort.”
”Jag knuffades inte iväg, men Frank ville ha sin grupp där. Jag var mer klubbens man, med mer erfarenhet jämfört med de andra tränarna. I den kontexten var de unga, och klubben ville ha lite mer erfarenhet runtomkring dem för att hjälpa till. Men Frank ville såklart jobba på sitt sätt. När jag efter några månader inte syntes till kring laget frågade många ’vart Eddie hade tagit vägen’. Lampard var manager och ville göra sin grej. Det gick bra för honom, vilket komplicerade saker och ting för mig. Jag var tvungen att ta ett beslut gällande min egen karriär och jag hade turen att få chansen med Trabzonspor. Jag gillar nya erfarenheter, pröva nya saker, ta steget in i en ny miljö. Jag var tvungen att chansa om jag ville bli den med huvudansvaret. Just nu överväger jag mina alternativ, det har dykt upp en del möjligheter, och jag hoppas göra klart med ett nytt uppdrag snart.”
The Athletics skribent vill här klargöra att Newton inte på något sätt framstår som bitter när han pratar om Frank Lampard eller Chelsea. Med sin erfarenhet av branschen vet Eddie Newton hur saker och ting fungerar. Med det sagt så hade han inte haft något emot att vara på plats i Porto när Champions League-finalen sätter igång. Newton känner många i Chelseas trupp väl, men det finns en herre i den himmelsblå dräkten han står nära med – Kevin De Bruyne. Belgaren värvades till Chelsea från Genk för knappa 7 miljoner pund i januari 2012, och lånades ut till Werder Bremen under efterföljande sommarfönster:
”Jag såg hans kvalitet direkt när han klev in genom dörren,” berättar Newton. ”Jag minns att vi var på träningsplanen och körde smålagsspel i slutet av träningen. Jag stod rakt bakom honom när han snodde åt sig bollen, bröt inåt i planen och slog upp bollen i krysset i stort sett utan ansats. Målvakten rörde sig inte ens. Kevin reagerade inte nämnvärt. Hans kroppsspråk sade; ’Sådär gör jag hela tiden’. Vem var den här killen? Jag reagerade verkligen på det - jag visste att jag var tvungen att följa honom nära och jobba med honom.”
När de två möttes igen så hade Newton fått sin nya arbetsbeskrivning som ansvarig för lånearmén efter att Robbie Di Matteo fått sparken, och ansvaret låg således på honom att sköta kontakten med KDB. I november 2012 hälsade Di Matteo på den unge mittfältaren nere i Tyskland:
”Jag satt ned med honom inför en match och vi pratade om träning, boende, taktik, vad som efterfrågades av honom och så vidare. Han tittade på mig och sa: ’Jag bryr mig inte om skokontrakten; Nike, Adidas, att vara sponsrad av den och den. Jag vill bara spela fotboll.’ För mig var det en väldigt uppfriskande konversation. Han fortsatte: ’Jag älskar att vara på planen, det är allt jag vill.’ Jag sade till honom: ’Vet du vad? Du kommer klara dig bra, för med den attityden så kommer du gå långt.’”
Newton får i och för sig stå oemotsagd här, men nog fick han rätt i sin spaning. De Bruyne ansågs inte platsa i Chelseas trupp och såldes till Wolfsburg för 18 miljoner pund vintern 2014. Ett och ett halvt år senare var det tyskarnas tur att sälja kreatören, då bar flyttlasset tillbaka till England och Manchester City för hela 55 miljoner pund. Newton fortsätter redogöra för De Bruynes korta Chelseakarriär:
”När Mourinho kom tillbaka som tränare(sommaren 2013) så krockade tyvärr deras personligheter, det blev ett problem. Jag minns att jag rapporterade till dåvarande tekniske direktören Michael Emenalo och sa till honom: ’Vi kan inte tappa den här killen, han kommer bli en toppspelare’. Emenalo höll med, men resignerade för det faktum att det inte skulle hända där och då. Jag upprepade den dansen många gånger. Jag och Michael älskade Kevin. Han behövde bara en längre omställningsperiod. Jag vädjade, ’Ge honom bara mer speltid, han kommer bevisa att han är bra nog’. Det är bara trist att saker och ting inte klaffade. Men i mina ögon passade han inte Mourinhos spelidé där och då.”
”Det blir lite obekvämt under sådana omständigheter. Som klubb så ser du hans kvalitéer och vill kunna använda dem, men tränaren säger att spelaren inte ingår i hans planer. På det så har du en driven spelare som inte kommer sitta och vänta på att saker och ting tar form runtomkring honom. Ibland så står inte stjärnorna rätt.”
Nathan Aké är en annan före detta Chelsea-spelare som står på andra sidan när klubbfotbollens finaste trofé ska delas ut på lördag. Han var ännu yngre när han landade i London, men likt De Bruyne och många andra så lånades han ut flera säsonger i rad innan han köptes loss, för holländaren blev destinationen Bournemouth. På senare år har lånearmén krympts ned allteftersom, och det handlar inte bara om försäljningar till andra klubbar. Chelseas A-lag huserar numera ett gäng egna produkter; Mason Mount, Reece James, Andreas Christensen, Callum Hudson-Odoi, Tammy Abraham och Billy Gilmour är de som får kallas bofasta i A-lagssammanhang. Newton har en hel del att säga om de blommor som slagit ut i Cobham-rabatten:
”En som påminner mig om Kevin i sitt sätt är Mason Mount. Han är inte lika rak som honom, men han har en benhård tro på sig själv, han är en väldigt driven ung man. Han har sitt eget sätt. Han ler ofta och folk tror att han är just en härlig ung kille. Men tro mig, han har en eld i sig när han behöver den. Han hade inte nått den här nivån om han inte haft den.”
Newton berättar om när han lärde känna en ung Mason Mount:
”Under de första månaderna av hans lån i Vitesse Arnhem(säsongen 17-18) så fick han inte spela. Jag var inte nöjd, klubben var inte nöjd. Jag minns det första mötet med deras tränare, Henk Fraser. Jag sade, ’Om ni nånsin vill ha en spelare från oss igen, så måste vi lösa situationen med Mason. Jag bryr mig inte om vad du har att säga, det finns ingen i det här laget som är i närheten av honom just nu.’ Jag måste säga att tränaren svarade på ett fantastiskt sätt. Han sade, ’Du, jag förstår vart ni står som klubb och jag håller med, men lyssna på mig. När vi tränar och analyserar sessionerna så gör Mason fortfarande de där ’akademi-misstagen’. Han är den bästa spelaren på träning, men han begår fortfarande misstag som under match har potentialen att straffa oss hårt. Jag vill inte kasta in Mason, se det hända, och sedan tvingas peta honom i sju, åtta matcher. Jag vill spela Mason och fortsätta spela honom. Jag lovar dig, innan vinteruppehållet i Nederländerna så kommer han spela.’ Han höll sitt ord och Mason exploderade, han var fantastisk där borta. Jag tvingades utstå en hel del lögner från tränare under min tid som låneansvarig, folk som ville tjäna sitt eget syfte. Jag uppskattade hans respons, hans ärlighet och hans hantering av Mason. Jag uppskattade det väldigt mycket.”
Utöver Newton så har Chelsea de sista två-tre säsongerna blivit duktiga på att involvera gamla trotjänare i sin verksamhet. En som gjorde Newton sällskap den gången i Nederländerna var fyrtornet och kultspelaren Tore André Flo:
”Jag minns att Tore intervjuade Mason och jag bara observerade. Mason kom in i rummet, leende och på bra humör. Men sättet han besvarade Tores frågor på imponerade. Det fanns inget ’Jag vet inte’, inget skitsnack, du behövde inte besvara frågan åt honom. Han hade sin åsikt; ’Jag är bäst på träning, jag begriper inte varför han(Fraser) inte tar ut mig. Jag tycker att jag ska spela, jag är inte nöjd, jag vill tillbaka till Chelsea.’ Han var så bestämd, han fick inte panik och undrade vad han skulle ta sig till. Han var tydlig med att han inte hade tid med det här, att sitta ner och nöjt se på när andra spelade. Det var nytt för mig, och jag var så överraskad att jag försade mig; ’Jag kände dig inte förrän nu men jag gillar dig redan! Du har något extra, eller hur?’ Han bara log. Det var en bra isbrytare. Jag visste att den här grabben hade en framtid. Vad många inte förstår är att ha talang är en sak, men utan mentaliteten och motivationen så kan den bara ta dig visst långt fram.”
Till skillnad från fallet Kevin De Bruyne så var hela klubben överens om Mason Mounts status efter lånen i Vitesse Arnhem och Derby County. Innan Frank Lampard tog honom under sina vingar i Derby under sin första säsong som tränare ska Maurizio Sarri ha övervägt att avbryta Mounts föregående lån i förtid. Eddie Newton har dock fått kämpa för en hel del spelares skull, däribland den ofta kritiserade, numera hyllade, Andreas Christensen:
”Vi har ett betygssystem när vi skriver matchrapporter för våra spelare ute på lån. Skalan går från 1-4, där 4 är ’fantastisk’. Jag delade bara ut en fyra under min tid i den rollen och det var till Andreas när han ställdes mot Barcelona, då var han på lån hos Borussia Mönchengladbach. Lionel Messi spelade inte, men världsklasspelare som Neymar och Luis Suarez startade. Gladbach fick direkt börja slå ifrån sig, men jag tror inte han tvingades till en enda glidtackling. Hans spelförståelse var fenomenal. Han bröt passningar och vann dueller konstant. Jag satt i bilen på väg tillbaka till hotellet och tänkte; ’Jag försöker hitta ett minustecken. Jag kan inte ge honom en fyra, det går inte! Det MÅSTE finnas ett minustecken.’ Jag trodde att mina känslor påverkade min bedömning för att jag var så uppspelt efter matchen, men jag tittade på reprisen dagen efter och fick min initiala reaktion bekräftad.”
”Chelsea hade ett stort beslut att ta det året med flera stora klubbar som var intresserade av honom, Barcelona var en av dem. Min ståndpunkt var solklar - ’Vi måste behålla honom, han är framtiden. Han kan vara del av vårt mittlås de kommande 10 åren om allt går vägen. Varför släppa honom nu när vi redan investerat så mycket i honom?’. Han var också väldigt enkel att jobba med. Andreas är tyst av sig, men är väldigt analytisk. Om du säger de rätta sakerna till honom, så förstår han vad han behöver göra, vad han behöver förändra. Han reagerar bra på konstruktiv kritik.”
På slutet så har Abraham, Hudson-Odoi och Gilmour hamnat längre och längre ifrån Chelseas startelva. Till viss del är det en naturlig konsekvens av de svåra beslut tränare tvingas ta den här delen på säsongen. Utöver Mount och Christensen är en spelare som har goda chanser att starta CL-finalen Reece James. Den blott 21-årige försvararen har överraskat Newton:
”Jag visste att han skulle slå igenom, men jag trodde inte att det skulle ske så här snabbt,” medger Newton. ”Du vet aldrig vart du har honom, för han är så lågmäld. Han är inte alls bekväm i ett intervjusammanhang, men befrias när han kommer ut på planen. När du går in i en duell mot Reece så känns det efteråt. Om du får hans blod att rusa så kommer du få känna det efteråt. Det är så han vill ha det, han föredrar att snacka genom sina fötter.”
Tränarbyte halvvägs igenom säsongen, skadeproblem på nyckelspelare samtidigt som man når finalen i såväl FA-Cupen som Champions League. De som kan sin Chelsea-historia ser snabbt påfallande många likheter mellan säsongerna 2011/12 och 2020/21 – med en viss pandemi som asterisk och tydlig skillnad. När Newton i mars 2012 kom tillbaka till Chelsea i form av assisterande tränare var det under väldigt hög press. Man låg knapert till i ligan och låg under med 3-1 i efter första åttondelsfinalen borta mot Napoli i CL. Newton jämför då och nu:
”Likheterna är slående. Innan FA Cup-finalen så pratade jag med folk i klubben om det – det är uppenbart för alla inblandade. Okej, det gick inte som planerat i FA-Cupen i år, medan vi vann vår final mot Liverpool. Å andra sidan så säkrade Tuchel en placering bland de fyra bästa i ligan, vilket vi inte klarade. Vi var tvungna att vinna Champions League för att kvala in till spel i turneringen säsongen därpå. Innan vi mötte Bayern München så hade vi orosmoln i och med varsin lårskada på David Luiz och Gary Cahill. I år är det N’Golo Kanté och Edouard Mendy man försöker få i form i tid till finalen. Vi hade även Ivanovic och John Terry avstängda, det är inte den uppladdningen du önskar dig.”
När Frank Lampard avskedades som tränare så skedde det i anslutning till ett uttalande från Roman Abramovitj, vilket saknar motstycke. I samband med tränarbytet rapporterades det i media om osämja och ett tappat omklädningsrum. Även det stämmer överens på rykten från 2012, då ledande spelare sägs ha varit väldigt missnöjda med André Villas-Boas styre. Eddie Newton om att samla gruppen i turbulensen som var:
”Hur Robbie och jag hanterade det? Genom att vara människor. Många hetsar upp sig när det tittar på statistik, träningsfilosofi och spelsätt. Spelarna är inga robotar, de är människor som alla andra. De vill prata ut, få sin röst hörd.”
Som Chelseatränare har Thomas Tuchel utöver att leverera sportsliga resultat hanterat media väldigt bra och uttalat sig smart om samtliga spelare – även de som fått stå åt sidan. The Athletic lyfter fram likheter mellan Chelseas tre lag som nått Champions League-final, och menar att Avram Grant 2008 och Di Matteo 2012 haft ett bättre spelarmaterial att arbeta med än det Tuchel tagit sig an. Eddie Newton har sina invändningar:
”Det är ett orättvist påstående i mina öron,” menar Newton. ”Ja, vi hade fantastiska spelare. De hade en extra växel när förutsättningarna var som tuffast. Jag håller med om den biten, men du måste fortfarande coacha dem dit. Du måste ha spelplanen klar och de måste köpa in sig på den. Om de inte gör det så förlorar du, så enkelt är det. Den här gruppen har inte samma erfarenhet. Folk hyllar rätteligen Thomas Tuchel för det jobb han har uträttat. Men det är enklare att forma en ung trupp, att få dem att göra det du vill. Att manipulera en äldre, mer erfaren trupp är svårare. Du har många egon i omklädningsrummet som vet vad de vill. Det finns för- och nackdelar med båda scenarierna.”
Newton är också snabb att påpeka vilket enormt jobb som krävs, oavsett spelartrupp, när säsongen går mot sitt slut och titlar ska delas ut:
”Det pågår så mycket bakom kulisserna som folk inte ser. Jag är säker på att Tuchel och hans stab går igenom samma sak som vi gjorde. Du får ingen vila. När vi vann en match så kunde du inte njuta, för du var med en gång tvungen att planera nästa träning, nästa match. Varje dag som inte var matchdag jobbade du från åtta på morgonen till åtta på kvällen. En vän som tränade ett annat lag kunde inte tro sina öron när han hörde mig berätta om förutsättningarna. Du planerar konstant, du kan inte sitta på planet eller bussen och slappna av. Du tittar på matchsekvenser, du ger kommentarer på spelarprestationer. Sedan måste du förbereda spelarna mentalt. Du kan hålla efter dem fysiskt, men efter CL-avancemanget mot Barcelona så var alla fulla av adrenalin. De kunde inte sova. Fem dagar senare så hade vi en viktig match i ligan mot QPR. Regnet öste ner, planen var i undermåligt skick. Då måste de här spelarna lyftas igen, för du behöver de tre poängen. Det är inte helt lätt(Chelsea segrade i det London-derbyt med 6-1). Det tömmer en mentalt. Tre månader kändes som en hel säsong, det tog aldrig slut. Klubben hade komponerat den här truppen för att vinna titlar. Du vet vad du ger dig in i, du är medveten om förutsättningarna och måste hantera dem. Den bistra verkligheten är att om du inte uppnår målsättningarna så är du färdig.”
Då Manchester City säkrat ligatiteln så anses de av många vara favorit till att segra i lördagens final. Att finalmotståndaren tippas som favorit i en CL-final är även det en likhet till Chelsas triumf i turneringen 2012, då Bayern München brottades ned på sin egen hemmaplan. Eddie Newton är hoppfull inför drabbningen:
”Det finns spelare i det omklädningsrummet, jag tänker till exempel på Rüdiger och Azpilicueta, som älskar det faktum att folk håller dem som underdogs. Det är bränsle för dem, som ett rött skynke för en ilsken tjur. Det är sånt de lever på. De förstår Chelsea-mentaliteten; ’Så ni tror inte på oss? Okej, låt oss motbevisa er’. Chelsea kommer inte spela med rädsla. Det provocerar dem att den allmänna uppfattningen är att det är Guardiolas och Manchester Citys år, hur fantastiska de är. Chelsea har vunnit mot dem två gånger på kort tid, den psykologin kommer spela in. Om Chelsea får det första målet så kommer det vara väldigt svårt för City att svara med tanke på Chelseas trebackslinje och omställningsspel. De kommer blotta sig bakåt om de tvingas avancera i jakt på mål.”
Avslutningsvis, hur kommer Newton reagera om han ser sina forna adepter lyfta Europacup-pokalen i helgen?
”Det är blandade känslor. Jag hade velat vara där med dem, vi har samarbetat under årens gång och att få lyfta trofén tillsammans hade varit fantastiskt. Jag hade önskat att så vore fallet. Men jag kommer se på från sidan med ett leende på läpparna, med vetskapen om att de nått såpass långt och att jag haft en del i deras resa.”
