Team of the Year - årets tränare: "Det fanns inte på kartan!"
Idag presenterar vi den tränare som röstats fram som säsongens tränare.
Med 90 % av rösterna är Antonio Conte redaktionerna självklara val. Daniel Joannou hyllar tränaren för hans Chelsea:
"Under två säsongers tid byggde Mourinho något väldigt bra i Chelsea men på den tredje säsongen valde han att släppa en bomb över hela skiten. Så illa som han raserade sitt eget verk är sällan skådat. Och för att plocka ihop spillrorna inkallades Antonio Conte. Men vad som förvånade mest var att de stora värvningarna uteblev. Man hade trott att efter en placering i tabellens mittenskikt skulle det nu spännas muskler. Kulor skulle rulla och våta drömmar om stornamn som Bale och Lacazette kändes fullt påtagliga. Så blev det inte. Visst fick vi Kanté och det är lätt att sitta här nu och konstatera vilken monstervärvning det var (30 miljoner pund... vad betalade nu Man United för Pogba?). Men förutom det värvade vi en back up till Diego Costa, en medioker spanjor från den italienska ligan som ingen hade hört talas om, och David Luiz. Ändå gick det vägen.
Men hade någon sagt att Chelsea skulle vinna ligan innan säsongen drog igång så hade jag svalt min laptop. Europaplats hade varit godkänt och jag hade hjulat hela sommaren om vi hade klarat en top fyra-placering. Men att gå och vinna? Med i princip samma manskap som placerade sig 10:a säsongen innan? Det fanns inte på kartan.
Tränarens betydelse spekuleras fram och tillbaka. Personligen tror jag att det rör sig om en rad olika faktorer där tränaren är bidragande till viss del. Men det är en annan text och ett annat tillfälle. Nu handlar det om att hylla Conte, som sig bör (får jag tillägga), och jag tänker inte här och nu göra något djupare av det hela än att landa just där. Conte kom. Conte sa. Och Conte levererade.
Hans skräddare-metafor har ni säkert hört. Om hur man som tränare ska sky den bästa kostymen för sitt lag. Efter 3-0-förlusten mot Arsenal skred skräddaren från Italien till verket och ändrade på modell och upplägg. 3-4-3 implementerades och det gav frukt direkt. Kostymen var sydd och laget levererade därefter.
Conte är fotboll. Han är passionerad, har inlevelse och älskar det han gör . Hans aura smittar av sig och hans personlighet har kastat god energi över hela klubben, vilket står i rak kontrast mot hans företrädare. Conte kan förvisso ryta till när det behövs och det är bra. Men där Mourinho spred obehag kring sig och spred ett negativ sken runt sig tar nu Conte vid och har förändrat bilden.
Han har tagit spelare som underpresterade förra säsongen (Courtois, Hazard, Matic) och lyft dem, han har fått ut det mesta och det bästa av spelare som man på sin höjd trodde var mediokra (Alonso, Moses, Pedro) och han har hållit Diego Costa i skinnet. Även om han just nu verkar ha fått nog av den sistnämnda. Grejen är just här, att med Conte så tror jag att han har sina anledningar och litar på hans omdöme. Det har han förtjänat.
På ett högst personligt plan tycker jag, om man nu får lov att svära i kyrkan, att marginaliseringen av John Terry gick lite väl fort. I min värld hade det funnits en större plats för vårt kapten i detta lag. Samtidigt är jag tacksam att vår kapten fick ett så värdigt avsked som det nu blev.
Conte håller på att bygga något stort och vi såg första steget tas denna säsong. Vi var väldigt bra. Inte vinna dubbeln-bra, tydligen. Men så är vi också bara i början på en ny italiensk era som vi Chelseasupportrar hoppas kommer sträcka sig över lång tid framöver."
Tidigare vinnare:
2016: Claudio Ranieri
2015: Ronald Koeman
2014: Tony Pulis
2013: Sir Alex Ferguson
2012: Alan Pardew
2011: Sir Alex Ferguson
2010: Carlo Ancelotti
2009: Roy Hodgson
2008: Sir Alex Ferguson
2007: Steve Coppell
