Sparta Rotterdam - Vitesse
3 - 0

Everton - Chelsea 3-6 (1-2)

En fullständigt galen tillställning på Goodison Park under lördagskvällen slutar med att Chelsea för ovanlighetens skull tar med sig tre poäng hem till London från Merseyside.

En på förhand svår bortamatch mot Everton på Goodison Park spårar fullständigt ur och slutar i ett historiskt målkalas. Men var sak i sin ordning. Inför matchen var det tveksamt om respektive lags stora anfallsstjärna, Romelu Lukaku samt Diego Costa, skulle komma till spel, men när startelvorna presenterades en knapp timme innan matchstarts, så var båda i slutändan med. Kul för matchen, och framförallt kul för oss Chelseasupportrar, skulle det visa sig. Fullständiga startelvor:

Everton (4-2-3-1): Tim Howard; Seamus Coleman, Sylvain Distin, Phil Jagielka, Leighton Baines; James McCarthy, Gareth Barry; Kevin Mirallas, Steven Naismith, Aiden McGeady; Romelu Lukaku
Chelsea (4-2-3-1/4-3-3): Thibaut Courtois; Branislav Ivanovic, John Terry, Gary Cahill, Cesar Azpillicueta; Nemanja Matic, Ramires; Willian, Cesc Fabregas, Eden Hazard; Diego Costa

Costa och Lukaku från start alltså. Utöver detta var den enda överraskningen att Oscar skadat sig, och ställdes över till förmån av Ramires. Annars väntade startelvor.

Första halvlek

Matchen brakar igång och redan 36 sekunder in i matchen har våra nyförvärv gjort det igen: Fabregas får bollen centralt i sin för dagen offensiva mittfältsposition, och spanjoren gör vad han gör allra bäst och hittar Diego Costa i djupled, som även han gör vad han gör bäst: rullar bollen mellan benen på Tim Howard i Evertonmålet. 36 sekunder in, och Chelsea har alltså redan tagit ledningen. Undertecknad sitter fortfarande och skriver i sitt anteckningsblock när bollen återigen hamnat i nät. Den här gången har Costa fått bollen i hörnet av straffområdet, spelat bakåt till Ramires som tar emot och rullar vidare till en Ivanovic i misstänkt offsideposition, som kommer fri och rullar in mål nummer två för dagen. Vi är än så länge tre minuter in i matchen, och våra blå hjältar har alltså redan roffat åt sig en tvåmålsledning.

Matchen fortsätter i ett rasande tempo, och innan klockan hunnit komma i tvåsiffrigt har Tim Howard tagit bollen med händerna en knapp meter utanför straffområdet, någonting domaren dock missar. En vanlig åtgärd vid en ”hand utanför straffområdet”-företeelse är röd kort och frispark, någonting Chelsea nu alltså blir rånade på. Tur för Everton och framförallt Howard, å andra sidan. Fem minuter senare, det vill säga i den 15:e matchminuten, har Everton reducerat, om det inte vore för en viss linjedomare. Lukaku når högst med skallen på en hörna och träffar ribban, varpå bollen likt en rikoschett tar på Sylvain Distin och in i mål. Linjedomaren har dock mycket uppmärksamt upptäckt att den rutinerade fransmannen befinner sig offside, och dömer således helt korrekt bort målet.

Chelsea gör precis vad man kan förvänta sig av ett Mourinho-lag, och sjunker ner i sina positioner. Vid något tillfälle ser det ut som att laget formerar sig likt en 6-3-1 uppställning i försvarsspelet, där Hazard och Willian kommer ner väldigt lågt längs kanterna. Everton mottar vad man kan mot den uppställda muren, och Steven Naismith hotar inom loppet av några minuter med två chanser, där den ena går strax utanför och den andra i nävarna på Thibaut Courtois. Vi det här laget har vi nått minut 20. Intensiteten fortsätter när Everton nu mer och mer tar över mot ett lågt stående Chelseaförsvar. Då och då sticker dock de guldklädda upp, och i den 28:e minuten demonstrerar Diego Costa precis vad för typ av spelare han är när han först, stark som en oxe, vinner en närkamp mot Phil Jagielka, för att sekunden senare även tunnla den stackars engelske landslagsmannen. En perfekt demonstration av både styrka och teknik, helt enkelt.

Vi rör till den 42:a minuten, när Matic vinner bollen på mittplan, och snabbt spelar bollen i djupled mot Diego Costa, som blir friställd. Linjedomarens flagga åker upp, men Costa fullföljer och sätter bollen i innerstolpen och ut. Reprisen visar klar onside på Costa, och domaren höll där på att göra sitt andra kontroversiella beslut mot Chelsea under knappa 45 minuter. Innan halvleken är slut ska vi dock hinna med en reducering, när Everton snyggt rullar upp ett anfall. Coleman får bollen högt upp längs sin högerkant, och skickar in ett perfekt inlägg som möts av en perfekt nick av Kevin Mirallas, som lyckas placera bollen såpass väl ute i bortre hörnet att Courtois trots sina knappa två meter inte lyckas nå den. Oerhört vackert, och oerhört viktigt. För Everton. Mindre kul för oss Chelseasupportrar, som annars fått se vårat lag genomföra en mer eller mindre felfri första halvlek.

En oerhört händelserik första halvlek avslutas i samband med målet, där det efter Chelseas tidiga ledningsmål blev precis som man hade kunnat förvänta sig: ett lågt försvarsspel av de våra, samtidigt som Everton försöker bryta sig igenom, någonting man i slutändan alltså lyckades med. Costa, Fabregas och Ivanovic fortsätter att vara framträdande, och ska dessa tre herrar fortsätta i den fullständigt hysteriska form de för tillfället befinner sig i, så kan den här säsongen bli hur kul som helst.

Andra halvlek

Andra halvlek drar igång, och gestaltar sig precis som den första slutade: Everton styr, Chelsea ställer (...sig lågt..., ber om ursäkt för den). Det skulle dröja hela sju minuter (en oerhörd tidsperiod mellan två chanser, i den här matchen) innan den första kvalificerade målchansen skulle komma. Fabregas spelar fram igen, Costa är fri igen, men den här gången lyckas Howard gör en fin räddning, när Costa försöker rulla bollen förbi amerikanen ännu en gång. Chelsea börjar nu flytta upp spelet något, och ser på allvar ut att försöka hitta det där potentiellt avgörande tredje målet. Costa hinner i den 56:e minuten även visa upp sin dåliga sida, när han efter lite gruff drar på sig ett onödigt gult kort för snack.

I den 67:e minuten skulle det där målet även komma, och näste man att göra det han gör allra bäst var vår alldeles egna lilla trollkarl: Eden Hazard. Han tar på sitt alldeles personliga sätt fart från sin vänsterkant, trycker sig förbi Coleman, och när irländaren väl hunnit ikapp igen gör Hazard sitt inspel, varpå bollen tar på just Coleman och ställer Tim Howard vin den första stolpen. 1-3, och ”game set and match”, antecknade jag. Vad fel man kan ha! Den kommande tiominutersperioden är möjligtvis den mest intensiva och händelserika jag upplevt, och jag ska försöka guida er igenom den så gott jag kan (även ifall jag i ärlighetens namn satt med huvudet nerborrat i anteckningsblocket för att genom Henrik Strömblads röst hinna anteckna allt som händer). 1-3 i den 67:e minuten alltså. I den 69:e minuten skulle bollen ligga i nät igen. I fel nät, den här gången. Aiden McGeady har mer eller mindre omgående efter avsparken brutit sig igenom centralt, och hittar Steven Naismith i djupled som tar med sig bollen och placerar bollen förbi Courtois som han aldrig gjort något annat. 2-3, och match igen, alltså.

67:e minuten – 1-3. 69:e minuten 2-3. 74:e minten 2-4. Chelsea har efter Naismith mål försökt ändra taktik, och rullar nu säker runt bollen på offensiv planhalva för att få tiden att gå. Istället för att tiden går, så Matic istället ett initiativ och smäller på hårt och lågt från strax utanför straffområdet, ett initiativ som på något sätt ställer Howard och vackert rullar in i mål. 2-4, och Matic får även han göra mål alltså, hans första i tävlingssammanhang för Chelsea! 76:e minuten – 3-4. Everton tar sig återigen omgående in på Chelseas planhalva efter avspark, och vinner en frispark längs vänsterkanten. Leighton Baines skruvar in den, och fram dyker våran gamle vän Samuel Eto'o upp och gör även han sitt första mål för sin nya klubb. 3-4, och frågan man nu började ställa sig var hur länge matchen skulle kunna hålla på så här.

En stund till visade det sig. Chelsea rullar upp en ny fin sekvens, och når snabbt offensivt straffområde där Matic hittar Ramires i dålig vinkel, men det skulle inte komma att spela någon roll då brasilianaren drar på en gammal hederlig tåpaj som hårt tryck in i sidnätet bakom Howard vid den främre stolpen. 77:e minuten – 3-5! Detta avslutade den 12-minutersperioden i matchen där det alltså kom hela fem mål, tre från Chelsea, två från Everton. Målen började nu att mattas av något, men fotbollsgodiset ville inte ge sig. Direkt efter avsparken kliver Everton återigen framåt, och den här gången får Mirallas ett inspel i midjehöjd från högerkanten (missar från vem, men antagligen Coleman igen), och väljer att volleyklacka bollen. Här tog det dock slut, och istället för ännu ett mål tar bollen i stolpen, bredvid en fullständigt ställd Courtois i målet.

Matchens sista mål skulle komma i den 90:e minuten, när den nyss inbytte Mohamed Besic missar en klack på mittplan och låter John Obi Mikel, för ovanlighetens skull, bryta sig igenom. Nigerianen löper fram till närmsta back, där han visar Besic hur man genomför en klack, och friställer en Diego Costa som överstegar Howard och lägger in sitt andra mål för dagen. 3-6, och en alldeles genomsvettig matchrapportör kunde nu konstatera att matchen var slut.

Sammanfattning

De enskilda spelarbetygen lämnar jag över till Sebastian, och i ärlighetens namn saknar jag ord. En fullständig sjuk tillställning slutar 3-6 till Chelsea, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ett fantastisk försvarsspel, och ett mindre fantastiskt försvarsspel och målvaktsspel. Tre poäng på Goodison Park hur som helst. Det tar man inte för givet.

Everton – Chelsea 3-6 (1-2)
1' 0-1 Diego Costa (Fabregas)
3' 0-2 Ivanovic (Ramires)
45' 1-2 Mirallas (Coleman)
67' 1-3 Coleman (självmål)
69' 2-3 Naismith (McGeady)
74' 2-4 Matic (Ramires)
76' 3-4 Eto'o (Baines)
77' 3-5 Ramires (Matic)
90' 3-6 Costa (Obi Mikel)

Bollinnehav: 62-38
Totalt antal skott: 17-12
Skott på mål: 7-8

Byten:
Samuel Eto'o > Aiden McGeady (70:e)
Willian > John Obi Mikel (75:e)
Eden Hazard > Filipe Luis (83:e)
Cesc Fabregas > Didier Drogba (89:e)
Romelu Lukaku > Mohamed Besic (89:e)