Everton-Blackburn 2-0
Everton fortsatte sin fina form då man i Premier Leagues 33:e omgång plockade en ny trea när Blackburn Rovers besegrades med 2-0. En bedrövlig första halvlek som verkligen inte var något att hänga i julgranen men en betydligt bättre andra del fick till följd att det till slut blev en komfortabel seger för "Toffees".
Mungiporna uppåt i EFC-lägret? Ja det måste man säga. Senaste förlusten i ligan skedde för ett bra tag sedan (två månader för att vara exakt då Bolton besegrade Everton med 2-0) Denna helg är det "returmöten" från premiäromgången som gäller och för Evertons del är det revansch att utkräva för den snöpliga förlusten på Ewood Park i Augusti då Tim Howard fumlade bort poängen. En annan skillnad nu jämfört med då är att det inte är "Big Sam" som återfinns på Rovers tränarbänk utan numera är det skotten Steve Kein som styr. Kan en mirakulösa spurt av Everton innebära spänning gällande europaplatsen trots allt, eller?
David Moyes valde följande elva från start: Howard - Hibbert, Jagielka, Distin, Baines - Gueye (66), Neville (c), Heitinga (16), Bilyaletdinov - Osman - Beckford (85)
Bänk: Mucha, Vellios (85), Anichebe, Gueye (51), Mustafi, Forshaw, Rodwell (16), Coleman (66)
Moyes ställer upp med samma lag som senast mot Wolverhampton. Det innebär att ingen av de skadade spelarna har återhämtat sig så pass mycket att någon går in från start. Däremot återkommer Coleman och Rodwell till bänken och finns med andra ord tillgängliga för spel och inhopp. Annars är det en tunn bänk men något bättre än sist.
Blackburns tränare Kein väljer att starta med svenske Martin Olsson vilket ju såklart är skoj. Annars är norske Gamst Pedersens plats från början på avbytarbänken. En smula oväntat kanske?
Matchens första möjlighet går till hemmalaget där Jermaine Beckford bara efter två minuter får en boll skarvad till sig men som på samma chans skjuter högt över. Ett svagt avslut i ett bra läge. Dock har vi vant oss vid svaga Beckfordavslut flera gånger under denna säsong trots en del baljor. Minuten senare blir det återigen farligt när Leon Osmans inspel orsakar oreda hos bortaförsvaret och det är tydligt att hemmalaget har börjat bäst. Tyvärr tvingas Everton till ett tidigt byte efter bara 16 minuter där Johhny Heitinga verkar ådragit sig en sträckning/bristning i baksida lår och in kommer istället Rodwell. Tråkigt för Johnny som börjat visa fin form.
Blackburn börjar på allvar hota först efter ca 17 minuter och är då egentligen över på EFC:s planhalva för första gången. Nye killen Rochina visar skills och tar sig förbi tre spelare innan han avväpnas. Trots detta är det Everton som för matchen och det är framförallt mycket spel längs vänsterkanten med Baines och Bilyaletdinov. När matchuret visar 33 minuter visar EFC upp ett fint kombinationsspel där Rodwell - Bilyaletdinov - Hibbert fint samspelar innan kapten Neville avslutar över innan domaren blåser av för första 45 minuters spelande.
Inte alls mycket att skriva hem om. Kanske är detta den sämsta halvlek som spelats denna säsong på Goodison Park. Ska man hårddra det är det patetiskt uselt spel. Vi har läge att krympa avståndet till Liverpool men det ser inte ut som att vi vill ta chansen. Skärpning krävs.
Starten på andra halvlek då? Klart klart bättre!
Leon Osman steppar upp och avancerar med bollen och slår in densamma i straffområdet en minut in i halvleken. Dock finns ingen lagkamrat med inne i straffområdet. Åt andra hållet avlossar David Dunn ett fint högerskott som inte alls är långt ifrån att smita in bakom Howard. Närmare än vad det såg ut i ärlighetens namn. Magaye Geye är sex minuter in på andra rundan väldigt nära att hitta nätmaskorna bakom Paul Robinson men vänsterskottet tar i burgaveln. I samma veva vaknar matchen till liv, publiken taggar till och Leighton Baines skjuter ett vänsterskott precis utanför Robinsons vänstra stolpe. Faktum är att skottet träffar Robinsons vattenflaska och strax efteråt får Bilyaletdinov en bra chans även han innan hemmalaget till slut tar ledningen:
Evertons press genererar en hörna från höger. En smart variant från EFC gör att Leon Osman blir ganska allena snett från höger i straffområdet. "Ossie" avlossar ett skott med högern som touchar Samba i Blackburn och bollen letar sig sedan in i målet och EFC helt rättvist har ledningen!
Magaye Geye är efter ledningsmålet återigen framme och hugger men avslutar nu också tätt utanför. Samtidigt kan vi meddela att spelet öppnar upp sig och Everton har bra fart i spelet. Inbytte Seamus Coleman (kom in i 66:e min) ville direkt visa vad han kunde och var ganska nära att hänga dit en balja via ett vänsterskott. Blackburn då? Nja, Rovers hade inte så mycket i chansväg men med 18 min kvar räddade Distin ett bra läge för Jason Roberts och förhindrade då ett 1-1 mål. Bara två minuter senare utökade Everton sin ledning från 11 meter:
Ett inspel i boxen från vänster går förbi Leon Osman och även hans bevakare. Bollen rullar perfekt ut till högerbreddaren Coleman som i samma veva tacklas av Jones i bortalaget och straffen är hur solklar som helst. Leighton Baines slår ingen jättestraff men den går in och det står nu 2-0.
Blackburn tilldelas en biljett rakt in i matchen efter försvarsslarv av Jagielka och Baines men Gamst Pedersen kastar bort samma biljett när han bränner på helvolley från elva meter. Där får man inte missa helt enkelt, så är det bara. Men vi som Evertonfans tackar givetvis för det och drar en lättnadens suck. Sista delen av matchen genererar två chanser till Everton (Vellios och Osman) samt en för Blackburn i form av Samba.
Matchen slutar 2-0 och segern är tillslut helt rättvist. Första halvlek var riktigt usel medan den andra var klart bättre. Steve Kein säger i en videointervju till SKY Sports att han tyckte Blackburn kontrollerade första halvlek men det kan jag definitivt inte hålla med om. Men men...kanske är det frustration rakt igenom? Hur som helst hoppas jag att Rovers håller sig kvar. Det är en klassisk PL-klubb och har genuina spelare såsom David Dunn, Ryan Nelsen och Brett Emerton.
Everton då? I och med Liverpools X idag mot Arsenal är det två poäng som skiljer upp till stadsrivalen med fem matcher kvar. Utmaningen nu blir att försöka komma före Pool och bli bäst i stan (visserligen är vi redan det på ett sätt i inbördes möten). Hur som helst blir det en tuff nöt att knäcka då vi härnäst ska till Old Trafford för möte med Man United. Förhoppningsvis är Arteta och Cahill tillbaka då.
